LIBRARIANS OF THE WORLD

You gotta love avdelning Kt

2010-03-17T20:17:00.006+01:00

... för där kan man hitta böcker som den här:

L to the O to the L...

Konsten att inte få svar på sin fråga

2010-03-09T12:50:00.006+01:00

Conan [svarar i telefon]: Ballefjongbergs stadsbibliotek, Conan Bibliotekarien!

Dra åt helvete-mannen: Ja hej! Jag undrar om du kan hjälpa mig med en bok om [oartikulerat mummel]!!

C [får lite ont i magen]: Ursäkta, nu hörde jag inte riktigt, kan du ta om...

DÅHM [avbryter]: JA MEN HERRE JESUS OCH MARIA FÖR FAN!!! [suckar och stönar] Har du nån bok om Sveriges bästa uppfinnare, Lothar af Snorkensparre?

C [tar ett djupt andetag och börjar söka]: Jag ska kolla...

DÅHM [nedlåtande]: Känner du till honom?

C: Eh...

DÅHM [avbryter igen]: Är namnet bekant??? [ännu mer nedlåtande]

C [börjar tröttna på hans svärande och koleriska arrogans och hoppas att han ska bli riktigt otrevlig så jag får en anledning att klicka bort samtalet]: Hm, nja, jag känner nog faktiskt inte till honom... eller vänta förresten, jag har nog hört namnet någon gång...

DÅHM: JAMEN VAIHELV... JÄVLA FITTA!!!

C: Ajö då. [klick]

Dagens haiku: Summan av en jobbhelg

2010-03-07T19:48:00.003+01:00

Låntagarslagsmål,
lite bajs under tofflan.
Ibland vill man dö.

Så får man ett "TACK!",
ett leende och döden
kan döden dö. DÖ!

Bara så att ni vet

2010-03-03T19:54:00.007+01:00

Ibland går det ju långa perioder utan att jag vräker ur mig galla över allsköns kverulanter, gnäller över mina tillkortakommanden eller gör mig lustig över samhällets olycksbarn.

Vet ni vad det beror på?

Jo, ser ni, det beror på att jag under dessa perioder varken råkar ut för några besvärlon, klantar mig så fruktat att jag måste bikta mig bloggledes eller känner nåt behov av att håna oskyldiga kufar.

Med andra ord glider jag runt i total harmoni med alla biblioteksbesökare och har det rätt så bra för det mesta.

Johohoooodå, det är sant!

(men... eftersom jag lider svårt av en elakartad galghumor så blir det faktiskt stundtals lite trist med all harmoni, så om ni skulle ha lust att ge mig lite inspiration till nya, magsura blogginlägg så är det ju bara att komma förbi på biblioteket här i Ballefjongberg och till exempel

sucka och stöna och tycka att det är dåligt att ni måste visa ID-kort för att få byta pinkod/få ett nytt lånekort/boka dator. Guldstjärna till er som använder universalargumentet "Men känner du inte igen mig?? Jag är ju här JÄMT!!!"
hålla mig personligen ansvarig för att min kollega glömde nämna att man inte kan låna om böcker som det är kö på sist ni var här och lånade (vilket betyder att ni inte kan låna om er kursbok)
se till att vara den femtionde personen denna dag som frågar efter en penna och blir sur när jag inte vill låna ut bläckpennan utan ni får nöja er med blyerts
med ett uppfordrande tonfall säga "Men... vad ska jag göra nu då?? Jag MÅSTE ju ha den!!" när jag meddelar att alla fem exemplaren av Jättedyra kursboken är utlånade och att det är 13 personer i kö. Detta hamnar i kategorin "Vad har två tummar och skiter i vilket? CONAN BIBLIOTEKARIEN!!", vilket också är precis vad jag kommer att svara om någon serverar mig denna replik dagen innan jag går i pension.
delge mig era teorier om varför våra utlåningsautomater/larmbågar/datorer/internet alltid strular
bete er som om ert medlemskap i Bakvattnets hembygdsförening berättigar er till VIP-behandling, fotskrap och extra förmåner från bibliotekspersonalen
eller helt enkelt bara fråga efter en bok om andra världskriget/kvantfysik/bomullsodling i USA på 1800-talet, kasta en nanosekundslång blick på de 7 böcker jag plockar fram och avmätt och besviket säga "Nääääe... har du inga faktaböcker... jag vill ha fakta...")

Små välsignelser

2010-02-20T08:27:00.001+01:00

Glad dam [viftar förhoppningsfullt med ett nummer av Nya Wermlands tidning]: Hej! Du, vad gör ni med äldre tidningar?

Conan [suckar inombords och tar sats för att förklara att de slängs, att vi inte kan spara och ge dem till enskilda personer och varför]: Vi sparar dem i en vecka och sen slängs de.

GD: Jaha... men du, om jag skulle vilja köpa den här tidningen, skulle det vara möjligt?

C [på väg att släppa ut 45-minutersmonologen]: Nej, tyvärr, det...

GD [fortfarande lika glad]: Nähä, ja, det förstod jag ju nästan. Men vad synd! [skuttar glatt iväg för att lägga tillbaks tidningen]

C [blir först stum av förvåning och överraskning över damens välvilliga attityd och ropar sen]: Men du kan ju kopiera om du vill...

GD [viftar glatt med tidningen]: Tack, å vad bra! Men det får jag ta nån annan dag, jag har lite bråttom nu!

C [nästan rörd till tårar]: Okej, tack och hejdå...! [plockar upp hakan från golvet och undrar om det är tiden som är ur led eller jag som är övermåttan cynisk som blir uppriktigt förvånad över att nån kan ta ett negativt besked utan att bli otrevlig...]

Gästspel från Conan den kanske otillbörligt personlige

2010-01-28T13:07:00.006+01:00

Idag önskar jag att jag kunde byta hjärna med någon som ger blanka fan i vad folk tycker och tänker om hur h*n exempelvis hanterar att nån kommer fram och ställer sig en halvmeter ifrån en och stirrar uppfordrande på en, så att man till slut (med en ursäkt till den besökare som man just är i färd med att betjäna och som är orsaken till att man inte genast uppmärksammar den stirrande) vänligt talar om att det finns personal en trappa ner och att det dessutom finns en hiss (om det nu är så att de missnöjda grymtningarna man får till svar på detta betyder att det verkar fasansfullt besvärligt att praktisera sig ner för trappan).

Själv tycker jag att det känns löjligt jobbigt att märka att kollegan som jag hänvisade till troligen uppfattade det som att jag

a) bara stod där och drällde och inte alls var upptagen när stirraren kom fram

och

b) först hörde efter vad stirraren behövde och därefter bestämde mig för att jag inte hade lust att hjälpa till och skickade ner vederbördande en våning, trots att utrustningen som personen behövde använda finns på den våning där jag befann mig.

Vad mycket energi jag skulle spara om jag antingen litade helt på min egen förmåga att bedöma vad som är rimligt förfarande i slika situationer eller helt inriktad på att vara översvallande hjälpsam och att försöka vara alla till lags samtidigt. Ambivalensen mellan dessa ytterligheter gör att jag flera gånger om dagen genomgår små inre strider, för att parafrasera unge herr Jonsson, och den tiden och energin jag använder för att analysera om jag borde ha sagt och gjort si eller så istället skulle jag kunna ägna åt att exempelvis jobba.

Conan: de lite mindre mörka åren I

2010-01-23T14:00:00.001+01:00

Jag kom av mig en smula i min resumé över mitt yrkesmässiga 00-tal. Eftersom det mesta efter 2004 finns dokumenterat i bloggform tänkte jag vara lat och endast leverera ett gäng länkar från dessa år. Dock ej från 2005, varifrån jag istället ska bjussa på en BIBLIST-relaterad anekdot som renderade stor munterhet när det begav sig.

"Jag är med i en mailinglista för min yrkesgrupp dit folk skickar mail om stort och smått dagarna i ända. En nackdel med detta är att folk som gör autosvar på sin jobbmail när de har semester automatiskt svarar på varenda mail som skickas till listan, och dessa autosvar skickas ut till alla prenumeranter. Under juli kan man alltså få typ 100 autosvar per BIBLIST-mail, där det endast står

Stig-Sölve Svensson har semester och återkommer den 12/8. För brådskande ärenden, var vänlig kontakta Beda-Britt Bengtsson.

Idag har det varit en väldigt aktiv BIBLIST-dag med många mail. Idag har även Skepparkransen Manchestersson semester. Detta vet jag eftersom jag för varje BIBLIST-mail även mottagit detta från vederbörandes autosvar:

Är i Paris med familjen och går på trevliga restauranger i quartier latin. Åter 7:e november. Missar tyvärr Coldplay.

Ganska tjatigt va. Men jag undrar om inte Hårknuten Knytblusson lider ännu mer av det, ety hon levererade följande mail till listan:

Hej, kan inte någon barmhärtig människa ordna så att vi som stretar på golvet; i verkligheten, denna grådaskiga novembertisdag åtminstone slipper läsa detta retliga mejl flera gånger. Om dendär karln’ som glassar runt à parisiska restauranger... Undrar en som inte varit utsocknes i denne kungens tid.

vilket givetvis genererade ännu ett autosvar från Skepparkransen. Hehe. Den uppmärksamme har dessutom noterat att killen kommer vara i Paris till den 7/11. Undrar om det bak Skepparkransens förmodat sobra yta döljer sig en liten smygsadist?"

Nu tycker jag att du är lite vrång...

2010-01-22T10:52:00.001+01:00

Var ledig några dagar häromsistens. När jag kom tillbaka och lyssnade av min röstbrevlåda möttes mitt öra av följande lika härliga som anonyma vredesutbrott:

Har ni aldrig fattat hur irriterande det är att man ringer och vill fråga efter nån bok och det hoppar in en röst som säger [mummel]!!! Va i 17 är det för jävla system ni sysslar med??? Jävla bibbla!!! Fixa det!!

Jag misstänker dock att det är min gamle vän Dra åt helvete-mannen som än en gång haft otur i sina försök att nyttja bibliotekets tjänster.

-Jag vill låna den där boken! -Vilken bok? -Ja men den där boken, den där som ni har här!

2010-01-21T13:41:00.008+01:00

Somliga biblioteksbesökare kan med en enda replik få mig att känna mig inkompetent, otillräcklig och nervös, trots att mitt enda misstag är att jag inte är betazoid.

Äldre man: Jag ska ha det där häftet om gamla sjukdomar! [tonfallet antyder att jag genast borde veta vad han menar]

C [blir lätt obekväm till mods av hans uppfordrande ton och gör mig redo för katalogsökning]: OK, vad det heter det?

ÄM [irriterat]: Nä, det vet jag inte!

C: Nähej... vet du vad författaren heter...?

ÄM [som om det var en ovanligt korkad fråga]: Näe! Men den finns ju här! [pekar obestämt inåt lokalen]

C: Ähm... jaha...

ÄM: Ja, den finns ju här! Men släpp in mig i forskarsalen istället, där har vi den!

[forskarsalen = lätt pompöst ord för vårt lilla rum för släktforskning. Vi i personalen brukar kalla rummet för "släktforskningsrummet"]

C [vill inte ge upp försöket att hitta den riktigt än]: Men vänta så ska jag...

ÄM: Nä men släpp in mig i forskarsalen nu då! Den finns ju här men vi har en därinne också!

C: Okej... [lomar iväg med mannen i släptåg]

ÄM: Den ska ju finnas här! [pekar än en gång inåt lokalen]

C [kan inte riktigt dölja irritationen längre]: Jo, jag hör att du säger det, men det är lite svårt att veta exakt var när man varken vet vad den heter eller vem som skrivit den...

ÄM: Hmpf!

Conan: de mörka åren

2009-12-27T19:27:00.005+01:00

2003 jobbade jag på skolbibliotek och mådde inte alls bra av det. Men en sak som fick mig att må bra var det här lilla brevet som en sommardag låg i postfacket, adresserat till

Bibliotekarien
biblioteket
Ballefjongbergsskolan
Ballefjongbergsgatan 1
110 11 Ballefjongberg:

"Hej!

Kanske kommer du ihåg en ung man som kom till biblioteket i måndags och sa att hans böcker fortfarande var registrerade som utlånade, fast han hade lämnat in dem dagen innan? Och sen kunde han inte vänta på att du skulle leta rätt på dem i bokinkastet, utan började själv gräva i lådan. Det är han som skriver det här, och jag vill bara be om ursäkt för mitt beteende!

På grund av vissa omständigheter är jag ganska stressad idag, och har gjort några andra misstag också.

Var snäll och ursäkta mig."

2004 jobbade jag också på skolbibliotek och mådde om möjligt ännu sämre av det än jag gjorde 2003, vilket kanske förklarar min sadistiska lust att ibland småjävlas med de stackars eleverna.

Conan: de glömda åren

2009-12-22T20:53:00.003+01:00

Jag har försökt rannsaka mitt minne, men kan inte komma ihåg en enda kuf, galning eller otrevlig person från 2001. Det enda riktigt minnesvärda som hände på jobbfronten detta år var att jag tog mina första, stapplande steg i MARC-katalogiseringens förlovade petimäterparadis.

2002 var året då jag inom loppet av några veckor lärde mig att säga "Nu får ni ta och dämpa er!" på 673 olika sätt.

Och det var väl ungefär det mest spännande som hände under dessa år (som jag kan avslöja utan att röja min identitet... moahahahaha... *konspiratoriskt skrockande*), därav namnet på inlägget.

Conan: begynnelsen

2009-12-19T21:07:00.007+01:00

Detta år är inte bara slutet på ett decennium, utan även mitt tionde som yrkesverksam. Därför tänkte jag bjuda på en rapsodi av några av de mest minnesvärda personerna och händelserna under min bibliotekariebana.

1999 var jag så grön som man kan bli utan att ha vinterkräksjukan. Det var också detta år mitt första möte med Il Tokskalle di tutti Tokskallar ägde rum. En eftermiddag kom han och frågade mig om ordet "strunt" är utbytbart mot "skit" i en mening som t ex "Du är en stor skit/strunt!". Detta hände sig nämligen på den tid då Il Tokskalle ännu inte hunnit bli bannlyst från precis ALLA publika forum för åsiktsutbyte, men visste att han låg i farozonen och därför sökte mildra effekten av sin indignation genom att byta ut somliga av de mer graverande uttrycken. Jag upplyste om att det nog inte var helt korrekt att använda "strunt" i den bemärkelsen utan föreslog andra milda invektiv, varpå en tämligen bisarr konversation ägde rum. Efteråt tog kollegan O mig åt sidan och informerade mig om att jag, om jag ägde minsta uns självbevarelsedrift, skulle akta mig jääävligt noga för att inlåta mig mer än nödvändigt med, som h*n kallade honom, "Ballefjongbergs ärkekverulant #1".

År 2000 kom utan att världen gick under. En stammis som jag stiftade bekantskap med under detta år var den gränspsykotiske hr Björkstedt. Vissa dagar betedde han sig som vem som helst, var artig och trevlig och lånade deckare till sig själv och ICA-Kuriren till sin mamma. Andra dagar såg han ut att ha tvättat håret i rapsolja och hittat kläderna i soprummet på väg ut där han gick och hukade bakom hyllorna och pratade för sig själv och läste högt ur t ex Samhällsguiden eller Tracys hämnd. Särskilt minnesvärd var gången då han med ett jagat uttryck i ansiktet frågade mig om vi hade några böcker om monster. Jag gjorde en första sökning på ordet "monster", efter att ha försökt luska ut exakt vad för typ av monster det var han menade utan resultat ("monster bara, monster... alla monster..."), och träfflistan blev som väntat rätt mager. Han kastade en blick på den, pekade på en bok och sa: "Den där blir bra!" "Men... det är ju en barnbok...", sa jag tveksamt. "Den blir bra! Vi hämtar den!" sa han otåligt. Jag gick till hylla Hcf med en stressad hr B i släptåg och plockade fram Monstret i skåpet av Viveca Sundvall åt honom. Han bläddrade som hastigast i den. "Den här blir jättebra!!" sa han sen och gick iväg till sitt vanliga hörn. Där satt han och läste högt för sig själv i nån timme innan han lånade den och gick hem.

Norsk blå

2009-12-16T20:35:00.001+01:00

Jag har ett problem.

Ibland när jag konfronteras med arga besökare och/eller besvärliga situationer (i ärlighetens namn tenderar de ju ofta att sammanfalla) förvandlas jag till en papegoja. Särskilt när det gäller rutiner i vårt arbete mot besökarna som jag vet kan te sig märkliga och irrationella om man inte är insyltad i det hela så som vi i personalen är. Andra gånger regredierar jag till papegojstadiet av ren adrenalinchock; jag blir så ställd av den fientliga stämningen att alla självklara svar på besökarens frågor, krav eller ilskna utfall raderas från min hjärna fortare än någon hinner säga "esc".

Exempel:

Besökare: Kan du låna om de här böckerna?

Conan: Det gör du i utlåningsautomaten. Om du återlämnar dem först och sen lånar dem så kan du låna om dem två gånger till sen om du behöver.

B: Men kan inte du göra det här?

C [vänligt]: Nej, det är automaten som gäller.

B: Men KAN du inte göra det?!

