2008-11-28

Zen och konsten att skjuta upp arbetsuppgifter

Gud sig förbarme vad seg jag är i kraniet.

Jag borde till exempel förbereda ett roligt och informativt föredrag som jag ska ha om specialsamlingen nästa vecka, ta itu med Berget av specialsamlingsböcker som står och ropar på mig från sin hylla, katalogisera högen med mangaböcker som legat till sig i nån månad samt gå igenom de senaste dagarnas inköpsförslag, men allt jag orkar ta mig för är att sitta och kontemplera över det faktum att vi har oproportionerligt många böcker på avdelningen för geologi av författare vars efternamn börjar på L.

Väldigt zen.

Tabula Rasa fortsätter komma till biblioteket och tillverka kidnappningsbrev. Senast idag såg jag honom sitta ensam, med något jagat i blicken, vid ett bord för 6 personer vilket var helt täckt (nej, jag överdrivet inte. Jag menar verkligen HELT TÄCKT) av hopknövlade A4-papper. Förutom de obligatoriska små utklippta lapparna med siffror och bokstäver.

Inte så zen.

2008-11-18

Conan P.I. - kompletterande iakttagelser

Gick nyss förbi vår nye stammis som skriver ut i princip tomma papper i parti och minut (hädanefter kommer han gå under namnet Tabula Rasa).

Livet som Författare Av Epistlar Som Inte Ska Kunna Spåras Med Hjälp Av Grafologi är tydligen hårt, för han satt bakåtlutad på stolen i en hög av sönderklippta små pappersbitar och utdragna tejpremsor och såg alldeles utmattad och översiggiven ut.

(jag funderade på att tipsa honom om att man inte kan spåra ett vanligt, utskrivet word-dokument heller, men sen kom jag att tänka på att man kanske kan det. Det kanske är därför som han kommer hit varje dag. Han kanske använder olika datorer och skriver ut med olika typsnitt på varje papper, för att göra det så svårt som möjligt för dem som är efter honom att rekonstruera förloppet. Hm, jag kanske istället borde tipsa om att besöka olika bibliotek varje dag för att undvika att personalen börjar känna igen honom... Eller nej förresten, vad är det jag skriver? Jag kan ju inte riskera att råka hjälpa nån som kanske planerar att röva bort prinsessan Madeleine, Pernilla Wahlgrens son, Lasse Berghagen eller nån annan liknande nationalklenod!!)

Vackra tyska böcker

Jag har just hjälpt en medelålders dam med att hitta några reseguider om München. Har även visat henne hur man lånar elektroniska böcker samt hur man hemifrån kan reservera böcker via vår webbplats. Damen uppvisar ett visst mått av allmänbildning och en, för hennes ålder, ovanligt framsynt inställning till datorer och internet. I normala fall när jag försöker visa damer över 50 och herrar över 60 hur man använder vår webbplats brukar 70% slå ifrån sig med orden "Njaäeeee.... du vet, det där med data är jag inte så hemma på..." Så icke denna dam. Därför var min förvåning tämligen avsevärd när hon kläckte ur sig följande:

Dam: Och om jag vill lyssna på skönhetslitteratur då?

Conan (funderar för ett ögonblick på om det hon frågar efter är tyskspråkiga ljudböcker om smink och personlig hygien): Öeh...

D: Ja, romaner och sånt alltså, skönhetslitteratur, är det där borta? [pekar mot skönlitteraturavdelningen]

C (funderar på om hon driver med mig, eller det kan vara så att de har som internt skämt i hennes familj att alltid säga "skönhetslitteratur" när de menar skönlitteratur för att vara sådär lite härligt crazy och driva lite med alla som tror att det verkligen heter så, men inser snart att hon nog faktiskt menar vad hon säger): Öh, ja, precis. Där borta.

D: Men var har ni den tyska skönhetslitteraturen då? Jag vet ju var den svenska står, men den tyska?

C: Jo, förstår du... [ointressant vägbeskrivning som dock innehåller ordet "SKÖNLITTERATUR"]

D: Okej, och där står alltså tysk skönhetslitteratur som man kan lyssna på också?

C: Jo, ehrm, de står på samma ställe som övrig tysk SKÖNLITTERATUR.

D: Tack. Då tar jag med mig de här böckerna och lånar dem borta vid skönhetslitteraturen då.

C: Det går bra det. Tack och hej.

Är jag väldigt yrkesskadad som tycker att det är en liten smula anmärkningsvärt tillika lustigt att en person i övre medelåldern som inte verkar helt tappad bakom en vagn envisas med att säga "skönhetslitteratur"?

2008-11-16

Conan P.I.

