Några titlar i Conans kanon: del V

(i inbördes oordning)

Roma av Steven Saylor
Den här läste jag under julhelgen förra året till familjens förtret. När jag inte åt så läste jag och ibland gjorde jag både och eftersom jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Saylor berättar historien om staden Rom under 1000 år med mordet på Julius Caesar som grand finale. Man får följa några familjer via nedslag hos olika generationer genom århundradena, och bilden som målas av det växande romarriket via dessa få individers öden är så levande att jag kan svära på att Saylor fått tag på en tidsmaskin nånstans!

Narnia-serien av C S Lewis
När jag var en liten pjuklarv så gick en tecknad version av Häxan och lejonet på TV varje vinter, och jag kommer fortfarande ihåg den där känslan av att vara totalt och fullständigt trollbunden som jag nog aldrig upplevt igen sen dess. Första gången jag såg den tror jag banne mig att jag fick nån sorts religiös upplevelse; hur FAN var det möjligt att hitta på något så OÄNDLIGT spännande? Att gå in i en garderob, och hitta en ANNAN VÄRLD?!?!?!?! Ja, tusan alltså. *drömmer mig bort* När jag insåg att Häxan och lejonet egentligen var en bok, och att det dessutom fanns flera andra böcker om samma, ANDRA VÄRLD var extasen ett faktum. Och det är allt jag behöver säga om det.

Tornrummets hemlighet av Niklas Janz
Den här boken hade jag med mig när jag var på en spa-weekend med några vänner förra hösten. Mina vänner badade bubbelpool, gick på behandlingar, umgicks och promenerade i de natursköna omgivningarna. Jag låg på hotellrummet och åt godis och läste om Mirjam, som hittar några skrivböcker i sitt nya hus som hon snart börjar önska att hon aldrig hittat. Pojken som skrivit dem bodde i hennes rum före henne, och han berättar en märklig historia om hur hans drömmar plötsligt blir något annat än bara drömmar. Och Mirjam inser till sin förskräckelse att samma sak håller på att hända henne.

Några titlar i Conans kanon: del IV

(i inbördes oordning)

Projekt Nyaga av Peter Nilson (Rymdväktaren och Nyaga)
Två unga matematiker snubblar över ett mysterium som långsamt, långsamt visar dem den krokiga vägen in i och ut mot det Innersta och det Yttersta av Alltet. Bland den mest raffinerade SF jag läst. Nilson lyckas få mig fastnaglad, trots att berättelsen förs framåt av matematik och orgelfugor.

Den tredje hemligheten av Steve Berry
En spännande roman i Da Vincikoden-anda fast 1000 ggr bättre. En vallflicka mottar en profetia från jungfru Maria som anses så kontroversiell att den hotar Kyrkans existens. Generationer av påvar bevarar hemligheten, ända tills huvudpersonen i boken kommer den på spåren. Förutom historien om profetian finns i boken en rörande berättelse om vänskapen mellan en åldrad påve och hans närmaste man, som är minst halva behållningen med den!

Historikern av Elisabet Kostova
Vampyrmyten är i min mening smula överexponerad, och de flesta versionerna är väl sådär lagom innovativa. Kostovas variant hör dock till de ballare tycker jag. Trots att den är skriven på ett saktmodigt vis är den gastkramande från första stund, och sen jag läste den har jag varit rätt försiktig med att glutta i uråldriga böcker som ligger och skräpar på jobbet... Huvudpersonen hittar nämligen en mystisk bok i sin pappas bibliotek, en bok som är porten till en värld som han under hela hennes liv velat hålla henne utanför. Motvilligt börjar han berätta dess historia och hon inser att hon nu blivit en del av den historien, vare sig hon vill eller inte.