C [vänligt]: Nej, du får göra det i automaten.

B: Men jag har ju bråttom, det är därför jag vill att du gör det!!

C: Okej, men vi tar det i automaten ändå, jag kan följa med och visa hur man gör om du vill.

B: Men jag vet ju inte om de är reserverade!

C: Det ser du när du lämnar tillbaks dem.

B: Men... kan inte du göra det här?

C: Nej, vi tar det i automaten. Följ med så ska jag visa hur man gör.

B: Men jag har ju bråttom och det är kö! [...vilket det inte var när vår lilla diskussion började]

Självklart svar #1: "För det första: det var inte kö när du valde att gå in i den här diskussionen med mig fastän jag hänvisade till automaten och talade om hur du skulle göra för att få låna böckerna igen. För det andra: varför tycker du att du borde få gå före i kön bara för att du har bråttom? Brukar du försöka med det på ICA, Apoteket, systemet, banken eller vårdcentralen också? Dessutom; alldeles bortsett från alla de skäl som jag kan räkna upp till varför vi inte lånar ut, om och tillbaks i disken längre så skulle kön hit vara lika lång som den till automaten om vi skulle ta alla som har bråttom här, eftersom de flesta tycker att de har för bråttom för att stå i kö."

Papegoj-Conan: Vi tar det i automaten.

B: MEN JAG HAR JU BRÅTTOM! VARFÖR VILL DU INTE HJÄLPA MIG?? DET ÄR DET DU HAR BETALT FÖR!!! DU BARA SITTER DÄR JU!!!

Självklart svar #2: "Nej, jag har faktiskt inte betalt för att låna ut och återlämna böcker åt dig. Jag kan berätta litegrann om vad det är jag har betalt för om du tycker att du har tid? Men kortversionen är i alla fall: jag har inte och har aldrig haft betalt för att låna ut och lämna tillbaks böcker. Mitt jobb i informationsdisken är att hjälpa dig med referensfrågor och att visa hur du själv lånar och lämnar tillbaks medier, samt att i de fall då automaten trasslar kolla upp vad problemet är."

PC: Ja, men vi tar det i automaten.

B: Så du menar att du inte vill hjälpa mig???

PC: Vi tar det i automaten.

B: DU HAR BETALT FÖR ATT HJÄLPA MIG MEN DU BARA SITTER DÄR!!! JAG HAR BRÅTTOM!!! DU SITTER JU DÄR FÖR ATT DU SKA HJÄLPA MIG ELLER HUR????!?!?!

PC: Ja, jag förstår att du har bråttom men vi tar det i automaten.

B: Men varför gör du inte ditt jobb?? Du sitter ju där men du vill inte hjälpa mig!!!?!!! Är det inte ditt jobb??

PC: Jo, men vi tar böckerna i automaten.

B: DET ÄR JÄVLA DÅLIGT DET HÄR!! JAG VILL BARA HA HJÄLP MED ATT LÅNA OM BÖCKERNA!!! DU KAN GÅ HÄRIFRÅN OM DU INTE VILL HJÄLPA MIG, JAG VET HUR MAN GÖR DET HÄR!!

[kort gästspel från den vanlige Conan]: Om du tycker att våra rutiner i diskarna är dåliga så kan du kontakta bibliotekschefen och tala om det...

B: NEJ JAG VILL BARA HA HJÄLP OCH DU VILL INTE HJÄLPA MIG FAST DU HAR BETALT FÖR DET!!! GÅ HÄRIFRÅN, HJÄLP NÅN ANNAN ISTÄLLET!!!

Notera att papegojsjukan verkar smitta:

C [försöker efter en stund beveka den uppretade besökaren. Det visar sig dock vara lönlöst]: Alltså, vi kan ju inte låta alla som har bråttom gå före i kön...

B: NEJ!!! JAG VILL INTE PRATA MED DIG!!! GÅ!!!

C: Men om du tycker att vår service är dålig så kanske du vill veta varför vi inte lånar ut över disken?

B: NEJ!!! JAG VILL INTE PRATA MED DIG!!! GÅ!!!

C: Men om du är missnöjd så vill jag ju förklara...

B: NEJ!!! JAG VILL INTE PRATA MED DIG!!!

C: Så du...

B: NEJ!!!

C: Men...

B: NÄPP!!!

C: D...

B: NEJ!!!

Fikon fikon fik språkon

2009-12-16T08:26:00.001+01:00

"Från: Conan Bibliotekarien
Skickat: den 8 december 2009 13:57
Till: Kollegan L
Ämne: 773-problemet

Hej Kollegan L!

Nu ska problemet med andraindikator 9 i fält 773 vara fixat.

/Conan

Hälsningar
Conan Bibliotekarien
Ballefjongbergs stadsbibliotek "

Dripp... dropp...dripp...dropp...

2009-12-01T16:44:00.001+01:00

Hys ingen fruktan; Ballefjongbergs stadsbibliotek har inte drabbats av någon allomfattande vattenskada. Det är bara Conan Fluktaren som dräglar över den otroligt stilige fastighetsskötaren som just nu står på en stege alldeles lagom långt från infodisken...

Bibliotekarieslem? Yes siree Bob!!

Plågsamma bokförsök?

2009-11-26T14:31:00.003+01:00

Är det bara jag, eller skulle du också bli lite tveksam till att köpa en bok där upplageuppgiften ser ut så här:

[1., experimentella uppl.]

...?

Om du hör hovklapper...

2009-11-23T13:20:00.006+01:00

En av våra mer diskreta och vänliga stammisar är Protesmannen. Han kommer från Nordnorge och ser ut som som en korsning mellan Doc i Tillbaka till framtiden-filmerna och Sibylla Trelawney i Harry Potter.

Till en början var jag lite skeptiskt inställd till honom eftersom han hade för vana att skriva ut bilder på lättklädda damer

(nu snackar vi iofs den sortens lättkläddhet som många skulle kalla för "smakfull nakenhet", men som för mig ändå symboliserar unken objektifiering och som dessutom får mig att undra varför det sällan produceras liknande bilder på karlar trots att jag och många med mig gärna skulle drägla över bara bringor tillhörande män som trånsjukt blickar in i kameran eller med sina poser signalerar "hallå, det är DIG jag väntar på!!!". Ja, fler än Morrissey, då. (nej, givetvis vill jag inte att jämställdhet ska uppnås genom att män försätts i samma objektifierande position som jag anser att kvinnor är i, men come on people, håll med om att de flesta heterosexuella kvinnor faktiskt är lika förtjusta i halvnakna män som de flesta heterosexuella män är i halvnakna kvinnor!))

men eftersom han var allt utom slajmig och läbbig utan alltid bara vänlig och försynt hamnade han till slut i den stora avdelningen för trevliga stammisar i min hjärna (där de flesta faktiskt befinner sig, tro't eller ej).

Hur som helst; slajmig eller ej så ser ju karln ändå en smula udda ut i sitt långa, vita hår, sina flaskbottnade glasögon, sin fladdrande trenchcoat och sitt breda krokodilsmajl, så när jag la märke till ett klickande ljud varje gång han passerade disken drog jag den logiska slutsatsen att han hade benprotes. Det skulle ju liksom passa så väl in i den övriga bilden, om ni förstår vad jag menar.

En dag frampå vårkanten la jag märke till att klickandet hade upphört.

"Hm, Protesmannens ben klickar inte när han går längre", anmärkte jag till kollegan bredvid i disken. "Undrar om han fått nån ny, bättre protesmodell."

"Han har väl ingen benprotes", sa kollegan.

"Men... varför klickade det när han gick förut då...?" frågade jag förbryllat.

"Det har ju varit så halt hela vintern, han hade väl broddar på skorna." svarade kollegan.

Zebran lomade besviket ut för att omgående ersättas av en vanlig, brun pålle.

Sapfisk hyllning till återlämningsrobot

2009-11-22T20:23:00.006+01:00

Röd och högblank ståtar du i din tronsal
slukar utan att blinka allt vi offrar
Fyra magar har kon och du har tjugo
vagnar som väntar

Likt en kastvind rycker du boken från mig
armen, säker på målet, darrar icke
när den susar med lätthet för att lägga
boken till vila

Magisk är du, magiskt ditt sätt att städse
finna en bädd till boken i din gripklo
Blixten ser dig försvinna, ändå är du
tyst som en ninja

Beckett översatt till biblioteket

2009-11-20T10:39:00.008+01:00

Äldre, distingerad herre [slänger fram en lapp med namnet på en bok och säger med irriterad röst]: Jag *mummel mummel* den här!

Conan: Har du reserverat den? Har du lånekort eller leg med dig så ska jag kolla upp det.

ÄDH [med ännu mer irriterad röst]: NEJ jag sa att jag vill läsa en recension av den!!!

C: Jaha, förlåt, jag tyckte du sa "reservera". En recension sa du. Jag ska se om jag kan hitta nån recension på den i Artikelsök [nationell databas där artiklar och recensioner från en hel drös med tidningar och tidskrifter registreras].

ÄDH [skruvar irriterat på sig och säger anklagande]: Men det är väl bara att du hämtar Historisk tidskrift!!

C [blir en smula förvirrad]: Jaha, jag uppfattade inte att du hade uppgifter om var recensionen finns. Vilket nummer av HT finns den i?

ÄDH [på gränsen till vansinne]: Men det vet väl inte jag!!

C [börjar undra om Lennart Swahn kommer hoppa fram snart]: När kom boken ut då?

ÄDH [håller på att gå upp i limningen]: Det är ingen bok!!! Det är en avhandling!!! Och Historisk tidskrift brukar alltid recensera avhandlingar!!!

C: Okej, få se vad den heter så ska jag se när den kom ut...

[jag letar rätt på avhandlingen i Libris, går sen och hämtar några årgångar av HT och ger till ÄDH som försvinner iväg för att bläddra igenom dem. Efter nån halvtimme återvänder han, klart uppbragt.]

ÄDH [med anklagande och djupt besviken röst]: Det fanns ju ingen recension i någon av de här!!!

C [vet inte riktigt vad han väntar sig av mig i detta stadium av vårt föga framgångsrika samarbete]: Eh... det var ju beklagligt... vill du att jag ska se om jag kan hitta nån recension i Artikelsök ändå då?

ÄDH [fortfarande med anklagande röst]: Nej tack, det behövs inte!!! Tack ska du ha för all hjälp!!! [går]

C: Tack själv...???...

Gästspel från Conan Diskofilen

2009-11-19T20:31:00.004+01:00

En låt som...

...har gjort mig glad: Do your best and don´t worry - Morrissey

...har gjort mig ledsen: Till Elias - Euskefeurat

...jag vill dansa till: Take me back to your house - Basement jaxx

...jag vill dansa ännu mer till: Come to me - Koop

...lugnar ner mig: Be thankful - Massive attack

...jag lyssnar på för att bli pepp: Rocket plane - Komeda

...påminner om kärlek: Avalon - Roxy music

...påminner om gamla tider: Forest fire - Lloyd Cole

...påminner om ångest: En himmelsk drog - Kent

...jag lyssnar på väldigt mycket just nu: If you don't like me, don't look at me - Morrissey

...är väldigt, väldigt bra: Crush me - The house of love

...lyssnas på i ilska: Sorrow will come in the end - Morrissey

...jag lyssnar på när jag är kreativ: The race - Yello

...påminner om sommardagar: Make it right - Christian Falk

...påminner om våren: A beat called love - The grid

...påminner om staden jag tycker om: True faith - New order

...jag lyssnade på när jag var 13: Twist in my sobriety - Tanita Tikaram

...jag lyssnade på när jag var 15: Hazy shade of winter - Bangles

...jag lyssnade på när jag var 17: Celebrate - An emotional fish

...jag lyssnar på just precis nu: My life is a succession of people saying goodbye - Morrissey

Hon heter Linda

2009-11-03T20:32:00.004+01:00

- Vi kallar henne för Bindan, för hon heter ju Linda och så luktar hon äcklig mensbinda, sa min två år äldre kompis föraktfullt om den blyga, lite kufiska tjejen i sin klass.

Jag var nio år och undrade vad hon och hennes häftiga kompisar skulle ha kallat mig om vi gått i samma klass och inte hade varit kompisar för att våra mammor kände varann.

Det gjorde ont i magen på ett sätt som jag inte riktigt förstod när jag tänkte på hur jävliga de var mot Linda. Jag var inget änglabarn. Det finns säkerligen de som skulle hävda att jag ärrat dem för livet, och det finns de har ärrat mig, men med Linda var det något särskilt, något annat. Något som jag inte kunde sätta ord på då.

Nu förstår jag att det var känslan av att de sparkade på någon som redan låg, som kanske aldrig hade stått upp över huvud taget. Någon som var försvarslös på ett sätt som vi andra inte var (oaktat att ingen för den skull ska behöva utstå mobbning och trakasserier).

Jag var nio år. Och POFF! Så kom livet.

Tjugofem år senare ser jag Linda på jobbet varje dag. Jag katalogiserar, köper in specialsamlingslitteratur och har pass i informationsdisken. Hon studerar, för anteckningar och vilar fötterna. Hon kommer varje morgon när vi öppnar och går när vi stänger på kvällen. Om statistiken skulle räknas i längden på varje besök så skulle hon öka våra siffror med många sköna timmar.

När biblioteket är stängt vandrar hon runt på stan. Hon bär alltid samma slitna kläder och är alltid nedtyngd av trasiga kassar och väskor som bångnar av pantburkar och ägodelar. Om det är vår eller sommar händer det att hon bär sin blå täckkappa från nittiotalet på armen, alltid på väg att tappa den. Hennes blick är alltid undvikande och hennes utstrålning viskar, skriker, bönfaller: "se mig inte, låtsas inte om mig, låt mig vara ifred!!".

Ibland händer det att någon annan biblioteksbesökare oroligt undrar om vi inte borde göra något. Fråga om hon behöver hjälp, ringa till socialtjänsten eller erbjuda henne ett mål mat eller en dusch. Vårt svar blir alltid detsamma:

- Vi har försökt prata med henne, men hon vill varken ha någon kontakt med oss eller med socialen.

Hon är en i mängden av de samhällets olycksbarn som använder biblioteket som tillflykt. En av alla de ansiktslösa. Men hon är också en del av min barndom. För mig finns hon på riktigt.

Jag vet ju inte varför hennes liv ser ut som det gör idag. Varför hon fortfarande ligger. Men inte fan tror jag det hjälpte att några grymma, brådmogna ungjävlar sparkade på henne då för tjugofem år sen.

Så om jag kunde så skulle jag åka tillbaka i tiden, ta mod till mig och skrika åt min två år äldre kompis:

- Hon heter inte Bindan, hon heter Linda!!!! Fattar du det??? LINDA!!!

Dagens haiku: Insikt om vari det märkliga i ett beteende ligger

2009-10-26T13:57:00.016+01:00

När man fyllt 40
är det hög tid att sluta
vara lillgammal.

Dagens haiku: Reflektion efter att ha gjort lånekort åt en SFI-grupp

2009-10-22T14:23:00.004+02:00

Antalet sätt att
stava namnet Josef fel
är visst oändligt.

Dagens haiku: Oväntad barndomsnostalgi

2009-10-20T15:14:00.002+02:00

En tvål som doftar
luktsudd gör underverk på
personaltoan.

Var god stör!

2009-10-17T19:38:00.004+02:00

Jag tänkte tala om en sak.

När du går fram till en person som sitter i en informationsdisk på ett bibliotek för att fråga om något så stör du ALDRIG. Personen sitter i disken just för att svara på dina frågor. Oavsett vad h*n sänder ut för signaler så är ENDA ORSAKEN till att h*n sitter just där just då just det.

På de flesta bibliotek skiljer man nämligen på inre och yttre tjänst.

På den inre tiden gör vi allt som behöver göras för att hålla biblioteket rullande; köper medier, planerar verksamheten, deltar i olika möten, projekt och samarbeten med andra institutioner, sköter om mediesamlingarna, datasystemet och katalogdatabasen, svarar på lite mer komplicerade referensfrågor etc etc etc i all oändlighet.

På den yttre tiden är vår ENDA uppgift att finnas tillgängliga när du behöver hjälp. Ja okej, på mindre bibliotek kan det hända att vi måste göra en del s k inre arbete när vi sitter ute i disken, men icke desto mindre är du prio ett när vi sitter där!

Det är alltså per definition omöjligt att störa någon som sitter i en informationsdisk.

MEN. Jag är fullt medveten om att vi ibland ser väldigt upptagna ut. Vi kanske pratar intensivt med kollegan bredvid eller stirrar stint in i dataskärmen samtidigt som vi frenetiskt knappar på tangentbordet. Vi kanske bläddrar i en pappersbunt eller en sambindningslista eller plockar med en hög böcker. Vi kanske till och med bara sitter och stirrar framför oss med tom blick.

Och varför ser vi då ibland ut som att vi helst vill att ni ber nån annan än just oss om hjälp?

