Zen och konsten att skjuta upp arbetsuppgifter
Gud sig förbarme vad seg jag är i kraniet.
Jag borde till exempel förbereda ett roligt och informativt föredrag som jag ska ha om specialsamlingen nästa vecka, ta itu med Berget av specialsamlingsböcker som står och ropar på mig från sin hylla, katalogisera högen med mangaböcker som legat till sig i nån månad samt gå igenom de senaste dagarnas inköpsförslag, men allt jag orkar ta mig för är att sitta och kontemplera över det faktum att vi har oproportionerligt många böcker på avdelningen för geologi av författare vars efternamn börjar på L.
Väldigt zen.
Tabula Rasa fortsätter komma till biblioteket och tillverka kidnappningsbrev. Senast idag såg jag honom sitta ensam, med något jagat i blicken, vid ett bord för 6 personer vilket var helt täckt (nej, jag överdrivet inte. Jag menar verkligen HELT TÄCKT) av hopknövlade A4-papper. Förutom de obligatoriska små utklippta lapparna med siffror och bokstäver.
Inte så zen.
Jag borde till exempel förbereda ett roligt och informativt föredrag som jag ska ha om specialsamlingen nästa vecka, ta itu med Berget av specialsamlingsböcker som står och ropar på mig från sin hylla, katalogisera högen med mangaböcker som legat till sig i nån månad samt gå igenom de senaste dagarnas inköpsförslag, men allt jag orkar ta mig för är att sitta och kontemplera över det faktum att vi har oproportionerligt många böcker på avdelningen för geologi av författare vars efternamn börjar på L.
Väldigt zen.
Tabula Rasa fortsätter komma till biblioteket och tillverka kidnappningsbrev. Senast idag såg jag honom sitta ensam, med något jagat i blicken, vid ett bord för 6 personer vilket var helt täckt (nej, jag överdrivet inte. Jag menar verkligen HELT TÄCKT) av hopknövlade A4-papper. Förutom de obligatoriska små utklippta lapparna med siffror och bokstäver.
Inte så zen.