Sen några veckor frekventeras vi dagligen av en ny förmåga som inte ens med den bästa välvilja kan beskrivas som annat än oerhört kufisk. Som de flesta av våra stammisar är det främst datorerna han är ute efter, och där sitter han så fort han kommer åt. Han skriver ut papper en masse, men istället för att skriva ut dem buntvis så skriver han ut ett i taget och springer ner för trappan och betalar dem ett och ett. Vad vet jag, det kanske är en form av vardagsmotion, men återigen, inte ens den bästa välvilja hindrar mig från att snarare se det som ett utslag av hans oerhörda kufiskhet.

Igår råkade jag få syn på vad som stod på ett av papprena han skrev ut. Vanligtvis tittar man ju inte på utskrifterna men nu hände det sig alltså att jag av misstag (tro inget annat!) slängde ett getöga på hans alster. Vad jag såg gjorde mig en smula oroad, eftersom det enda som fanns på pappret var en väldigt gles rad med slumpartat placerade bokstäver och siffror längst upp. Anledningen tïll min oro var att i normala fall när papper kommer ut som ser ut på det däringa sättet inleds oftast en 45 minuter lång diskussion med personen som gjort utskriften. Diskussionen går utan undantag ut på att det är fel på våra datorer och personen således ska få pappret gratis. Så icke denna gång. Han betalade snällt utan knot och lallade tillbaks till sin dator, för att 5 minuter senare komma ner igen och hämta ett exakt likadant papper. Ja, jag erkänner. Den här gången tittade jag faktiskt på pappret med flit. Det är nämligen så ofantligt ovanligt att nån glatt betalar för ett tomt papper att jag inte riktigt kunde föreställa mig att han bara var ovanligt medgörlig utan var tvungen att försöka utröna vad som var grejen egentligen.

Han fortsatte med sitt utskrivande under dagen, och varenda papper var tomt sånär som på de meningslöst utkastade tecknen på översta raden, och han betalade glatt för vartenda ett.

Idag när jag gick runt och gjorde stängningsrutinerna stötte jag på honom i ett avlägset hörn av biblioteket. Då fick jag svaret på vad han skulle med alla dessa papper till. Innan jag ens fått syn på honom anade jag vad som skulle möta mitt öga, eftersom jag hörde ljudet av intensivt klippande och tejpande. Och jodå, när jag kom runt hörnet satt han där med ett papper framför sig som var blankt av tejp, och under tejpen satt hundratals små utklippta bokstäver och siffror, fint ordnade till vad som inte ens med den bästa välvilja kan beskrivas som nåt annat än... ETT KIDNAPPNINGSBREV!!!

Fortsättning följer troligen inte.

2008-11-13

All hands to battlestations!

* Pubbekids som i protest mot begränsad internetåtkomst gör stöldturnéer på bibblan samt strör enorma mängder skräp omkring sig och sliter ut sladdar på alla datorer som de likt den femte av Egyptens plågor drar förbi

* En hemlös vars kroppsodör har ett eget postnummerområde = stinker så kopiöst att det blir ett arbetsmiljöproblem och vi måste ringa polisen för att få honom uteskorterad, eftersom han får vansinnesutbrott och börjar fäkta och veva som en tjackabstinent Kalle Anka så fort man tilltalar honom

* Skrivare vars färgpatroner tar slut och som visar sig vara i princip omöjliga att få tag på eftersom leverantören aldrig har dem i lager = arga besökare som tycker att vi bör sätta upp skyltar på varannan kvadratdecimeter i hela bibblan så att INGEN ska missa informationen om att man för tillfället inte kan skriva ut

* En bisarrt angrepp av obeskrivligt äckliga fruktflugor i lunchrummet som troligen inte ens anticimex rår på = är man vegetarian får man inhalera sin dagliga bröd nån annan stans eftersom det inte går att öppna käften utan att få ofrivilligt proteintillskott i krubbet, if you catch my drift

är vad vi tampats med den senaste tiden på min högt älskade arbetsplats. Trots dessa små distraktioner har jag lyckats strukturera upp mitt jobb nåt oerhört och känner mig vansinnigt effektiv. En smolk i den yrkesmässiga glädjebägaren är dock att librisimporten funkar knackigt, så min föresats att beta av specialsamlingsberget innan jul går nog om intet eftersom jag oftast måste importera varje publikation sådären 4 ggr innan den kommer till vår lokala katalog. Very frustrerande.

Inser fler och fler fördelar med vårt uppgraderade datasystems katalogiseringsfunktion för övrigt. Gnällde ju satan i början eftersom en del grejer skulle bli lite snårigare, men de är en fis i deltakvadranten jämfört med allt som blivit bättre. Att dessutom jag i egenskap av Den Huvudsakliga Katalogiseringsjeppen har fått mer ansvar och mer dignitet I Kraft Av Mitt Ämbete är inte fel. Inte fel alls.