Jag kan bara tala för mig själv (och detta är absoult ingen ursäkt utan en förklaring). En anledning till jag stundom ser upptagen ut när jag sitter i disken är att det ibland är ganska glest mellan frågeställarna. Alla som rör sig på biblioteket vill ju inte fråga om något och därför händer det att det går långa stunder utan att någon kommer fram till disken. Att då sitta sysslolös och oupphörligt titta ut över lokalen och sända ut vänliga, inbjudande "Hallå, fråga mig gärna!! Jag finns här för ER skull!!"-signaler av den händelse någon skulle råka titta åt mitt håll är faktiskt en smula psykiskt påfrestande. Ja, jag känner mig rentav lite dum när jag bara sitter på röven och väntar... och väntar... och väntar... och väntar... och väntar.

Så då passar jag på att svara på mejl, läsa sambindningslistor eller göra annat som inte kräver långa stunder av sammanhängande koncentration. Givetvis har jag uppmärksamheten riktad utåt ändå så gott det går och försöker avbryta mig och titta upp så fort jag ser att någon passerar in i mitt synfält eller kommer in genom dörren, men det händer att jag missar det. Ibland är jag djupare försjunken i det jag håller på med än jag borde vara, och andra gånger är det den passerande besökaren som har lika mjuka skosulor som en ninja.

Hur som helst: BRY DIG INTE OM ATT VI SER UPPTAGNA UT!! Gå fram och påkalla vår uppmärksamhet ändå! Det är nämligen dig vi har betalt för att hjälpa när vi sitter i informationsdisken. Allt annat vi kan tänkas syssla med när vi sitter där är av lägre prioritet.

Och om vi ändå skulle uppträda som om du stör så är det VI som beter oss illa.

Kom ihåg det.

Några titlar i Conans kanon: del V

2009-09-10T21:30:00.000+02:00

(i inbördes oordning)

Roma av Steven Saylor
Den här läste jag under julhelgen förra året till familjens förtret. När jag inte åt så läste jag och ibland gjorde jag både och eftersom jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Saylor berättar historien om staden Rom under 1000 år med mordet på Julius Caesar som grand finale. Man får följa några familjer via nedslag hos olika generationer genom århundradena, och bilden som målas av det växande romarriket via dessa få individers öden är så levande att jag kan svära på att Saylor fått tag på en tidsmaskin nånstans!

Narnia-serien av C S Lewis
När jag var en liten pjuklarv så gick en tecknad version av Häxan och lejonet på TV varje vinter, och jag kommer fortfarande ihåg den där känslan av att vara totalt och fullständigt trollbunden som jag nog aldrig upplevt igen sen dess. Första gången jag såg den tror jag banne mig att jag fick nån sorts religiös upplevelse; hur FAN var det möjligt att hitta på något så OÄNDLIGT spännande? Att gå in i en garderob, och hitta en ANNAN VÄRLD?!?!?!?! Ja, tusan alltså. *drömmer mig bort* När jag insåg att Häxan och lejonet egentligen var en bok, och att det dessutom fanns flera andra böcker om samma, ANDRA VÄRLD var extasen ett faktum. Och det är allt jag behöver säga om det.

Tornrummets hemlighet av Niklas Janz
Den här boken hade jag med mig när jag var på en spa-weekend med några vänner förra hösten. Mina vänner badade bubbelpool, gick på behandlingar, umgicks och promenerade i de natursköna omgivningarna. Jag låg på hotellrummet och åt godis och läste om Mirjam, som hittar några skrivböcker i sitt nya hus som hon snart börjar önska att hon aldrig hittat. Pojken som skrivit dem bodde i hennes rum före henne, och han berättar en märklig historia om hur hans drömmar plötsligt blir något annat än bara drömmar. Och Mirjam inser till sin förskräckelse att samma sak håller på att hända henne.

Några titlar i Conans kanon: del IV

2009-09-09T21:25:00.002+02:00

(i inbördes oordning)

Projekt Nyaga av Peter Nilson (Rymdväktaren och Nyaga)
Två unga matematiker snubblar över ett mysterium som långsamt, långsamt visar dem den krokiga vägen in i och ut mot det Innersta och det Yttersta av Alltet. Bland den mest raffinerade SF jag läst. Nilson lyckas få mig fastnaglad, trots att berättelsen förs framåt av matematik och orgelfugor.

Den tredje hemligheten av Steve Berry
En spännande roman i Da Vincikoden-anda fast 1000 ggr bättre. En vallflicka mottar en profetia från jungfru Maria som anses så kontroversiell att den hotar Kyrkans existens. Generationer av påvar bevarar hemligheten, ända tills huvudpersonen i boken kommer den på spåren. Förutom historien om profetian finns i boken en rörande berättelse om vänskapen mellan en åldrad påve och hans närmaste man, som är minst halva behållningen med den!

Historikern av Elisabet Kostova
Vampyrmyten är i min mening smula överexponerad, och de flesta versionerna är väl sådär lagom innovativa. Kostovas variant hör dock till de ballare tycker jag. Trots att den är skriven på ett saktmodigt vis är den gastkramande från första stund, och sen jag läste den har jag varit rätt försiktig med att glutta i uråldriga böcker som ligger och skräpar på jobbet... Huvudpersonen hittar nämligen en mystisk bok i sin pappas bibliotek, en bok som är porten till en värld som han under hela hennes liv velat hålla henne utanför. Motvilligt börjar han berätta dess historia och hon inser att hon nu blivit en del av den historien, vare sig hon vill eller inte.

Grottbjörnens folk av Jean M Auel
Nej, anledningen till att denna bok finns med i Conans kanon är inte alla anatomiskt detaljerade sexscener (som f ö är obefintliga) utan helt enkelt att jag fastnade från första stund och läste och läste och läste och läste och läste... och sen fortsatte jag att läsa de andra delarna i serien om Auels fascinerande, förhistoriska värld. Jag fattade väl inte allt i boken när jag var 11 bast, men eftersom jag är en omläsare av rang så har jag tagit skadan igen ett otal gånger.

Några titlar i Conans kanon: del III

2009-09-08T21:24:00.001+02:00

(i inbördes oordning)

Dr Glas av Hjalmar Söderberg
...ingick förstås i litteraturvetenskapskursen jag avverkade i min gröna ungdom. Detta var en av de få böcker på kurslistan som jag läste med verklig njutning utan att känna mig jagad av seminarier och tentor. Jag fann en själsfrände i den ensamme, mjältsjuke doktorn och ville skrika åt honom att glömma den där våpiga fru Gregorius och istället upptäcka den söta fröken Mertens.

Fru Marianne av Victoria Benedictsson
För en gångs skull lägger jag av mig genusglasögonen och njuter av denna rörande kärlekshistoria. Den är hjärteknipande på ett sätt som gör att till och med Conan den cyniske får en tår i ögat. Kanske för att Benedictssons eget liv var så övermåttan tomt på ömhet. Bortsett från romansen med Georg Brandes då, som drev henne i en alldeles förtidig grav.

Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
I Källarhålsmänniskan fann jag också en självfrände. Jag var 18 år och full av tonåriga grubblerier över varför jag aldrig passade in nånstans, varför alla människor antingen var stöddiga och dumma i huvet eller tråkiga och dumma i huvet och varför ingen förstod mig och jag inte förstod någon annan. Men Källarhålsmänniskan och jag, vi blev polare.

Så här i efterhand kan jag se att han var en katalysator för en massa känslor jag inte kunde sätta ord på och det var nog tur att jag läste boken just då, för annars hade jag mycket väl kunnat utvecklas till en liknande stofil med minimal självinsikt och en märklig korsning av mindervärdeskomplex och storhetsvansinne...

Några titlar i Conans kanon: del II

2009-09-07T21:18:00.000+02:00

(i inbördes oordning)

Hedningarnas förgård-serien av Vibeke Olsson
...består av sex böcker som utspelar sig i antikens Rom några århundraden efter Jesu födelse. Man får följa slavar, kristna, soldater och gemene man i nöd och lust. Mest i nöd tycker jag dock. Jag fastnade för dem när jag hade min gudfruktiga period i tonåren eftersom de första böckerna handlar om kristna slavar under de decianska och diocletianska förföljelserna av de kristna. Har läst om dem sjuttiofjorton gånger, men på senare år har jag tröttnat lite på Olssons arkaiserande språk och på allt eländes eländes elände, så det vete fan om det blir några fler genomläsningar.

Sofies värld av Jostein Gaarder
Obegripligt nog hade jag en filosofimajje på gymnasiet som på något naturlagsstridigt vis lyckades göra filosofi tråkigt, men när jag var 20 läste jag denna bok och såg ljuset. JÄVVVLAR igen!!! Här var det som att få en stekpanna av insikter i skallen. Bokens vändpunkt gjorde mig så ohyggligt förbluffad att jag nästan blev gränspsykotisk.

New York-trilogin av Paul Auster
Ingen kan som gamle Palle få verkligheten att verka absurd helt utan tillskott av parallellvärldar, tidsresor eller framtidsdystopier. Det enda han behöver för att få till en makalöst fascinerande historia är sin förmåga att skaka liv i den där potentialen till ett sparsmakat vansinne som finns i de flestas liv.

Tidens död av Isaac Asimov
Tidsresor galore. Det enda jag läst som frossat mer i tidsresande är en novell om en person som upptäckte att h*n var både mor och far till sig själv. Satan i gatan alltså, jag får rysningar bara jag tänker på hur tillvaron är beskaffad i denna bok! Sociologen Harlans resor fram och tillbaka mellan olika tider och parallellverkligheter kittlar varenda nerv i min SF-älskande kropp!

Några titlar i Conans kanon: del I

2009-09-05T20:15:00.010+02:00

(i inbördes oordning):

Den oändliga historien av Michael Ende...
... läste jag när jag var 9 bast och jag säger bara JÄVVLAR alltså! Det var som att få ett paradisiskt fyrverkeri av magnifika berättelser mitt i nyllet! Jag minns att jag var helt okontaktbar när jag läste denna bok, pärona blev nästan oroliga att jag blivit autistisk. Den satte definitivt ribban för hur jag tycker att en bok ska vara för att anses läsvärd: extremt spännande från första bokstaven, fantasieggande, absurd och mångbottnad så att man hittar nya infallsvinklar varje gång man läser den och fullkomligt omöjlig att lägga ifrån sig.

Klockan i kyrktornet slog nio.

Britta och Silver-serien av Lisbeth Pahnke
Den här serien hästböcker läste jag första gången när jag gick på lågstadiet och jag läser fortfarande om den med jämna mellanrum. Till skillnad mot ovanstående bok är dessa väldigt jordnära och skildrar en vanlig hästtjejs liv, först som ridskoleelev och sen som ridlärare. De är inte sådär olidligt käcka som andra flickböcker kan vara (även om jag diggar såna också) utan har en ganska saklig ton. De är dock inte tråkiga för det - vardagen med hästar kan vara dramatisk ibland. Och när den inte är dramatisk eller det är spännande tävlingar på G så är böckerna bara helt oemotståndligt mysiga ändå.

Sagan om Isfolket av Margit Sandemo
Hederstanten Sandemo har spottat ur sig enorma mängder böcker och jag har läst och älskat varenda en, men Isfolketserien har en särställning. Började läsa denna 47 böcker långa släktkrönika när jag var 11-12 tror jag, och blev uppslukad på ett närmast maniskt sätt. Serien är en orgie i övernaturligheter och romantik och tar sin början i ett pesthärjat Tröndelag år 1581, när den 16-åriga Silje möter en skrämmande man från en ätt vars förfader på 1200-talet sålde sina efterkommande till djävulen för att själv få evigt liv.

Ett modernt syndafall

2009-09-04T08:25:00.000+02:00

Föremålet För Min Beundran var förresten nära att hamna i onåd för några dagar sedan.

Vi öppnar tidningsavdelningen en timme innan resten av biblioteket, och avgränsar utrymmet med röda band. Denna dag skulle jag öppna, men var en halvminut sen eftersom jag blev uppehållen av en kollega på vägen till disken. När jag kom ner till fackbiblioteket med andan i halsen möttes jag av FFMB, som i sin internetabstinens inte hade kunnat hålla sig, utan krupit under bandet och skyndade fram till en dator.

Jag blev alldeles bestört över att denne hittills fläckfrie mönsterbesökare var kapabel att begå denna dödssynd i bibliotekssammanhang! På biblioteket är det nämligen PERSONALEN som bestämmer när folk går in och ut. Den tror något annat blir snabbt upplyst om att det finns få heliga ting på denna jord, men att bibliotekets öppettider har en självklar plats bland dessa tillsammans med exempelvis griftefriden, allas lika värde och julskinkan.

Så om denna anarki fortsätter måste jag nog ta ett allvarligt snack med honom om vett och etikett i biblioteksvärlden i allmänhet och på Ballefjongbergs stadsbibliotek i synnerhet. I skolans värld brukar man ju använda kartförråden till såna här samtal, men på bibblan finns ännu bättre faciliteter för ändamålet så att säga dårå... *skrockar nöjt, rättar till överkamningen och gnuggar förväntansfullt händerna*

Dagens haiku: Det hade jag ingen aaaaaaning om...!

2009-09-03T18:22:00.002+02:00

Tänk att man måste
ha en e-postadress för
att skicka e-post.

Dagens haiku: Kontemplation över oväntad vattenspegel

2009-09-01T16:47:00.000+02:00

Stilla växer den.
Pölen under en rosa
stol. Vem har kissat?

Du kan fly, men du kan inte gömma dig...

2009-08-31T20:48:00.006+02:00

Min gamla beundrare Cirkelmannen har hållit sig i bakgrunden sen julkortsincidenten. Ja, han har varit så fjär och kallsinnig att jag varit i princip tvärsäker på att han till och med i sin fantasivärld hade gjort slut på vårt ickeexisterande förhållande.

Jag har förstås varit oerhört lättad över att slippa hans makalöst trista evighetskonversationer, att bli bjuden på läskiga karameller och att ha hans hundlikt tillbedjande ögon fastklistrade på mig så fort jag visar mig ute i biblioteket. Dock insåg jag idag att det gamla ordspråket "Man ska inte ropa 'Hej' förrän man träffar nån man känner" alltid hoppar fram och biter en i röven när man minst anar det.

I lugn och ro stod jag vid avdelning S och plockade över böcker som ska gallras på en vagn, samtidigt som jag prickade av dem på en lista jag dragit ut från vårt datasystem med böcker som inte lånats på över 1000 dagar. När jag vände mig om för att ställa en bunt böcker på vagnen så stod Cirkelmannen några meter från hyllan och stirrade. Olyckligtvis föll det sig så att min blick landade på honom i cirka en nanosekund, vilket givetvis föranledde honom att komma fram till mig. Som alla vet hör en tom blick som sveper över en lokal till de kraftfullare av kvinnosläktets raggningsknep, så stackarn hade ju inget annat val än att besvara min tydliga invit.

- Hej... kväkte han förhoppningsfullt.

- Hej... mumlde jag, demonstrativt vänd mot hyllan.

Lång paus. Jag fortsatte plocka böcker och pricka av på listan, och Cirkelmannen stod och trampade och andades väsande bakom mig. Till slut tog han ett djupt andetag och klämde ur sig:

- Jaha... äre samma gamla böcker...?

- Öh...va? Jo, ja...mumlade jag och förundrades återigen över hans spöklika förmåga att hitta på ointressanta samtalsämnen.

Ännu längre paus. Cirkelmannen stod väsande kvar. Jag hoppades in i det längsta att han skulle tröttna på att jag fortfarande behandlar honom som uppspytt bajs, men han verkade missta min avoghet för tillbakahållen passion och envisades med att fortsätta "samtalet".

- Jaha... prickaru av dom eller...?

- Eh, va...? ... jo... muttrade jag och försökte låta så otrevlig och upptagen som möjligt men misslyckades uppenbarligen å det grövsta. Istället verkade han bara sporras av min kvinnliga blygsel, och drog till med sin gamla standardkomplimang för att mjuka upp mig:

- Vicket långt å fint hår du har!

Efter denna oemotståndliga charmoffensiv tyckte han tydligen att tiden var mogen för lite fysisk kontakt oss emellan, för han sträckte fram sin juverliknande hand och började kladda med mitt hår. Eftersom jag stod med ryggen till hann jag inte väja, men hoppade undan så fort jag kunde. När jag chockat vände mig om flinade han nöjt och såg ut som om han väntade på beröm för sina kvinnotjusartalanger. Döm om hans [infoga lämplig reaktion] när jag istället...

a) väste "Hörrödu!! Gör om det där så jag får en ursäkt att slita dig mitt itu och tvinga dig att äta upp din egen underkropp!! Kom igen! Gör det bara!"

b) fnissade kokett: "Men snälla Cirkelmannen, sånt där får du vänta med tills du träffat mina föräldrar!"

c) sa med stel röst: "Tack ska du ha, men jag ser helst att du inte tar på mig!!"

(oväntat nog är det alternativ c som är det korrekta. Om det är nån som kan gissa varför jag uppenbarligen fortfarande inte kan få mig till att säga till honom på skarpen att hans intresse är ovälkommet, att det inte är okej att ta på folk som inte bett om det och dessutom t o m tackar för den s k "komplimangen" så välkomnar jag spekulationer. Själv har jag ett antal teorier, men detta är ingen genusteoriblogg så jag väljer att inte utveckla dem här...)