Grottbjörnens folk av Jean M Auel
Nej, anledningen till att denna bok finns med i Conans kanon är inte alla anatomiskt detaljerade sexscener (som f ö är obefintliga) utan helt enkelt att jag fastnade från första stund och läste och läste och läste och läste och läste... och sen fortsatte jag att läsa de andra delarna i serien om Auels fascinerande, förhistoriska värld. Jag fattade väl inte allt i boken när jag var 11 bast, men eftersom jag är en omläsare av rang så har jag tagit skadan igen ett otal gånger.

Några titlar i Conans kanon: del III

(i inbördes oordning)

Dr Glas av Hjalmar Söderberg
...ingick förstås i litteraturvetenskapskursen jag avverkade i min gröna ungdom. Detta var en av de få böcker på kurslistan som jag läste med verklig njutning utan att känna mig jagad av seminarier och tentor. Jag fann en själsfrände i den ensamme, mjältsjuke doktorn och ville skrika åt honom att glömma den där våpiga fru Gregorius och istället upptäcka den söta fröken Mertens.

Fru Marianne av Victoria Benedictsson
För en gångs skull lägger jag av mig genusglasögonen och njuter av denna rörande kärlekshistoria. Den är hjärteknipande på ett sätt som gör att till och med Conan den cyniske får en tår i ögat. Kanske för att Benedictssons eget liv var så övermåttan tomt på ömhet. Bortsett från romansen med Georg Brandes då, som drev henne i en alldeles förtidig grav.

Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
I Källarhålsmänniskan fann jag också en självfrände. Jag var 18 år och full av tonåriga grubblerier över varför jag aldrig passade in nånstans, varför alla människor antingen var stöddiga och dumma i huvet eller tråkiga och dumma i huvet och varför ingen förstod mig och jag inte förstod någon annan. Men Källarhålsmänniskan och jag, vi blev polare.

Så här i efterhand kan jag se att han var en katalysator för en massa känslor jag inte kunde sätta ord på och det var nog tur att jag läste boken just då, för annars hade jag mycket väl kunnat utvecklas till en liknande stofil med minimal självinsikt och en märklig korsning av mindervärdeskomplex och storhetsvansinne...

Några titlar i Conans kanon: del II

(i inbördes oordning)

Hedningarnas förgård-serien av Vibeke Olsson
...består av sex böcker som utspelar sig i antikens Rom några århundraden efter Jesu födelse. Man får följa slavar, kristna, soldater och gemene man i nöd och lust. Mest i nöd tycker jag dock. Jag fastnade för dem när jag hade min gudfruktiga period i tonåren eftersom de första böckerna handlar om kristna slavar under de decianska och diocletianska förföljelserna av de kristna. Har läst om dem sjuttiofjorton gånger, men på senare år har jag tröttnat lite på Olssons arkaiserande språk och på allt eländes eländes elände, så det vete fan om det blir några fler genomläsningar.

Sofies värld av Jostein Gaarder
Obegripligt nog hade jag en filosofimajje på gymnasiet som på något naturlagsstridigt vis lyckades göra filosofi tråkigt, men när jag var 20 läste jag denna bok och såg ljuset. JÄVVVLAR igen!!! Här var det som att få en stekpanna av insikter i skallen. Bokens vändpunkt gjorde mig så ohyggligt förbluffad att jag nästan blev gränspsykotisk.

New York-trilogin av Paul Auster
Ingen kan som gamle Palle få verkligheten att verka absurd helt utan tillskott av parallellvärldar, tidsresor eller framtidsdystopier. Det enda han behöver för att få till en makalöst fascinerande historia är sin förmåga att skaka liv i den där potentialen till ett sparsmakat vansinne som finns i de flestas liv.

Tidens död av Isaac Asimov
Tidsresor galore. Det enda jag läst som frossat mer i tidsresande är en novell om en person som upptäckte att h*n var både mor och far till sig själv. Satan i gatan alltså, jag får rysningar bara jag tänker på hur tillvaron är beskaffad i denna bok! Sociologen Harlans resor fram och tillbaka mellan olika tider och parallellverkligheter kittlar varenda nerv i min SF-älskande kropp!

