Ibland är livet spännande. Och ibland mindre spännande.

Igår ringde Ensamma Telefonkvinnan och frågade om hon redan läst Anita "Chevrés" bok "Ljus över snö". Hade det varit vilken annan som helst som ringde så hade jag tänkt, och kanske eventuellt till och med sagt (utan svärord dock) "Men hur fan ska jag kunna veta det?", men eftersom ET ringde 3 ggr om dagen under två månader i vintras och frågade hur hon låg till i kön på sagda bokjävel så kom jag mycket väl ihåg att hon i vilket fall hade reserverat den och förmodligen även lånat den så småningom. Därefter följde ett tio minuter långt samtal om huruvida hon läst boken eller ej.

Idag kom Tunglöse Dreglaren och besudlade en dator igen. Efter att ha suttit och skrivit slkjhgvpuerhfiuwehifherognoötbn i inloggingsrutan i ca en halvtimme utan att komma längre gick han fram till disken och frågade tunglöst efter "den hemliga inloggningen till datorerna". Jag berättade att man måste ha sitt lånekort med sig och en kod till lånekortet för att kunna logga in, och han ville ha en kod och fick en. Därefter satt han och skrev slkjhgvpuerhfiuwehifherognoötbn i inloggningsrutan i ytterligare en halvtimme innan han först bytte dator och satt vid den andra datorn i ca en kvart och skrev slkjhgvpuerhfiuwehifherognoötbn, och sedan slutligen gav upp.

Det är en rafflande tillvaro jag för.

Annars är det mest julschemat som upptar min tid. Som det ser ut nu måste vi antingen jävligt snabbt upptäcka tricket med förökning meddelst delning, eller så måste några av oss gå in och jobba under mellandagarna. Behöver jag säga att jag håller mig för skratt?

My name is Conan

Som vanligt när jag försöker föra dagbok får jag prestationsångest efter löjligt kort tid och allt bara dör ut.

Idag fick vi i varje fall El Bosso Grandes svar på klagobrevet som Lokaltidningsmannen (under pseudonym gubevars, synd bara för honom att alla vid det här laget känner spåren av hans skrivmaskin från 1800 kallt) förärade oss för ett par veckor sedan. Åtgärd: vi ska börja bära namnskylt regelmässigt så att LT ska kunna namnge exakt vilken av oss hemska, horribla människor som gjort honom orätt i diverse situationer.

Annars var det en lugn dag. Kurs med damen som härmar sig själv igen och sen en massa hysteriskt snack med kollegan H. Vi ses ju aldrig så när vi väl får ett par timmar ihop pratar vi i 140 non stop för att uppdatera oss om allt som verksamheten kräver. Känner dock mer och mer att jag börjar fjärma mig. Snart är det ju framtiden, då jag inte längre är kvar, och min energi till att engagera mig håller på att sina. Det känns som sista 100 metrarna på ett maratonlopp.

Pulade med schemat mest hela eftermiddagen. Först julschemat och sen en genomgripande förändring av schemat som helhet, varav båda kräver förmågan att trolla med knäna.

I vilket fall är jag i form som en urvriden disktrasa just nu och har noll energi till mer än att hålla näsan över ytan, så fram till helgerna lär det inte hända så mycket på bloggfronten. Ska försöka komma igen efter nyår.