Dagens haiku: Ett sorts Elysion

2009-08-29T08:04:00.001+02:00

Magasinet är
ett nirvana som doftar
frid och gammalt damm.

Dagens haiku: Il Tokskalles snilleblixt och vad vi anser om den

2009-08-28T14:02:00.001+02:00

Att alla böcker
borde vara "ej hemlån"
är en dum idé.

Dagens haiku: Alika med brutna vingar

2009-08-27T12:16:00.000+02:00

Hot om hämnd hjälper
föga. Vill du hem får du
skaffa taxi själv.

Dagens haiku: Dålig blodcirkulation

2009-08-26T12:04:00.003+02:00

Inspirerad av At the library of madness vackra och sparsmakade poem om låntagare med synpunkter på bibliotekets service kom jag att tänka på att haikudikter är ett perfekt sätt att beskriva vardagen på ett bibliotek! Här kommer den första:

Nu är det inte
längre kvavt på mitt kontor.
Dags för torgvantar.

Helvete, helvete, helvetes jäääävla skiiit!

2009-08-21T19:43:00.006+02:00

Dagens epistel hör till avdelningen "Varför tar en del sig rätten att vara snäsiga och otrevliga helt oprovocerat?".

Scen: fredag eftermiddag strax innan stängning. Pårökta killen, som förutom sin legendariska tröghet även är känd och älskad för sin härliga attityd, kommer fram till disken.

PK: Öh... har ni öppet som vanligt imorgon eller...?

Conan: [gör en ansats att svara men blir avbruten]

PK: [irriterat]... ja, mellan tio och sjuttiofjorton alltså, eller stänger ni fortfarande sådär JÄVLA tidigt???

C: Ähm... vi har öppet mellan tio och sjuttiotolv...

PK: FORTFARANDE???????????????????????

C: ... månaden ut. [skyndar mig iväg för att släcka och låsa i magasinet innan han hinner börja argumentera om det idiotiska i att ha kortare öppettider på sommaren, men nås ändå av hans samtidigt letargiska och indignerade stämma:]

PK: Ä men KOM IGEN!!! VAFFÖRDÅ???

Conan den champinjonlike

2009-07-28T14:02:00.001+02:00

En kollega har hållit på ett tag med att göra en förteckning över alla på bibblan med bild och en kort beskrivning av vad man jobbar med. Den ska först användas internt men sen eventuellt läggas ut på bibblans webbplats oxå. Jättebra initiativ, verkligen. Det är vansinnigt praktiskt att snabbt få både namn och ansikte på folk som tidigare bara varit typ ”hon på katalogen som köper in kontorsmaterial”.

Det är bara det att JAG ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT FUL PÅ MIN BILD. Jag ser exakt ut som morgonen efter en vild fest. Dvs plufsig och flottig i ansiktet, bleksvettig och med röda små grisögon som nätt om jämt syns bakom flaskbottnarna. Vad som däremot syns mer än väl är de gigantiska svarta hålen under ögonen som paradoxalt nog både är svullna OCH djupa samtidigt. Hur fan det nu går till. Det är väl typiskt att enda gången man lyckas bryta mot en naturlag så är det för att se fulare ut på ett kort. Det vore väl ballare att plötsligt kunna levitera eller nåt annat fränt.

Jag måste dessutom ha haft en särdeles ful period just när bilderna togs, för jag var inte nöjd efter första fotosessionen utan kände mig nödgad att bli fotad en gång till, men när jag insåg att min horribilitetsattack fortfarande pågick så var det bara att bita i det sura äpplet och välja den minst frånstötande bilden. Framöver kommer jag således vara känd bland biblioteksfolk och eventuella nyfikna biblioteksbesökare som ”den svampliknande som jobbar med Specialsamlingen”.

Konsten att kasta klippblock i väldigt fragila byggnader

2009-07-27T23:06:00.007+02:00

Ibland är det bra härligt att vara en fluga på bussfönstret istället för att själv delta i den bisarra konversationen.

Scen: buss hem från jobbet.
Person 1: ytterst besvärad ung tjej som råkat i samspråk med...
Person 2: försupen, troligen salongsberusad dam vars sluddriga röst har samma klangfulla resonans som ett sprucket valthorn.

The Original Fyllkaja: Jaha... haru jobbat idag?

Ung tjej: Nej, jag har varit med mina kompisar.

TOF: Jaha... jag trodderu hade jobbat... du ser sån ut liksom... som en som har varit och jobbat...

UT: Eh, nä... vi har varit och fikat...

TOF: Jahaja... vad gör ni annars då, du och dina kompisar... här i Sverige...?

Jag överväger att hoppa av bussen och gå resten av vägen hem för att slippa höra resten av det otroligt pinsamma samtalet mellan svennebananfyllkajan som fått för sig att samla lite karmapoäng genom att välvilligt försöka förstå ”en sån där”, och den stackars tjejen som uppenbarligen önskar att bussen ska frontalkrocka med en långtradare eller vad fan som helst, bara hon slipper ifrån detta inferno. Orkar dock inte, utan börjar istället humma halvhögt för mig själv och trumma med fötterna i golvet för att blockera ljudet men eftersom fyllkajans röst är lika genomträngande som en trimmad mistlur går det helt åt helvete.

UT: Öh, vi bor här...?

TOF: Jaja... jo... det förstås... ni är väl ungefär som vi andra, va...?

UT: *suck* Ja...

TOF: ...fast inte riktigt ändå...

UT: *SUCK* Nej... Fast jag och mina kompisar är faktiskt födda i Sverige.

TOF: Nämen... säjeru DET?!?!?! [vansinnigt förvånad] Men du kan prata ditt eget språk?

UT: Ja... och så kan jag turkiska också...

TOF: Vasa?

UT: OCH SÅ KAN JAG TURKISKA OCKSÅ!

TOF: Jaha, oj, det var...

UT: ... och så håller jag på och lär mig franska.

TOF: Ojojoj, ja, det är bra det! Det är riktigt bra...! Duuuuh, skaru bli flygvärdinna?

UT: *fniss* Nej...

TOF: Nähä, vetu det trodde jag, för flygvärdinnor måste ju kunna många språk... och så ärom snygga, och du är ju en sån söt flicka...

Här tar samtalet en otrolig vänding. Tvärt emot vad jag trodde så blir tjejen överförtjust och genast mycket mindre besvärad och lapar behagsjukt i sig fyllkajans komplimanger.

UT: Hihi, tack!

TOF: Du fåschtälla upp i Fröken Sverige nästa år, jalovarej, det kommer gå som en dans! Jag ska röstapårej, jalåvar!!!

UT: Hihi, å, tack!!

TOF: Ja, för du är ju en sån söt flicka... åsså fåru vara med i Veckorevyn och allt, du vet...! Resa runt hela joooorden...!

UT: Hihi, jaaa...

TOF: Men du... det är en grej som jag har tänkt på...

UT [förhoppningsfullt, som om hon väntar på nästa översvallande komplimang]: Ja?

TOF: Jo asså, ärente konstigt att ni unga tjejer, ni är ju så smala och söta och fina...

UT: *fniss* Jaaaaa! [svarar eftertryckligt, helt oförberedd på vad som komma skall]

TOF: ...men era morsor och mormödrar och alla andra gamla kärringar från era länder ser ut som paddor! Ärente jävligt konstigt??

Bussen är framme vid min hållplats. Jag kastar mig av för att slippa höra mer, och hinner i förbifarten se att The Original Fyllkaja herself inte är helt olik en... hm, jag tror jag dristar mig till att lotta ut ett gratis boklån till den som kan räkna ut vilken sorts reptil...

Varför skola mänskor strida?

2009-07-06T12:32:00.005+02:00

RRRRRING!

Conan: Ballefjongbergs stadsbibliotek, välkommen!

Dam: Hej, jag har fått påminnelse på en bok som jag har lämnat tillbaks!!

Conan: OK, jag ska kolla upp det. Jag beklagar att återlämningsautomaten strular, vi har haft en del problem med den på sistone. Det är nog alldeles säkert så att boken har återlämnats men att den inte har avregistrerats.

Dam: Men vaddå, måste jag VÄNTA på att du ska göra det?? Jag skulle bara tala om att maskinen har gjort fel, jag vill inte vänta på att du ska ’kolla upp’ nåt!!!

C: Ja alltså, det är ju för din skull, jag ska kolla om den står på sin plats och i så fall återlämna den så att det blir ordentligt gjort. Jag tänkte att du kanske vill veta om jag hittar den eller inte.

Dam: [med stegrande irritation i rösten] Vadå 'eller inte'??? Om du inte hittar den får du väl leta rätt på den!!! Jag har ju lämnat in den!!! Vad händer om du inte hittar den då??

C: [suckar inombords vid tanken på det högst otrevliga samtal som väntar om boken inte står på sin plats] Eh, ja... då blir det ju lite mer komplicerat...

Dam: [med drypande sarkasm] Jaha, 'komplicerat' ja. Och det måste jag VÄNTA på???

C: [överpedagogiskt] Jag kan inte ringa tillbaks förrän om ett par timmar i så fall om du inte har tid att vänta just nu, men om det är okej för dig så visst kan jag ringa upp vid ettsnåret. Man får ju förresten ett kvitto när man återlämnar i nån av våra maskiner, om du vill vara säker på att slippa strul så kan du spara kvittona och dubbelkolla för säkerhets skull. Det blir också mycket enklare både för dig och för oss om du har kvittot kvar om något liknande händer igen.

Dam: [har klara svårigheter att dölja att hon tycker att jag är mer än lovligt otrevlig och dessutom underbegåvad] Jamen ett kvitto!!! Det är väl ingen människa som sparar kvittot när man har LÄMNAT TILLBAKA böcker?!?! Vad ska man ha det till??? Det slänger man ju!!

C: Jaaaa..... det kan vara bra att spara utifall det skulle inträffa nåt sånt här t ex. Nu SKA man väl egentligen inte behöva vidta en massa säkerhetsåtgärder kan man tycka, men vår teknik är ju tyvärr inte ofelbar.

Dam: ... ett KVITTO... [muttrar]

C: Ja, det är ju den enda säkerheten vi kan erbjuda. Men jag kollar upp boken och så hörs vi runt ett igen då!

Dam: [mutter]

C: Tack och hej!

Samhällets olycksbarn V

2009-06-21T13:32:00.001+02:00

Del I.
Del II.
Del III.
Del IIII.

Det dröjde åter några dagar innan han kom in igen. Vi hann nästan börja tro att Socdamens uppdykande hade skrämt bort honom, men så plötsligt satt han där i sin favoritfåtölj med sina 47 plastkassar som en skyddande mur av riskavfall omkring sig. Ordningsmakten tillkallades planenligt per omgående. Likt pöbeln runt en bilolycka samlades vi för att beskåda det spektakulära kaos som skulle utbryta när Farbror Blå skulle eskortera ut honom, men till vår politiskt inkorrekta besvikelse uteblev kalabaliken. De två konstaplarna gick fram och mumlade lite till honom, han mumlade tillbaks och så vandrade de ut alla tre, arm i arm, för att aldrig mer återvända.

När det gått någon vecka kändes det nästan overkligt att föreställa sig att nån som utstrålar slika helvetesdunster verkligen kan existera. Att inte allt bara hade varit en kollektiv hallucination, framkallad av trycksvärteångorna i tidningsrummet eller den elektromagnetiska strålningen från datorerna.

Det sägs förvisso att somliga kollegor känt en omisskännlig stank i sin trappuppgång, och att andra kollegor plötsligt blivit varse en olidlig odör i någon galleria på stan och sett skymten av hr K själv eller någon av alla hans kassar försvinna runt hörnet sådär en 20 meter bort. Men trycksvärta och elektromagnetisk strålning finns ju överallt.

Nåväl. I sinom tid lär vi bli varse hur det ligger till. Det är ju bara 5 månader kvar tills det börjar blåsa bistra vindar på samhällets olycksbarn igen...

...SLUT...

Samhällets olycksbarn IIII

2009-06-20T12:15:00.001+02:00

Del I.
Del II.
Del III.

Två dagar höll han sig borta, men så dök han upp igen och det blev dags att ringa in vår nya polare. Så fort hon dök upp anade dock hr K döda hundar och hasade iväg ut. Socdamen gled efter för att försöka initiera nån sorts kontakt, men kom tillbaks lätt förbluffad efter 5-10 minuter. Denna garvade dam som får betalt för att fraternisera med dessa olyckliga människor som inte hava något hem, och som säkerligen sett en hel del i ”vrålande galning”-väg, tyckte tydligen att det var en smula oroväckande att hr K förvandlades till Linda Blair i "Exorcisten" så fort någon tilltalade honom. Det enda hon hade sagt för att uppväcka hans fasansfulla vrede, dra på sig hans i flera bemärkelser svavelosande eder samt bli förföljd nåt kvarter tillbaks till biblioteket var nämligen ”Ursäkta...”.

För att göra en lång historia ännu längre så rådde hon oss att kontakta polisen och berätta om snubben, vilket vi också gjorde. Farbror Blå undrade varför vi inte hört av oss tidigare angående denne uppenbart inte helt ofarlige man, och uppmanade oss att ringa så fort vi fick vittring på honom nästa gång.

...fortsättning följer...

Samhällets olycksbarn III

2009-06-19T14:02:00.001+02:00

Del I.
Del II.

En dag fick dock en besökare för mycket av det goda och knallade fram till min kollega H, som för tillfället satt i infodisken, och påpekade att luften började bli så mättad av odörer att man snart skulle kunna skära den i små kuber och sälja till krigförande stater som biologiska vapen att t ex plantera ut i fiendens vattenreservoarer. H gick fram till herr Kroppsodör och sa på sitt vanliga, försynta vis att ”Du ska kanske gå ut och ta lite frisk luft...?”. Denna oerhörda fräckhet inspirerade hr K till att visa prov på ett vansinnesutbrott av den högre skolan.

Han började vråla och veva med armarna som en tjackstinn Mike Tyson och nedkallade troligtvis alla upptänkliga förbannelser över stackars H innan han förnärmat stormade ut. Jag skriver ”troligtvis” eftersom han hade den goda smaken att vråla på finska, så biblioteket slapp förstå innebörden i hans välformulerade monolog. Efter en stund kom han tillbaks och skrek lite mer, men det var mest som för att säga ”Och hör sen!” innan han slutligen avvek.

Bossen fick givetvis höra illa fort vad som hänt. Hon hade även själv haft nöjet att få inandas hr Ks magnifika ångor och insåg att åtgärd måste vidtas, så hon kontaktade vuxensocialkontoret och fick numret till en dam som jobbar med hemlösa. Henne skulle vi ringa så fort vi fick syn på hr K igen så skulle hon komma och spana in honom för att försöka dra in honom i Det Sociala Skyddsnätet ety vi på biblioteket ju inte är riiiiiiiiiiiiiiiiiiktigt rustade för att hantera folk som blir aggressiva så fort man pratar med dem.

...fortsättning följer...

Allt ska man då göra själv nu för tiden!

2009-06-18T14:05:00.006+02:00

När man lånar eller lämnar tillbaks böcker i en automat på biblioteket får man för det mesta ett kvitto på transaktionen. Denna till synes enkla och användarvänliga rutin ger upphov till en hel del absurda diskussioner. Ett talande exempel kan man läsa hos Arga bibliotekstanten. Ett annat exempel är det trevliga samtal jag hade med Griniga kvittomannen i jåns.

Griniga kvittomannen: Hej, jag vill lämna de här skivorna!

Conan: Det gör du i automaten där borta.

GK: Nähhe serru, den litar jag inte en sekund på!

C: Jaha, nähä, nä men då fixar jag det istället. [tar skivorna och lämnar dem i automaten åt honom och ger honom sedan kvittot]

C: Varsågod, här är kvittot på dina återlämnade skivor.

GK: Nä, jag litar inte på den där, för det är ALLTID en massa strul och tjafs, ska ni ha en sån där får ni väl se till att den fungerar också innan ni sätter igång den! Och dessutom är den ful!

C: Eh, ja...

GK: Det blir ALLTID en massa krångel med alla jävla maskiner!!! Och larmet, det funkar för fan inte heller, det piper ju jämt och ständigt när man går ut härifrån!!!

C: Öh, jo, det...

GK: Nä, jag litarn'te på den där apparaten, en gång när jag skulle låna film, då hade jag lämnat de andra filmerna som jag lånade innan i den där, och sen när jag skulle låna de nya så gick det inte för de gamla filmerna var kvar på mitt lånekort FAST JAG HADE LÄMNAT DEM I DEN DÄR!!!!!! Ni får väl för fan se till att den funkar!!!

(i Ballefjongberg får man bara låna ett visst antal filmer per gång, så eftersom datasystemet fortfarande trodde att han hade de gamla filmerna hemma så medgav det inte lån av de nya)

C: Jaha, OK, jo men det där är vi medvetna om. Det är ju lite bökigt, men ibland tappar automaten kontakt med vårt datasystem, och då verkar det som om man har kvar grejer man lämnat tillbaks. Men så fort kontakten återupprättats så förs återlämningarna över från automaten till datasystemet.