Några titlar i Conans kanon: del I

(i inbördes oordning):

Den oändliga historien av Michael Ende...
... läste jag när jag var 9 bast och jag säger bara JÄVVLAR alltså! Det var som att få ett paradisiskt fyrverkeri av magnifika berättelser mitt i nyllet! Jag minns att jag var helt okontaktbar när jag läste denna bok, pärona blev nästan oroliga att jag blivit autistisk. Den satte definitivt ribban för hur jag tycker att en bok ska vara för att anses läsvärd: extremt spännande från första bokstaven, fantasieggande, absurd och mångbottnad så att man hittar nya infallsvinklar varje gång man läser den och fullkomligt omöjlig att lägga ifrån sig.

Klockan i kyrktornet slog nio.

Britta och Silver-serien av Lisbeth Pahnke
Den här serien hästböcker läste jag första gången när jag gick på lågstadiet och jag läser fortfarande om den med jämna mellanrum. Till skillnad mot ovanstående bok är dessa väldigt jordnära och skildrar en vanlig hästtjejs liv, först som ridskoleelev och sen som ridlärare. De är inte sådär olidligt käcka som andra flickböcker kan vara (även om jag diggar såna också) utan har en ganska saklig ton. De är dock inte tråkiga för det - vardagen med hästar kan vara dramatisk ibland. Och när den inte är dramatisk eller det är spännande tävlingar på G så är böckerna bara helt oemotståndligt mysiga ändå.

Sagan om Isfolket av Margit Sandemo
Hederstanten Sandemo har spottat ur sig enorma mängder böcker och jag har läst och älskat varenda en, men Isfolketserien har en särställning. Började läsa denna 47 böcker långa släktkrönika när jag var 11-12 tror jag, och blev uppslukad på ett närmast maniskt sätt. Serien är en orgie i övernaturligheter och romantik och tar sin början i ett pesthärjat Tröndelag år 1581, när den 16-åriga Silje möter en skrämmande man från en ätt vars förfader på 1200-talet sålde sina efterkommande till djävulen för att själv få evigt liv.

Ett modernt syndafall

Föremålet För Min Beundran var förresten nära att hamna i onåd för några dagar sedan.

Vi öppnar tidningsavdelningen en timme innan resten av biblioteket, och avgränsar utrymmet med röda band. Denna dag skulle jag öppna, men var en halvminut sen eftersom jag blev uppehållen av en kollega på vägen till disken. När jag kom ner till fackbiblioteket med andan i halsen möttes jag av FFMB, som i sin internetabstinens inte hade kunnat hålla sig, utan krupit under bandet och skyndade fram till en dator.

Jag blev alldeles bestört över att denne hittills fläckfrie mönsterbesökare var kapabel att begå denna dödssynd i bibliotekssammanhang! På biblioteket är det nämligen PERSONALEN som bestämmer när folk går in och ut. Den tror något annat blir snabbt upplyst om att det finns få heliga ting på denna jord, men att bibliotekets öppettider har en självklar plats bland dessa tillsammans med exempelvis griftefriden, allas lika värde och julskinkan.

Så om denna anarki fortsätter måste jag nog ta ett allvarligt snack med honom om vett och etikett i biblioteksvärlden i allmänhet och på Ballefjongbergs stadsbibliotek i synnerhet. I skolans värld brukar man ju använda kartförråden till såna här samtal, men på bibblan finns ännu bättre faciliteter för ändamålet så att säga dårå... *skrockar nöjt, rättar till överkamningen och gnuggar förväntansfullt händerna*

Dagens haiku: Det hade jag ingen aaaaaaning om...!

Tänk att man måste
ha en e-postadress för
att skicka e-post.

Dagens haiku: Kontemplation över oväntad vattenspegel

Stilla växer den.
Pölen under en rosa
stol. Vem har kissat?