GK: [muttrar surt]

C: ... och det är därför man får kvitto på återlämnade media från automaten; om nåt sånt här inträffar så kan du visa upp kvittot på dina återlämnade grejer för nån av oss så avregistrerar vi dem, för kvittot är ju bevis på att de är återlämnade även om datasystemet säger nåt annat.

GK: Jamen ett KVITTO? [flinar överseende och irriterat ] Vafan, man lägger det i jackfickan eller råkar slänga det, det har man ju inte kvar!!

C: [säger inte] MEN NU FÅR DU VÄL FÖR FAN TA OCH SKÄRPA DIG!!! Det finns ett mycket enkelt sätt för dig att slippa just det där problemet i fortsättningen, men du får det ändå till att ALLT är nån annans fel och nån annans ansvar!! Gör du sådär när du köper bil, dator eller javafan, vad som helst?? "Nä men ett garantibevis/kontrakt/kvitto? Vafan, man lägger det i jackfickan eller råkar slänga det, det har man ju inte kvar!!" JA, självklart ska våra datasystem FUNGERA, men i de fall de INTE gör det är det ENDA vi kan göra att se till att ni besökare åtminstone får KVITTON på era transaktioner!! Så rätta mig om jag har fel, men nu när du själv upplevt ett antal gånger att vår teknik inte är ofelbar så kanske det borde ligga i DITT INTRESSE att hålla reda på dina kvitton istället för att lämna all kontroll i våra inkompetenta händer?? [utan blir istället så förstummad att han hinner gå innan jag får mål i munnen igen]

Samhällets olycksbarn II

2009-06-18T14:03:00.002+02:00

Del I.

Jag skojar faktiskt inte det minsta när jag säger att man kunde känna på 20 meters avstånd att han var i lokalen. Ej heller överdriver jag när jag förtäljer att det var omöjligt att andas genom näsan när man var inom 10 meters radie från honom (eller andas ö h t när man var närmare än 5 meter), eftersom stanken av gammal intorkad ammoniak var bedövande. Jag är faktiskt mäkta förbluffad över att inte stans alla sniffare höll hov kring herr Kroppsodör för att få en gratis kick, men t o m den mest garvade glade-junkie kanske har tillräckligt med självbevarelsedrift kvar för att hålla sig undan från de flyktiga ämnenas motsvarighet till crack och metamfetamin.

En annan kuriositet värd att nämna var att man med hjälp av den fasansväckande stanken kunde följa hans planlösa vandringar i biblioteket långt efter att han lämnat lokalen eftersom doftspåret var av en kaliber som skulle ha drivit vilken mögelhund som helst till vansinne. Vid ett tillfälle använde han en av våra hissar på sin väg ut. Åtgärd: ringa anticimex samt sätta upp en fet varningsskylt med texten: ”OBS! ANVÄNDS PÅ EGEN RISK. SÖNDERFRÄTNING AV VITALA ORGAN KAN SKE VID INANDNING UNDER FÄRD”.

Vi kände oss minst sagt en smula bakbundna när det gällde hur vi skulle hantera problemet, för så länge ingen besökare klagar eller det blir så illa att det kan klassas som ett arbetsmiljöproblem så kan vi inte köra ut nån på grund av intergalaktiskt vidrig bouquet. Grejen var dock att det verkligen VAR ett arbetsmiljöproblem, för hans favoritplats att sitta och ta igen sig på befann sig så pass nära infodisken att det inte gick att andas ordentligt, utan man satt och flämtade med halvöppen mun som en annan kretin.

...fortsättning följer...

Samhällets olycksbarn

2009-06-17T13:37:00.001+02:00

I vintras hade vi oturen att under några veckor stifta bekantskap med Mannen Vars Kroppsodör Har Ett Eget Postnummerområde.

Det är ju inte särskilt ovanligt att hemlösa, missbrukare och andra individer som livet behandlar omilt hittar en fristad på biblioteket när det blåser bistra vindar ute, man tröttnar på att göra åkarbrasor och t-spriten för länge sen slutat värma. Många av dem har av förklarliga skäl lite svårt att hålla sig hela och rena, så mitt påstående att denne man luktade osedvanligt illa vilar på en stabil empirisk grund.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hans ofattbara stank på ett tillräckligt utförligt sätt. Det finns så många adjektiv att välja på som i och för sig är väldigt adekvata, men som ändå inte täcker hela spannet av doftsensationer som hans kropp spred omkring sig. Den som lyckas frammana lukten av ett återuppstått halvruttet lik som inte har duschat på 3 månader, är svårt inkontinent (på alla fysiskt möjliga vis) och dessutom röker surnad piptobak kommer hyfsat nära sanningen. Släng in lite valfria bakterieodlingar, bortglömd hockeytrunk och illa skötta liggsår et voilá!

...fortsättning följer...

Ledigt utrymme: 0 MB

2009-06-03T22:03:00.004+02:00

Jag är så jävla levande, för att citera en mycket rolig seriestripp om kvinnliga slackers på bloggen fembilder.blogspot.com.

Med levande menar jag i detta sammanhang att själva det praktiska jobbandet tar upp så mycket plats i hjärnan att det är fysiskt omöjligt att hålla alla van- och skarpsinnigheter i minnet länge nog för att snyta ut dem i bloggform innan de bleknar bort likt imman på glasögonen hos en bibliotekarie som springer 3 maratonlopp om dagen mellan pass och möten, ständigt med en bokvagn i ena handen och en kundkorg full av jobbpapper i den andra i ett bibliotek som stadigt håller en temperatur på 26 grader och en luftfuktighet på 75%.

För att hålla mitt eget vansinne under kontroll när jag inte hinner göra mig av med all förundran och frustration på annat sätt brukar jag garva läppen av mig åt Arga bibliotekstanten och At the library of madness. De är blogg- och yrkeskollegor (dock inte i Ballefjongberg) som också tagit på sig uppgiften att föra ut bibliotekslivets fröjder och fasor till den breda allmänheten.

Men... det var i alla fall lite lustigt när en man ringde och frågade om vi hade nåt arkiv med instruktionsböcker till snöskotrar, närmare bestämt till Ockelbo 300...

...nä hörni, jag är ledsen, roligare än så här blir det inte för tillfället. Det är ingen idé att jag ens försöker.

Här vilar inga hundar

2009-05-07T22:04:00.002+02:00

En man kommer fram till infodisken och håller upp en bok om ångbåtar tre decimeter från mitt ansikte.

Man: NU SKA JAG GÅ MEN DEN HÄR HAR JAG KÖPT IDAG!

Conan [frågande]: Jaha... ja, den ser ju fin ut...

Man [håller envist upp boken]: Jaa, den är alldeles ny!

C: Ja, det ser jag... ja, ångbåtar är ju spännande...

Man: Jaa! [står kvar med boken]

C [börjar skruva besvärat på mig]: Eh, var det nåt mer du ville...?

Man: NÄ JAG VILLE BARA VISA UPP BOKEN INNAN JAG GÅR UT SÅ DU INTE SKULLE TRO ATT JAG HAR STULIT DEN HÄRIFRÅN!!

C: Eh, ja, nä, tack, då vet jag det...(???)

SLUTET ÄR NÄRA

2009-05-03T12:01:00.000+02:00

Onsdag förmiddag i infodisken.

Il Tokskalle: Nu får ni passa er!!! Det är lika bra att stadsbiblioteket [osammanhängande svammel om nåt han läst i tidningen som hur som helst går ut på att halva bibliotekets personalstyrka lika gärna kan permitteras på direkten]!!!

Conan (på ovanligt gott humör så här mitt i veckan och därför glömsk av det faktum att det sällan är lönt att försöka vara lite gemytligt skojfrisk i interaktionen med il Tokskalle): Höhö, vad säger du? Ska du smitta oss med svininfluensan allihop? Höhö...

IT: Nä, jag sa att... [fortsatt osammanhängande svammel]!!!

C: Jaha, hehe, ja, jag har bara svininfluensan i huvet nu för tiden så jag trodde att du...

IT (avbryter förskräckt): MEN VAD SÄGER DU??? HAR DU SVININFLUENSAN???

C: Nej, nej, för tusan, jag sa att...

IT: Ja för det är fan inget att skämta om ska du veta!! Det kommer gå åt helvete det här!!! Du ska fan inte hålla på och skoja om sånt, det är allvarliga grejer!!!

C (ser en chans att få prata om favoritämnet hemska farsoter och glömmer återigen vem som står framför disken): Nä men SÅ illa är det väl inte än. Det är ju många experter som säger att influensan faktiskt kan bli rätt så mild. Men det är klart att det blir problematiskt för samhället om många blir sjuka samtidigt ...

IT: NÄ DET KOMMER GÅ ÅT HELVETE DET HÄR! DU SKA FAN INTE TA SÅ LÄTT PÅ DET!!! DET ÄR LIKA BRA ATT NI PERMITTERAS ALLIHOP!!!

[går iväg under intensivt muttrande om det ofattbart oansvariga i att skoja om en kommande pandemi]

Senare under veckan när jag öppnade min jobbmejl väntade följande meddelande på mig:

"Conan Bibliotekarien tillhanda

Med anledning av vårt senaste samtal översänder jag härmed följande: [länk till tidning med lika stor trovärdighet som "En ding, ding värld"] för att ytterligare påvisa gravheten i Ditt välkänt dåliga omdöme; här med anledning av Ditt respektlösa skämtande om en förestående katastrof.

Jag skall också leta efter belägg för dumheten i Ditt tidigare påhitt att vägra bistå med häftapparat för att kunna laga trasiga dagstidningar.

Bästa hälsningar
Il Tokskalle di tutti Tokskallar"

Mundiarrémytomandamens återkomst

2009-04-26T22:11:00.010+02:00

Mundiarrémytomandamen: Hej, vet du att den där boken "En ny jord", den är egentligen inte alls skriven av Eckhardt Tolle. Han är inte alls författaren från början. Det blev nåt fel när boken kom hit till Sverige.

Kollega: Eh... nähä...

MMD: Nä för jag ringde till Förenta Staterna och de sa att "Eckhardt Tolle" står för "namnlös" och att det är nån helt annan som har skrivit boken och han måste ju få stå med. Vad tänker du göra åt det?

Kollega: Eh...

MMD: Ja för jag hörde att det var biblioteket i Lund som har hand om böckerna så om du ringer till dom och säger att dom måste ändra på det här så kan väl du ringa mig imorron?

Kollega: Nja, nu är det ju inte biblioteket som...

MMD: Vadå? Menar du att det är skit samma då? Menar du att ni tycker att det är okej att Eckhardt Tolle får stå som författare fast han inte alls har skrivit boken??

Kollega: Öh, nja, som jag försökte förklara så...

MMD: Och sen är det fel med översättningen också! Här heter den ju "New jord" på engelska, men när jag pratade med Förenta Staterna så sa dom att den egentligen heter "A new earth". Det är också fel här! Alltså, jag har diskuterat med Förenta Staterna hur det kunde bli så här och dom tycker också att det verkar konstigt. Såhär kan det ju inte få gå till! Nu får du se till att ordna det här!

Kollega (har gett upp hoppet om att kunna leverera en förklaring som tillfredsställer damen i fråga): Här har du namn och telefonnummer till bokens svenska förlag. Prova att ringa dem, för det är inte biblioteket som bestämmer vad som ska stå på boken när den kommer ut här utan det är bokförlaget.

MMD (tar skeptiskt emot lappen men inser att den verklige författaren till "En ny jord" nog inte kan vänta sig så mycket hjälp från Sveriges bibliotek): Okej... (lommar ut)

Underbart är kort

2009-04-19T15:59:00.004+02:00

I veckan hade jag förresten nöjet att för en kort nanosekund få beskåda Föremålet För Min Beundran för första gången på 1000 år.

Han måste ha varit jävligt datornödig, för när han fick syn på mig såg han lika skräckslagen ut som vid vår senaste sammanstötning och efter blott en plancktidsenhets* datoranvändande pep han iväg igen fortare än det går för kommendör Picard att säga "Warp 9, mr Data!"

*den minsta tidsenhet som har någon mening i fysiken. Den är approximativt 0,5x10 upphöjt till -43 sekund.

Brölsoppa

2009-04-16T19:58:00.007+02:00

Okej. Jag skriver ofta om kufar av alla slag och om folk som på alla möjliga vis försöker slingra sig undan våra rigida förhållningsregler. Men. Idag är det tillbaka till källan. Till den mest klassiska av alla nålar i all världens bibliotekspersonals ögon:

*trumvirvel*

Folk som käkat vrålsylta med skriksås till frukost och sen bestämmer sig för en tur till bibblan.

(varning för okontrollerat vredesutbrott som är frukten av åratals irriterad förundran över somligas totala brist på FOLKVETT)

HALLÅ!?!?!?! Ska det vara så MAKALÖST svårt att fatta att på ett bibliotek kommunicerar man inte via skrik, bröl, vrål, gällt fnitter, mistlursröst eller andra ljudliga läten, utan med den så kallade INOMHUSRÖSTEN™???*

(exit vredesutbrott. Enter den vanliga, passivt aggressiva Conan.)

Brölsoppan finns i alla utföranden.

Det är gubbgänget i tidningshörnan som glömmer tid och rum när de läst nån intressant notis i lokaltidningen om Vinkelboda IFs senaste förlust eller framgång eller om det gjorts nån omotiverad förändring (alltid till det sämre) i bibliotekets lokaler.

Det är studenterna (ålder: 18-57, kön: alla) som sätter sig och grupparbetar i den för enskilda studier avsedda läsesalen och ser till att alla i biblioteket får veta allt om kuratorers copingstrategier i arbetet med våldtagna kvinnor (och även om vilken thailändsk semesterort som är bäst, vilka fester de har att välja på i helgen och vad som är på TV ikväll).

Det är damen som undrar OM VI KAN VÄXLA PENGAR TILL KOPIATORN och som sen ringer upp sin väninna för att berätta att Svenne och Birgit köpt en husbil och vore det inte trevligt med en husbil, va? Att bara kunna stanna där man känner för, where ever I lay my hat som Paul Young sa...Vasadu? JA, JAG HÖR DIG LITE DÅLIGT NU...

Det är datoranvändaren som blir alldeles till sig av nån frän grej hen hittar på interNÄT och som hen bara måste berätta om för kompisen som sitter och läser 20 meter längre bort - givetvis utan att lämna datorn, för då kan ju nån annan ta den!

Det är pubbekids i alla åldrar som tycker att det tillhör de basala mänskliga rättigheterna att föra högljudda samtal varhelst de befinner sig (men som gärna blir griniga på andra Brölsoppor som inte har vett att använda Inomhusrösten™).

Som ni märker kan medlemmar i strängt taget alla kategorier biblioteksbesökare kvalificera sig som Brölsoppa. Conan diskriminerar ingen.

Poängen är hur som helst att det är obegripligt att det har undgått så många att det finns folk som uppsöker biblioteket med en förväntning om att få tillbringa en stund i en miljö där man inte behöver filtrera bort en massa ljud för att höra vad man tänker. Att det faktiskt fortfarande finns de som använder biblioteket som ett ställe för avkoppling, studier och kontemplation och som går och fikar om de vill diskutera med sina vänner.

Tanken HAR slagit mig att Brölsopporna skiter i detta.

Men nä, så jävliga kan de väl ändå inte vara.

*Statens stofilverk meddelar:

Inomhusrösten™ är det tonläge som används i de fall man vill visa hänsyn till att personer i ens omgivning kanske inte är särskilt intresserad av vad man har att säga eftersom de exempelvis pluggar, sover, läser, försöker föra ett samtal eller helt enkelt bara vill ha vad som populärt kallas för "lite lugn och ro".

Inomhusrösten™ används med fördel när man besöker t ex sjukhus, bibliotek och andra utrymmen där det kan antas finnas folk som uppskattar en lugn miljö. Den är även att föredra på öppna platser med högt i tak som gallerior, muséer och flygplatser. Om man av olika skäl är oförmögen att räkna ut var dessa människor och platser kan finnas, eller av någon anledning är förhindrad att kontrollera sitt röstläge rekommenderas det att man kontaktar närmsta stofilverkskontor och anmäler sig till tredagarskursen "Inomhusrösten™ - jo, du kan!".

Skepp ohoj!

2009-04-14T17:59:00.009+02:00

Vi hade en korttidsstammis en gång som gick under namnet Napoleon. Napoleon gick klädd som en parodi på nyrik fritidsseglare i Båstad; vegamössa, marinblå kavaj med ankarprydda guldknappar, ljusrosa skjorta med en käck scarves i halsen, finbyxor, seglarskor samt en icke föraktlig samling medaljer på kavajslaget (därav namnet). Han hade därtill ett märkligt naivt men samtidigt nedlåtande manér; som om han kommit direkt från Riddarhuset för att fraternisera med oss ofrälse.

Första gången jag råkade på honom var när han en kväll ca 15 minuter innan stängning kom och frågade efter böcker med bilder på gamla träbåtar. Under tiden som jag började söka berättade han en lång och tradig historia om att han skulle bygga en fregatt i ett närliggande vattendrag men att vår ytterst ogina kommun satte käppar i hjulet.

Nu är det ju inte särskilt ovanligt att våra besökare är en smula pratsugna och gärna delar med sig av både stort och smått i sina privatliv, men de flesta brukar i alla fall ha vett att prata med en hyfsat låg röst. Så inte Napoleon. Den enda nivå han verkade ha på sin röst var "ARE YOU INSANE???".

Conan (avbryter den aldrig sinande svadan): Om du följer med här så ska jag visa var vi har böcker om båtar.

Napoleon: ...JAHA JA JAG FÖLJER VÄL MED DÅ... JO VAR VAR JAG NU... JO DET ÄR JU SÅ ATT JAG HAR FÅTT TILLSTÅND AV HISTORISKA MUSÉET ATT ÅTERSKAPA EN 1600-TALSFREGATT MEN EFTERSOM KOMMUNEN INTE VILL LYSSNA PÅ MIG SÅ MÅSTE JAG HA EN BILD ATT VISA UPP SÅ ATT DE... (osv osv osv osv)

C (avbryter igen): Ja, här har vi hylla Prc, du kan ju se om du hittar nån bra bild här så går jag till magasinet och tittar om det finns några gamla böcker som du kan ha användning för.

N: JA DÅ VÄNTAR JAG VÄL HÄR DÅ. (fortsätter mumla högt för sig själv medan jag avlägsnar mig) JA DÅ SKA VI SE VAD VI HAR HÄR DÅ, NJA, DET VAR JU MER EN BRIGG DET DÄR, FÅ SE OM...

När jag kom tillbaka hörde jag på långt håll att Nappe haffat en ytterst besvärad besökare och med sin barnsliga tordönsstämma ondgjorde sig över Ballefjongbergs okultiverade kommunpolitiker. Besökaren smet kvickt som ögat när jag kom inom synhåll, men själv var jag ju tvungen att leverera hans böcker. Nappe fortsatte oförtrutet sin monolog om fregatter och kommunpolitik, helt obekymrad av det faktum att det tog gott och väl en halvminut innan jag kom inom normalt samtalsavstånd efter att hans påtvingade åhörare flytt fältet. Uppenbarligen var han varken på långt när färdig med sin indignerade utläggning eller på gränsen till en insikt om att hans röstläge inte riiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiktigt lämpade sig för ett bibliotek, så jag upplyste diplomatiskt om att vi snart skulle stänga och att han kanske borde tänka på att använda inomhusrösten eftersom det satt folk och pluggade 2 meter ifrån honom.

Napoleon: JAHA OJ JA DET SKA JAG TÄNKA PÅ NÄSTA GÅNG. JO DU FÖRSTÅR ATT NÄR JAG PRATADE MED KOMMUNALRÅDET SÅ SA HAN ATT... (osv osv osv osv)

Suck.

De följande veckorna hade vi besök av Napoleon varenda dag och han visade sig snart ha ett minne som en guldfisk. Jag vet inte hur många gånger vi med varierande ordval, diplomati och grad av aggressivitet och uppgivenhet bad honom sänka rösten, men efter en halv sekund var det "...JA OCH SÅ SKULLE JAG JU TALA MED KOMMUNALRÅDET OM DET HÄR PROJEKTET DÅ VA, MEN..." igen.

Det värsta var dock inte att han hade en röst som ett ostämt valthorn eller att han behandlade oss som tjänstefolk ("HALLÅ KOM HIT! DU FÅR KOPIERA ÅT MIG!!! HALLÅ DU DÄR RING UPP LÄNSANTIKVARIEN, JAG MÅSTE PRATA MED HENNE! HALLÅ SKRIV UT DEN DÄR BLANKETTEN ÅT MIG!!!!"). Det värsta var att han var väldigt förtjust i att samtala, men fullständigt sket i om den utvalda samtalspartnern var intresserad av hans sällskap. Så fort han fick syn på nån stackare som i godan ro satt och läste en tidskrift eller pluggade var han där och drog sitt livs historia (vilket i praktiken innebar att varenda människa i hela biblioteket fick höra den). Efter ett tag började vi känna vårt medborgerliga ansvar att rädda folk från galningen, men samtidigt var det ju svårt för oss att gå emellan såvida inte hans offer började sända hjälpsökande blickar mot disken.

Droppen var dock när han likt en ångvält började belägra folk som bokat datortider för att övertala dem att hjälpa honom med hans ymniga korrespondens. Själv var han helt datorillitterat, men pöbeln är ju till för att tjäna frälset så utan att skämmas det minsta gick han helt sonika fram till slumpmässigt utvald datoranvändare och frågade om denne kunde hjälpa honom att skriva ett viktigt brev. "Ööööööeeeh.... nj....." hann de flesta säga innan han trumpetade "JA DET ÄR BARA NÅGRA BREV TILL FRANSKA KONSULATET OCH SÅ SKA JAG SKRIVA TILL KUNGEN OCH TACKA FÖR SENAST" och langade upp sin portfölj fylld med handskrivna papper på bordet. Sen satt han där och dikterade ljudligt medan de stackare som inte hade kraft nog att avstyra det hela i ren förbluffelse gjorde honom till viljes.

Det tog ett tag innan vi fattade vad som pågick men till slut hade så pass många av oss sett honom belägra flera olika personer att vi insåg att han inte kände sina offer utan helt enkelt bara tog för givet att främlingar gärna satt en timme i sträck och fyllde A4 efter A4 med hans deliriska fantasier om ett liv i aristokratins översta skikt.

Slutligen tröttnade nån av oss på hans översittarfasoner (jag tror det var kollegan T som fjättrad vid infodisken fick lyssna en timme för länge på hur han skrämde vettet ur en stackars svettig kille med sina "JAG HAR ALLTID VARIT EN MAN AV HEDER... JAG HAR TAGIT KUNGEN I HAND, SÅ ÄVEN KRONPRINSESSAN..."-tirader) och sa åt honom på skarpen att han fick boka en egen dator, för det var inte meningen att han skulle hålla på och snylta till sig tider av andra och tvinga dem att hjälpa honom när de med största sannolikhet hade tänkt göra nåt helt annat med sina surt förvärvade 60 minuter per dag vid datorn.

Efter denna episod blev hans besök glesare och glesare och plötsligt en dag insåg vi att vi inte hade hört Napoleons trumpetstämma på flera veckor. O, sällhet stor!

Gästspel från Conan Påskslöaren

2009-04-11T16:53:00.005+02:00

Eftermiddagskaffe med tillhörande läsning på balkongen i Casa de Conan:

GLAD PÅSK!

Äsch, vad tusan, jag bjuder till lite!

2009-04-11T16:50:00.003+02:00

Eftersom jag i några inlägg runt jul förra året skamlöst raljerade över Cirkelmannens oönskade begapande av min person är det väl inte mer än rätt att jag uppvisar nån form av självdistans och bekänner att jag faktiskt själv har lyckats skrämma bort en annan stammis med min förstulna beundran.

En väl bevarad hemlighet är att det stundom kan bli en smula tradigt att sitta i informationsdisken om besökarna låter vänta på sig. Därför var det alltid ett välkommet avbrott i slentrianen när Föremålet För Min Beundran dök upp, för då kunde jag ju alltid hoppas på att få en liten glimt ögonfägnad om inte annat.

Ända sen jag började på mitt nuvarande jobb har jag haft ett gott öga till denne försynte person som flera gånger i veckan, ibland flera gånger varje dag, dök upp för att använda våra datorer. Förutom att han är väldigt söt så var han en exemplarisk datoranvändare. Han försökte aldrig tjata till sig gratis utskrifter, han kom aldrig i slagsmål med andra besökare om vems tur det var att släppa från sig "sin" dator till nästa på tur och krävde aldrig att vi skulle se till att internet fungerade som det skulle (nu menar jag inte internet som i "bibliotekets internetuppkoppling" utan som i "det världsomspännande nätverket av webbplatser").

Jag levde länge i villfarelsen att jag var väldigt diskret i min beundran, men sällan välter en boll. En dag i vintras märkte jag att han skruvade besvärat på sig när jag dök upp, så jag ansträngde mig förstås ännu mer för att inte glo så uppenbart. Tyvärr visade det sig omöjligt eftersom han verkade ha nån sorts radar för när jag tittade åt hans håll. Varje gång jag råkade svepa med ögonen över lokalen och han råkade vara i blickfånget kunde jag ge mig fan på att han tittade upp från datorskärmen, precis i rätt sekund för att våra blickar skulle fastna i varandra på det mest pubertala vis.

Dödsstöten kom en kväll när jag jobbat sent. Jag hoppade av bussen hemma och fick se en vagt bekant figur gående mot mig på cykelbanan. Jag betraktade honom under lugg och hann tänka: "Hm, jag känner igen honom... men var..." innan jag insåg att det var FFMB. Samtidigt märkte han att jag stirrande på honom och såg helt vettskrämd ut. Han tvärvände och gick över gatan, och sen den dagen har jag aldrig mer sett honom på biblioteket.

Måndag hela veckan på mer än ett sätt

2009-04-10T10:50:00.001+02:00

Finge jag tio öre för varje gång jag haft följande konversation med Pårökta Killen så vore jag dollarmiljardär:

Pårökta Killen: Öh.... hallå... du.....?

Conan: Ja?

PK: Du... Uppsala Nya tidning.... (lång paus)

C: Ja?

PK: Den är borta...

C: Jaha, ja, det kan ju vara nån som sitter och läser den.

PK: Nä...... det är det inte..... jag har kollat.

C (påpekar inte att jag betvivlar att han kollat varenda tidningsläsare på hela biblioteket): OK, ja, då kan det ju vara så att den inte har kommit idag. Det händer ibland att tidningarna inte kommer som de ska.

PK: Jamen jag vill ju läsa den...

C: Du kan ju vänta en stund och se om den dyker upp. Om den inte har kommit så reklamerar vi den, men då kommer den inte förrän om ett par dagar.

PK: Jamen jag vill ju läsa den nu... kan inte du gå och leta efter den?

C: Nä, du får vänta en stund.

PK: Kan du inte ringa nån då?

C: Som jag sa så kan vi reklamera den men då får vi den inte idag utan om ett par dagar.

PK: Det är ju ganska dåligt tycker jag.... att ni inte har den...

C: Vi kan tyvärr inte göra så mycket åt att de som distribuerar tidningen missar att skicka till oss ibland, förutom att RINGA OCH REKLAMERA då förstås.

PK: Nä... men ändå... ni borde ju ha den... det är lite konstigt tycker jag... igår fanns inte dagens tidning heller... då fanns bara onsdagens... och nu ligger torsdagens där i facket... men idag är det ju fredag...

C: Jahaaaa, jamen det beror på att vi får tidningarna med en dags fördröjning. Och på helgerna får vi bara lokaltidningen och Svenskan och DN så du får vänta till måndag med att läsa fredags- och lördagstidningen. (vid det här laget borde jag ha lärt mig att det är detta han menar med att tidningen är "borta", men av nån anledning är det omöjligt att lägga på minnet)

PK: Men varför har ni så...? Det är ju jättedumt ju...

C: Alltså, det är ju inte riktigt vi som bestämmer det. Alla tidningar förutom de jag just räknade upp skickas med vanlig post så då tar det ju en dag extra.

PK: Ja men varför har ni så...? Då är det ju helt meningslöst... jag vill ju läsa travsidorna... och då är det ju helt meningslöst att läsa fredagstidningen på måndagen!

C: Ja, jag förstår att det är irriterande men det är som sagt inget som vi kan göra något åt.

PK: Nä... men jag tycker det är dåligt... (får briljant idé) Men du!

C: Ja...

PK: Ni har öppet imorrn va?

C: Ja, mellan 11-15.

PK: Då kan jag ju komma imorrn och läsa fredagstidningen!

C: Nej, som jag just sa så kommer bara Svenskan, DN och lokaltidningen på lördagar. Fredagens UNT kommer på måndag.

PK: Jaha... det är ganska dåligt tycker jag... att den inte kommer samma dag... det känns ju inget vidare... att läsa en gammal tidning... vad ska jag göra nu då?

C (kommer nån gång vråla): JAMEN FLYTTA TILL UPPSALA FÖR HELVETE!!!

Det börjar med Berlitz och slutar med tunga, intravenösa droger

2009-04-09T22:33:00.004+02:00

Vi har en stammis som jag i ett anfall av kreativitet gav namnet Pårökta Killen. Med anledning av hans exceptionellt låga hjärnkapacitet skulle man nämligen utan att ta i kunna gissa att han rökt 13 kg hasch i veckan sen Gustafs dagar. Om man skulle göra ett EEG på Pårökta Killen så skulle det se ut såhär:

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------^----------------------------------------------------------------------------

Ja, ni fattar.

Jag har tidigare erkänt att jag har rätt svårt för trögtänkta och övermåttan sävliga människor, vilket jag faktiskt skäms en smula för. När det gäller Pårökta Killen skäms jag dock inte det minsta, för han är varken lätt begåvningshandikappad (= jag är ond ond ond som ens tänker tanken att bli otålig på nån som inte kan hjälpa att det inte går så fort) eller så där naiv-godmodigt sankt bernhardssävlig (= jag är en pretentiös intellektfascist som blir otålig på en sån härlig människa, detta livets salt som lever i nuet och inte gör sig nån brådska i onödan). Istället besitter han en högst enerverande kombination av pårökt slöhet, en lätt nedlåtande attityd och total avsaknad av förmåga och/eller vilja att föreställa sig att gränsen för vår service faktiskt går... ja, nånstans över huvud taget.

Om han inte vore så letargisk skulle han tillhöra de slemma biblioteksskurkarnas skara, men eftersom hans initiativförmåga försvann nånstans mellan holk 3470 och holk 3500 så måste han ta till andra knep för att skapa Minsta Motståndets Bibliotek. Företrädesvis griper han varje tillfälle som ges att förmå bibliotekspersonalen att underlätta hans tillvaro och är helt oförstående inför vår märkliga ovilja att tillmötesgå hans behov. Vadå, vi jobbar ju här, är det inte vårt jobb att göra allt han ber om?

Ja okej, jag erkänner, det KAN hända att jag är en aning kortare i tonen mot honom än mot genomsnittsbesökaren, men efter ett par vändor lär man sig ju att det börjar med att han frågar efter en bok om Turkiet och slutar med att man sitter i en opiumhåla i Istanbul och testar grejerna åt honom innan han själv tar en sil (däremellan har man även hjälpt honom skaffa pass, googla fram de billigaste flygbiljetterna, letat rätt på det flottaste hotellet, pluggat in både Berlitz, Streifferts och Lonely Planets guideböcker, tagit reda på vilka restauranger som serverar mat som glutenintoleranta kan äta, skapat ett användbart kontaktnät i Istanbuls undre värld och packat hans resväska). Med ett antal såna situationer i minnet får man inte direkt lust att slösa veckans "Äsch, vad tusan, jag bjuder till lite!" på honom när han dyker upp och med sin nasala, sömngångaraktiga röst undrar hur det kommer sig att man inte får låna om en bok som man fått räkning på och varför skickar vi ut räkning till HONOM förresten? Vi får ju pengar av kommunen, vi kan väl bara köpa en ny bok? HAN har ju inga pengar för han är utstämplad och nu kan han inte låna böcker heller för han kan inte betala böterna (som ständigt pendlar kring gränsen för lånestopp). Och förresten hur ska han veta att boken är försenad och att vi har såna regler om att man inte får låna om fast det står på hemsidan att man kan det och varför fick han inte reda på att boken var försenad?

Två ting på biblioteket framkallar 75% av klagomålen från våra besökare: datorerna och allt tekniskt kring dem samt tidnings- och tidskriftsavdelningen. Enligt lagen om alltings maximala jävlighet är det givetvis dessa tjänster som Pårökta Killen främst använder.

Conan den Onödige

2009-04-07T19:38:00.003+02:00

Scen: informationsdisken på fackavdelningen.

Conan (smålallar lite fridsamt såhär på tisdageftermiddagen): ...lalala... lalaaaaaaaalalalala... .....lala.... lalala..... lala...lalalalala.... lalala...

Gammal dam som står ca 10 meter från disken: Hallå... HALLÅ!

C (väcks abrupt ur mitt lallande): ...lalala...öh, va, ja? (ler vänligt)

Dam (viftar surt med reservationsbrev): Var står de nu?

C: Menar du reserverade böcker? De står vid lånedisken.

Dam (med ett tonfall som om jag bett henne springa Göreborgsvarvet endast iförd sockiplast): Vid LÅNEDISKEN??? Ända DÄRBORTA??? Varför har ni dem där???

C: Vi har alltid haft reserverade böcker vid lånedisken.

Dam (gör en svepande gest över hela fackavdelningen): Vad ska ni då med allt det här till???

C: Jo, förstår du...

Gästspel från Conan Barbaren

2009-03-24T20:27:00.000+01:00

Jag är vanligtvis en tämligen fridsam bibliotekarie (jo, det är jag faktiskt!!!), men när samma skit träffar samma fläkt gång på gång, s a s, så är det stundom nära att jag förvandlas från Conan Bibliotekarien till min mer aggressive namne. Jag svidar inte om till minimal läderrustning, men även en Conan Barbaren iklädd kofta och birkenstock kan vara ganska skräckinjagande.

Denna gång triggades förvandlingen av det välkända fenomenet DATORER SOM INTE FUNKAR SOM (JAG VILL ATT) DE SKA.

Så här va: strax före jul fick jag en ny dator på jobbet. När jag någon vecka senare skulle sätta mig och katalogisera i libris så gick det inte att logga in, utan på skärmen dök det upp ett högst oroväckande felmeddelande vars make jag aldrig tidigare sett. Jag fick ett mindre vansinnesutbrott eftersom jag inte hunnit katta några specialsamlingsböcker på ca 1000 år och sålunda samlat på mig en mindre bergskedja av böcker, artiklar och rapporter som bara skrek efter att få bli tillgängliggjorda.

I desperation tvingade jag vår datatekniker Ö att ringa Libris support och fråga vad i helvete det var frågan om, och de kunde upplysa oss om att katalogiseringsprogrammet Voyager inte är kompatibelt med Windows Vista än och att det förmodligen kommer dröja ett halvår innan en vistakompatibel version dyker upp.

Innan jag fick en stroke av ren vanmakt hann Ö berätta att supporten föreslagit att vi skulle installera Voyager på en annan dator som jag sen kunde logga in på från min dator via den otroligt science fiction-aktiga funktionen "fjärrstyrt skrivbord". Jag tyckte givetvis att det lät som en fantastisk idé.

Tyvärr visade det sig omöjligt att installera voyagerpaketet på den utsedda datorn trots att den hade XP och inte Vista, vilket givetvis genererade ännu ett vansinnesutbrott från mig. Lyckligtvis är jag en tämligen återhållsam person så mina raserianfall brukar sällan märkas särskilt mycket utåt. Däremot är det väldigt ansträngande att hålla så mycken frustration inom sig så endera dagen kommer jag få hembud på grund av ett aneurysm.

Hur som helst; jag ska inte tråka ut eventuella läsare med alla 438 turer fram och tillbaks mellan olika datorer, mejl till librissupporten, uteblivna svar på mejl till librissupporten och mer och mer... eh... kreativa lösningar för att lösa problemet, men till slut, när det enda alternativet som återstod var att spränga biblioteket i luften för att aldrig mer behöva tänka på skiten, lyckades kollegan J mirakulöst installera Voyager på den första datorn vi provade på. Det visade sig nämligen att denna dator hade dubbla operativsystem, alltså både Vista och XP, och när jag och Ö försökte installera Voyager var vi inloggade i Vista. Jag kände mig ju rätt dum som inte la märke till det, men inte tillnärmelsevis lika dum som datatekniker Ö måste ha gjort.

De följande dagarna katalogiserade jag så att fingrarna nöttes ner till knogarna hårgastyle. Sen inträffade följande: en ny kollega började jobba och denna nya kollega behövde en dator och vips kunde jag inte logga in via fjärrstyrt skrivbord längre eftersom datorn användes av en annan person.

När jag insåg vad som hänt gjorde mitt läderklädda alter ego entré och likt en bärsärk som just dragit i sig 17 kg flugsvamp gav jag mig åstad för att hitta den ansvarige för att min (MIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) librisdator nu användes till detta oheliga syfte.

Lyckligtvis var den första jag stötte på datatekniker Ö. Eftersom han hade sett alla förstadier till förvandlingen i form av mina små modesta utbrott hade han, så fort han fick höra vad som hänt, redan vidtagit åtgärder för att fixa problemet. Det tog visserligen en dryg vecka innan det hände nåt på den fronten, men bara beskedet var tillräckligt för att Barbaren skulle dra sig tillbaka och släppa fram Bibliotekarien igen.

De senaste dagarna har delar av mig dock i smyg önskat att den där fräna lösningen inte hade fungerat. Orsak: 50 arkeologiska rapporter katalogiserade på 3 dagar. ARGH!

Conan Twittraren

2009-03-20T21:18:00.005+01:00

Twitter, tja, varför inte?

Om jag inte ens där orkar skriva oftare än en gång i kvartalet så är jag bevisligen och oåterkalleligen slut som artist...

Gästspel från Conan den svengelsktalande

2009-02-01T19:45:00.004+01:00

Ungefär så här låter jag när jag försöker prata utrikiska med våra engelsktalande besökare. Släng in lite Kurt Olsson-lingo och ymniga svettningar i ekvationen också så blir resultatet näst intill identiskt.

To pee or not to pee

2009-01-30T21:40:00.011+01:00

Härom dagen upptäckte jag att il Tokskalle har annekterat en klädhängare som står vid dagstidningarna till allmänhetens förfogande. Jag lallade i godan ro runt ute i biblioteket på morgonen innan vi öppnat, och la märke till att någon glömt kvar en jacka på klädhängaren. Vid en närmare inspektion kände jag igen il Tokskalles luggslitna innejacka som han alltid har på sig när han utför sina dagsverken på biblioteket. Vid en ännu närmare inspektion insåg jag att jackan inte alls var kvarglömd, utan kvarlämnad. Denna tvärsäkra bedömning gjorde jag utifrån det faktum att jackan var omsorgsfullt fastlåst vid klädhängaren med en kätting som först dragits genom ett hål i jackans krage, lindats flera varv runt klädhängaren och därefter förseglats med ett hänglås.

Givetvis skvallrade jag för chefen, som pedagogiskt meddelade honom att det inte ingår i bibliotekets uppdrag att förvara besökarnas tillhörigheter. Själv önskar jag att vi bara hade knipsat av kättingen och lagt den tillsammans med jackan i lådan för kvarglömda effekter (och sen njutit i mjugg av il Tokskalles otyglade raseri och ryanden om demokrati och skattebetalares rätt till offentliga lokaler och fan och hennes svärfar när han upptäckte vårt fascistiska övergrepp), men man kan ju inte få allt.

Jag undrar förresten om detta är en upptrappning av konflikten som inleddes när vi omintetgjorde hans omsorgsfullt uppbyggda piratarkiv med gamla dagstidningar. Vi har inte sett några andra tecken på fientlighet nämligen, vilket är ganska anmärkningsvärt. Dock kan kanske det faktum att chefen vid ett besök på fackavdelningen fick sig en vagnslast ovett för att ha anställt en sån jävla inkompetent person som ansvarig för tidningarna (citat) ses som någon sorts kontring. Han insåg väl de ödesdigra konsekvenserna av sin lösmynthet och var tvungen att rädda sitt anseende. Schavottera den som schavottera bör!

Och nu över till något helt annat. Att det kostar en slant att slå en båge på bibblans muggar är något som väcker allmän förargelse, och det pågår en ojämn kamp mellan bibliotekets personal och dess besökare när det gäller att se till att toadörrarna inte står öppna. Nu i veckan uppdagades ett nytt, intrikat trick för att hindra dörrarna att slå igen; någon stoppar in en äcklig, blöt papperstuss vid låskolven så att den fastnar, varpå dörren inte låses. Olyckligtvis för dig, du slemme biblioteksskurk som tror att du är så jävla smart, råkar det vara mitt kall att se till att ingen tarm eller blåsa töms gratis på Ballefjongbergs stadsbibliotek, så det är lika bra att du ger upp direkt. Skaffa kateter om det gör så ont att betala några spänn för att få hänga ut cellon!

Jag har för övrigt knappt sett till Cirkelmannen sen julkortsincidenten. Att han skrinlagt sin plan på att bjuda ut mig på lunch är ju en nåd att stilla be om.

Ballefjongbergs stadsbibliotek - Il Tokskalle feat. Gubbkumpanerna 1-0

2009-01-15T20:07:00.007+01:00

I likhet med de flesta bibliotek prenumererar Ballefjongbergs stadsbibliotek på ett antal dagstidningar till besökarnas fromma. Vi sparar dem i en vecka och sen skickas de till en bondgård där de kan få springa ute och leka med andra dagstidningar (= till krematoriet på tippen).

Detta förfarande ses med oblida ögon av många. Några vanliga uppfattningar är att vi borde spara tidningarna för evigt (i varje fall vissa, särskilt viktiga, som t ex Norrländska socialdemokraten, Smålandsposten och Eskilstunakuriren... if you catch my drift), samt att vi borde kunna hålla reda på flera hundra pers som av olika anledningar tycker att "men ni kan väl lägga undan just den tidningen till just mig, när ni slänger de andra, det kan väl inte vara så himla jobbigt?" Long story short: skulle vi spessijalspara tidningar till alla som nånsin frågat så skulle det finnas en hel avdelning på Ballefjongbergs stadsbibliotek som enbart skulle syssla med att distribuera utrangerade tidningar till folk, samt hålla reda på administrationen kring detta. Och skulle vi spara alla dagstidningar i evärdelig tid så skulle vi snart behöva bygga ett nytt magasin i sju våningar motsvarande Pentagon i storlek, och jag tror inte att kommunen är så jävla heta på att göra en slik utgrävning under biblioteksbyggnaden.

Hur som helst; imorse berättade kollegan R att il Tokskalle av nån anledning råkat avslöja för henne att han och några av hans gubbkumpmaner har startat ett alldeles eget tidningsarkiv uppe på en väldigt hög hylla. De tycker att det är rent barockt att vi slänger fullt funktionella tidningar efter blott en vecka, och började därför under hösten att smussla undan Svenskan, DN, Lokaltidningen och några till för att kunna konsultera dem trots våra barbariska och demokratifientliga utrensningar.

Med en oförblommerat sadistisk fröjd kanifflade vi det försåtligt svåråtkomliga piratarkivet, som vid det här laget antagit en tämligen imponerande utsträckning i rumtiden.

Nu väntar vi med spänning på moteld, för detta innebär givetvis KRIG.

I'll do my very best...

2009-01-01T01:46:00.008+01:00

1. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag skiter i nyårslöften. Har gett ett i mitt liv och det var att bli vegetarian (vilket jag höll, bortsett från den gången då jag varit på stan några timmar för länge och i min deliriska hunger glömde att jag inte käkat lik på ett par månader och därför köpte en cheeseburgare på McD som jag hann smälla i mig innan jag insåg misstaget).

2. Blev någon/några av dina kollegor föräldrar i år?
Ja.

3. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Pja, förutom en rättvis lön så skulle mer tid för specialsamlingen utan tvivel sparka fettkulorna rätt (som mor i Skutan brukar säga)

4. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Dagen när jag fick veta hur det egentligen ligger till med palmemordet är ju en rätt het kandidat.

5. Vad var din största framgång 2008?
Jag kände mig jävligt nöjd när jag lyckades räkna ut hur man lägger till fält i katalogiseringsformuläret i freelib. Jag är också stolt över att jag i de flesta fall med diplomati och humor lyckas locka fram ett leende även hos de suraste av surkartar, och om jag INTE gör det så framstår de bara som än mer sura i ljuset av mitt trankila gemyt.

(men egentligen är nog den största framgången att över huvud taget ha kommit ur sängen på morgnarna under denna hösts rent djävulska oktober-, november- och decembermisär)

6. Största misstaget?
Jag råkade ta bort drygt 400 översiktsposter till tidskrifter från katalogen när jag höll på att rensa bort tomma katalogposter. Lyckligtvis fanns ju listan på dem kvar i "Mängd exemplar", så jag kunde importera dem på nytt från BURK innan det hann bli problem (samtidigt som jag genomled en svår, "ånej vaihelvete har jag ställt till med???"-relaterad hjärtattack). Inte mitt stoltaste ögonblick...

7. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förutom en släng av lungpest och en close encounter med en bokvagn och en hiss så har jag klarat mig utan större krämpor.

8. Vad önskar du att du gjort mer?
Ägnat mig åt specialsamlingen. Ansträngt mig för att inte låta svaren på nedanstående fråga suga ur mig energi.

9. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tagit jobbet med mig hem = exempelvis grubblat över om beslut jag tagit varit de rätta, hur jag hanterat olika situationer, grubblat på jobbgrejer innan jag ska somna så pass att jag aldrig somnar för att hjärnan är uppe i stresshögvarv.

10. Bästa boken du läste i år?
Värsta sträckläsarvarningen har det helt klart varit på Steven Saylors böcker som utspelar sig i antikens Rom; dels hans Roma sub rosa-deckare om Gordianus Hittaren och dels hans senaste roman Roma, som berättar historien om några patriciersläkter från tiden innan stadens grundläggande fram till början av vår tideräkning.

11. Största musikaliska upptäckten?
Hm... Kelley Polar, Booka Shade, Hot Chip, Robocop Kraus, Fairmont och Sons & daughters är några vars genialitet jag blivit varse.

12. Årets bästa film?
Persepolis.

13. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, men inget som är tillräckligt ballt eller spännande för att berätta här.

14. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jobba 50% med dubbla lönen och ändå hinna allt jag ska är ju en nåd att stilla drömma om.

15. Planer för år 2009?
Nej. Jag är en sån där avslappnad människa som tar dagen som den kommer.

Den slemme biblioteksskurken - en artbeskrivning

2008-12-30T11:41:00.001+01:00

Uttrycket "slem biblioteksskurk" kanske kräver en förklaring. Den typiske slemme biblioteksskurken är en sådan person som över huvud taget inte tycker att de regler och påbud som finns i de flesta offentliga sammanhang gäller henom. H*n beklagar sig dock själv gärna över allehanda parasiter och idioter som försvårar hens eget snyltande och fifflande.

Den slemme biblioteksskurken lägger ner ofattbart mycket möda på att kringgå både skrivna och oskrivna regler men tänker inte på att det tar längre tid, kräver mer energi och i slutänden troligen också är mer kostsamt att hitta på alla dessa snillrika sätt att "komma undan". Jag skulle dock tippa på att känslan av tillfredsställelse när h*n lyckats "lura de dumma jävlarna" är så genomgripande att den överskuggar allt förnuft.

Jag förstår inte riktigt varför en verksamhet som biblioteket blir en måltavla för den slemme, för det mesta vi erbjuder är ju faktiskt gratis. Såvida ingen ställer sig i kö på en bok så kan man ju faktiskt låna om den i princip hur många gånger som helst, även om man förvisso a) måste komma ihåg återlämningsdatumet och b) inte bör läsa boken när man t ex badar, äter tacos eller har vinterkräksjukan.

Min gissning är att det räcker med att det finns nån form av förbehåll (det man lånar måste lämnas tillbaka/lånas om inom en viss tid, annars...) för att den slemme ska vädra morgonluft och börja spinna planer på hur h*n ska kunna utnyttja systemet till max. I bibliotekssammanhang innebär det exempelvis att systematiskt

- gömma böcker/tidskrifter/filmer/skivor som h*n vill ha ständig tillgång till så att ingen annan hittar och kan låna dem

- använda hela sin familjs och bekantskapskrets lånekort för att utnyttja bibliotekets tjänster då h*n själv har en obetald räkning på 1500:- som h*n fått för att h*n tycker att h*n står över såna futiliteter som återlämningsdatum

- hitta alla upptänkliga kryphål för att kunna använda biliotekets datorer till allt utom det de är avsedda för

- skriva ut en triljon papper som h*n hämtar utan att betala när infodisken är obevakad

- vägra lämna tillbaks böcker i tid utan istället indignerat försöka övertyga personalen om att de är återlämnade och bör lånas om tills vi letat rätt på dem och dessutom påminner oss om att det här minsann hände sist h*n lånade böcker, och gången före det och gången före det

- lämna toadörren på glänt för att slippa betala hutlösa 5 spänn för att få slå en båge på en mugg som inte ser ut som Skottlands äckligaste toalett (känsliga läsare varnas för detta extremt äckliga klipp), och inte missar en chans att påtala för oss exakt hur hutlöst det är

- etc etc etc.

Att tänka på om du själv är en slem biblioteksskurk: bibliotekspersonal har, liksom de flesta människor, ett behov av att prata om de små ting i vardagen som som förundrar, förvånar, irriterar eller upprör dem. Och gissa! Vi pratar med VARANDRA om det!! Alltså dröjer det sällan länge innan ett så kallat beteendemönster upptäcks av flera i personalen, och vi kan ringa in den slemme skurken och göra dennes fortsatta användande av sina små egentillverkade biblioteksprivilegier oändligt besvärligt.

Jag älskar mitt jobb. På riktigt!

2008-12-29T12:21:00.008+01:00

Jag har funderat på om det inte vore mer uppbyggligt för arbetsglädjen att blogga om alla roliga och trevliga biblioteksbesökare istället för att bara gnälla om otrevliga kverulanter, beklaga mig över hur illa jag hanterar besvärliga incidenter, ondgöra mig över slemma biblioteksskurkar och håna kufiska stammisar.

Och jag har kommit fram till att det vore det med all säkerhet, men det vore inte hälften så terapeutiskt.

Så här kommer ytterligare några magsura beskrivningar av härliga situationer som jag befunnit mig i på sistone.

(innan jag drar igång bör jag påpeka att jag faktiskt tycker mycket om mitt jobb, även om man säkert kan undra varför jag inte säger upp mig pronto när man läser mina jeremiader...)

I förmiddags hade jag nöjet att diskutera med en dam som hade 59 kr i skuld och därför inte kunde låna de böcker hon tänkt. När jag påpekade att hon hade en avgift liggande så försäkrade hon mig att hon att hon minsann aldrig reserverat böckerna som jag påstod att hon reserverat. För att göra en lång och ointressant historia kort så slutade det med att jag upptäckte att vi skrivit in fel mejladress på henne och därför hade hon aldrig fått meddelande om reservationerna (som hon med all säkerhet gjort men glömt bort eftersom det var typ ett halvår sen).

Jag ville bara grina när hon gick eftersom jag är en så urbota kass people person och hon säkert kände det som att jag var en rabiat byråkrat som anklagade henne för att ljuga.

I lördags var det en man som undrade varför gårdagens VK inte hade kommit. Eftersom man fort blir ganska luttrad när det gäller att svara på frågor om förkomna tidningar och tidskrifter började jag som en robot rabbla upp alla tänkbara scenarion: att nån annan läser den, att det är nåt problem med distributionen eller att nån lagt tillbaka den på fel ställe.

"Jaha", svarade han, "Men så är det ju alltid! Och lördagstidningarna kommer alltid på måndagen, det är lite konstigt tycker jag..."

Jag drog då igång del 2 av föreläsningsserien Tänkbara Scenarion Då Tidningar Inte Finns På Sin Plats, och det slutade med att farbrorn blev så förskräckt av min svada att han stammade:

"Men... men... jag är inte arg på DIG!!!" och dunstade illa kvickt.

"Om du inte är arg på MIG så hade du väl inte behövt låta så sur och anklagande när du undrade varför tidningarna inte fanns på plats, och dessutom vägra lyssna när jag försökte förklara att lördagstidningarna alltid kommer på måndagarna!!", tänkte jag tårögt och kände mig kass för att jag inte fick fram mitt budskap utan att framstå som en strykrädd rabieshund.

Lite senare kom det en äldre man och ville låna en penna. Tyvärr hade jag redan lånat ut min sista blyertpenna, vilket jag upplyste honom om.

"Jamen du har ju en penna där!" svarade han grinigt, och pekade på min bläckpenna.

"Nja, den vill jag faktiskt inte låna ut eftersom det är den enda pennan jag har här i disken.", sa jag vänligt.

"Jamen jag ska ju bara låna den ett tag, jag kommer tillbaks med den när jag går sen!"

"Jag behöver faktiskt ha en penna här, däremot...", började jag, men blev avbruten av martyrens klagan:

"Jaha, nähä, då får jag väl åka hem och hämta en penna då! JAG BOR PÅ [jävligt långt från biblioteket]-GATAN!!"

Jag fortsatte dock oförtrutet:

"...däremot har vi pennor utplacerade vid datorerna, du kan ju ta en sån", och syftade på de pennor med tillhörande ställ som vi köpt just för att slippa bli av med alla pennor som ligger synliga i disken i mer än två sekunder.

Farbrorn muttrade ilsket och ångade iväg, givetvis utan att gå till närmsta datorbord och hämta en penna. Antagligen satt han och retade upp sig mer och mer över min ovilja att tillmötesgå hans blygsamma önskemål, för när han några timmar senare gick förbi disken igen på väg hem kastade han onda ögat på mig och kläckte ur sig ett sarkastiskt:

"JA DÅ FÅR JAG VÄL TACKA SÅ MYCKET FÖR HJÄLPEN DÅ!!!"

Kvar satt jag och undrade om jag överreagerade och att det i själva verket var jag som var ogin när jag vägrade släppa ifrån mig min sista penna (om så bara för 2-3 timmar...), eller om min kollega T har rätt när hon hävdar existensen av "det manliga klimakteriet".

Apropå nåt helt annat

2008-12-28T12:09:00.002+01:00

För övrigt kom jag att tänka på Mundiarrémytomandamen när jag läste på text-TV för några dagar sedan att det var 20 år sen flygplanskraschen i Lockerbie. Henne har jag inte sett fler gånger. Undrar om hon blev kidnappad av samma multidimensionella varelser som först placerade Olof Palme på den här planeten och sen plockade hem honom igen när de tyckte att han hade gjort sitt.

Mysteriet med det mystiska julkortet V

2008-12-27T11:29:00.001+01:00

Il Tokskalle gnuggade bildligt talat händerna medan han kastade en snabb blick över axeln och därefter böjde sig fram emot mig.

Il Tokskalle [väser med ett sadistiskt flin]: Hörru, [random gubbnamn] blev jävligt lessen igår!

Conan: Öh, va?

IT: Ja, du vet, [random gubbnamn]?

C: Öh... äääh...

IT: Ja, har du inte fått ett julkort från honom?

C [blir extremt förvirrad eftersom jag börjar ana ett samband med det mystiska julkortet, men undrar hur fan il Tokskalle fått nys om det]: Eh..., vänta nu...

IT: Han var ju här i går förmiddag och frågade efter en bok, eller hur?

C [kväver snabbt ett frustande av lika delar asgarv och förskräckelse när jag inser att han pratar om Cirkelmannen]: Jaha, okej... just det, det var han som frågade efter en reserverad bok ja...

IT [fnittrar förtjust]: Ja, han skickade ju julkort till dig för ett tag sen, men du har ju inte sagt nåt om det... Fattar du inte, han gjorde en grej av att komma och slänga fram sitt lånekort så du skulle se vem han var och fatta att det var han som skickat julkortet, men du gjorde ju inte en min...

C: Öh, nej...

IT [fnittrar fortfarande]: ... så nu är han jättelessen!

C: Hm, okej...

IT [med stigande sensationslystnad]: Han blev helt förtvivlad när han hörde att du har en sambo!!!

C [ber en stilla bön om att min nuvarande civilstatus ska förbli en väl dold hemlighet]: Jaha, där ser man...

IT: ... men han tänker inte ge upp, sörru, han sa att han ska bjuda ut dig på lunch nån dag! Har han gjort det än?

C [lyckas mot alla odds behålla ett nollställt ansiktruttryck]: Nej...

IT [skrockar]: Jovisst serru, han tänker fråga om du vill gå ut och äta lunch med honom!!

För första gången i min historia på Ballefjongbergs stadsbibliotek, vilket snart är 10 år, känner jag nåt annat än irritation och vanmakt gentemot il Tokskalle. För jag måste ju erkänna att det är tack vare hans sensationslystna svekfullhet som jag i lugn och ro kan fundera ut ett mer diplomatiskt sätt att avböja än detta, som troligen skulle vara min spontana reaktion...

SLUT!

Mysteriet med det mystiska julkortet IIII

2008-12-26T11:45:00.002+01:00

Det finns saker som i det närmaste undantagslöst förebådar något otrevligt. En av dem är telefonsamtal till jobbet som börjar med följande mening:

Hej, jag har fått en påminnelse på en bok, men jag är HELT SÄKER på att jag lämnade tillbaks den för 3 veckor sen!!!

En annan är åsynen av en uppjagad il Tokskalle di tutti Tokskallar som likt en målsökande robot ångar runt i biblioteket på jakt efter vem som helst som har Ballefjongbergs kommun som arbetsgivare. Då gäller det att ta skydd illa fort, annars riskerar man att dö svältdöden i hans verbala trål av den sorts indignation som bara en äkta rättshaverist kan uppvisa.

Här om dagen fick jag betala dyrt för tio sekunders ovaksamhet då han dök på mig med ett sataniskt grin på läpparna. Jag hade inte skuggan av en chans att komma undan, och fick genast krupp vid tanken på ytterligare en nonsenskonversation om vad helst det nu kunde vara som retat upp honom. Föga anade jag dock att han dagen till ära inte var på "alla som sitter bakom en disk är djävulens avkomma"-humör utan på ett för honom ovanligt jovialiskt julhumör. Tyvärr spelade det ingen som helst roll för min del, eftersom den information jag snart skulle delges lik förbannat väckte en intensiv önskan att emigrera till en annan dimension.

...fortsättning följer....

Mysteriet med det mystiska julkortet III

2008-12-25T16:59:00.004+01:00

Cirkelmannen [slänger nonchalant fram lånekortet med ett manér som påminner mig om en 25-örescharmör i en pilsnerfilm från 40-talet]: Du kan ju se efter om det kommit några böcker till [random gubbnamn]!

Conan: Öh... okej... väntar du på reservationer så...

CM [fortfarande med samma tonfall som den slemme kisen från stan som kommer och sätter griller i huvet på flickorna i Knohult]: Titta på kortet nu!

C [skannar kortet]: Nej, du har inga böcker att hämta.

CM [sjunker ihop en smula]: Nähä... nänä... god jul på dig då! [lommar iväg medan han likt en uggla vrider huvet 180 grader och stirrar på mig tills han kommer ur synhåll bakom en bokhylla]

C: God jul...

... fortsättning följer...

Mysteriet med det mystiska julkortet II

2008-12-24T11:49:00.005+01:00

Sen min första dag på detta jobb haft en trogen beundrare i en stammis som här i bloggen går under benämningen Cirkelmannen. Så fort jag visar mig ute i biblioteket kommer han framlommande för att svamla om vilket fint hår jag har och vilka bra böcker jag köper, bjuda på läskiga mintkarameller ur en påse som troligen låg i hans skabbiga, lortbemängda täckjacka redan när han köpte den på Myrorna 1962 eller visa kort som han tagit under sin senaste mopedutflykt till nån gammal håla utanför stan (alltid med hans fallfärdiga 70-talsmoppe i förgrunden. Jag har ännu inte lyckats utröna om hans ambition är att fota moppen på så många ställen i Sverige som möjligt eller om han bara är en usel fotograf).

Olyckligtvis sammanfaller hans intressen med specialsamlingen, vilket har gjort mig till en ännu tydligare måltavla för hans kontaktförsök. Jag vet inte hur många gånger jag tackat nej till hans karameller, äpplen eller gamla fläckiga böcker/broschyrer/vykort som han vill skänka till biblioteket. Otaliga är de besvärade evighetskonversationer med lös anknytning till specialsamlingen som jag till slut klippt av med ett vagt "Nä, nu måste jag jobba lite..." följt av ett intensivt knappande på tangentbordet och stirrande in i skärmen och legio de gånger jag tänkt sätta böcker eller skylta, men flytt tillbaks in på kontoret för att slippa höra på hans historier om sin mammas uppväxt i Diskvattnet eller att han åt stuvat dillkött för 35 kr på Frälsis restaurang igår, allt under det att han starrbligar på mig på ett ytterst obehagligt vis.

I förrgår kom han fram när jag satt i infodisken.

... fortsättning följer...

Mysteriet med det mystiska julkortet I

2008-12-23T12:35:00.000+01:00

För några veckor sen fick jag ett julkort skickat till mig på jobbet från nån som jag inte hade den blekaste aning om vem det var. Avsändaren innehade ett typiskt gubbnamn så jag antog att det var nån jeppe jag haft kontakt med gällande inköp av nån bok till specialsamlingen. Eftersom mitt minne är tämligen opålitligt blev jag lite orolig att det var nån som jag borde ha kommit ihåg, men i övrigt tänkte jag inte så mycket mer på det.

... fortsättning följer...

Conans bokvanor III

2008-12-18T21:08:00.001+01:00

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Jag läser om de flesta böcker jag gillar ett otal gånger. Är extremt kräsen, så när jag väl hittar nåt jag tycker om så är det återvinning som gäller. Det är också så att det jag uppskattar med goda böcker nästan mer är stämningen jag försätts i när jag läser än att bli överraskad av historien. Dessutom tycker jag att jag upptäcker nya dimensioner hos favoritböckerna för varje genomläsning.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Förutom i höstas när mitt lillfinger hade fräckheten att komma emellan en full bokvagn och ett räcke i en hiss som hade en het dejt så har jag nog varit förskonad från bokrelaterade skador.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag köper inte böcker som jag inte gillar.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Ja, om jag inte redan har en toabok. För tillfället är det Att förstå grammatik : effektivare studier i engelska, tyska, franska av Erlend Kruckenberg som får mig att dröja kvar på porslinstronen. Senaste numret av Fantomen brukar också bli liggandes på muggen.

18. Just det, läser du i badrummet?
Se ovan. Läser även i badet men då oftast lite mer oöm lektyr som t ex Biblioteksbladet, DIK-forum och fallfärdiga Margit Sandemo-romaner.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag skriver oftast upp böcker som jag vill komma ihåg att läsa. Skriver inte läsdagbok i den bemärkelsen att jag recenserar böcker jag läst, men däremot har jag ÄNTLIGEN börjat anteckna vilka böcker och författare jag läst och gillar. Grämer mig en smula över att jag inte började göra det förrän drygt 25 år in i min karriär som oförbätterlig berättelsepundare.

Conans bokvanor II

2008-12-17T21:06:00.005+01:00

6. Vad var den första bok du läste?
Hm, det första jag vet att jag läste på egen hand var ett Dr Snuggles-seriealbum. Minns faktiskt inte vilken som var den första "riktiga" boken jag läste.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Inbundet. Har alltid tyckt att pocket känns lite Epa. Nu börjar jag dessutom uppnå den ålder/grad av närsynthet då de mikroskopiska bokstäverna i de flesta pocketböcker tar udden av läslusten.

8. Vilken bok läser du nu?
Som lunchbok har jag Soluret av Shirley Jackson. Hemma ligger Tunnlar av Roderick Gordon överst i den gigantiska högen på nattygsbordet. Dessutom började jag på Illusionisten av John Fowles för några månader sen, men jag fick aldrig nån fart på läsningen av den. Den bådar dock så gott att jag ska ta tag i den i julhelgen när jag har semester och tid att ägna ohemult mycket tid i soffan.

9. Och vilken sida är du på?
Det ids jag inte gå och kolla. Har dock inte kommit särskilt långt i nån av dem.

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Nja, förutom hundöronen så är jag så pass drillad av min bibliofil till pappa att jag behandlar böckerna med tillbörlig varsamhet. När jag var liten hade jag dock en period då jag gillade att tugga på papper (fråga inte...), och då låg marginalerna i mina böcker rätt brunt till.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Om jag inte vet ett jota om boken eller författaren så är titeln avgörande. Omslagen bryr jag mig mindre om.

12. Sidantalet, då?
Ju tjockare, desto bättre.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej, inte om jag har tänkt läsa hela boken. En del böcker har dock en intressant historia men är så trist skrivna att jag inte pallar med att läsa dem och då brukar jag skumma igenom dem för att få veta vad som händer, och i särskilt urtrista fall nöja mig med att läsa upplösningen. Stephen King är en typisk sån författare. Jävlar i havet vad träigt den mannen skriver (vilket förvisso inte hindrade mig från att få skiten utskrämd av Det...)!!!

Conans bokvanor I

2008-12-16T21:10:00.002+01:00

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Jag läser vanligtvis inte böcker som jag avskyr. Ibland bjuder dock försynen på olyckliga omständigheter, som t ex den gången jag var bortrest i 4 dagar och det enda som fanns tillhanda i läsväg var Den vita massajen. Den har jag nu spytt galla över så pass många gånger att jag anar att de flesta som på något vis interagerat med mig i mer än 2 minuter inte har kunnat undgå mitt oresonliga hat, så idag tänkte jag variera mig lite och tala om hur fasansfullt det var att tvingas läsa John Steinbecks Vredens druvor.

Jag gick i sexan. Våra lärare hade fått för sig att nu jävlar ska ungarna bli litterata som fan, så de drog igång ett gigantiskt projekt där vi delades in i grupper utifrån läsförmåga och tilldelades varsin klassiker att läsa. Å, vad jag önskade att jag hade hamnat i Onkel Toms stuga-gruppen eller Oliver Twist-gruppen! Men närå, jag skulle smärtsamt bli varse att det kostar att ligga på topp. Att det här med att vara en s k "stark läsare" inte bara var nåt man kunde glida runt och plocka poäng med, utan att det när man minst anade kunde hoppa upp och bita en i röven. Som t ex nu.

Jag fattar inte riktigt var lärarna tänkte när de satte en bok om arbetarmisär i 30-talets amerikanska depression i händerna på oss. Vi hade ju för fan inte ens läst om den tidsperioden i historian. Dessutom hade vi väl i ärlighetens namn inte riktigt uppnått den intellektuella modgad som krävs för att uppskatta det språkligt geniala i exempelvis ett helt kapitel som beskriver hur en sköldpadda går över en väg och samtidigt krossar en myra mellan skalet och benet. De kanske tänkte att de skulle ge oss en riktig utmaning som skulle matcha vår oerhörda begåvning, men man kan ju lugnt säga att de sköt sådären 18 mil över målet.

Jag vet att minst en i min grupp inledde en karriär som småkriminell pundare några år efteråt. En annan blev politiker, en tredje flyttade så småningom till Skänninge och själv har jag inte rört en bok av Steinbeck efter skräckupplevelsen med Vredens druvor.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Det är så många så jag kan inte välja en som påverkat mig MEST. De böcker som jag varit mest besatt av är dock utan konkurrens Margit Sandemos Sagan om Isfolket-serie på 47 böcker. Till mina svensklärares förtret läste jag inte Kafka, Frostenson och Lagerlöf när jag var i tonåren utan Sandemo, Sandemo och Sandemo. Men se, det blev bibliotekarie av mig ändå!

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
När jag var liten var jag med i Wahlströms bokklubb, och ibland innehöll paketen böcker med olika spökhistorier. Jag var extremt mörkrädd som barn men läste givetvis dessa böcker om och om igen ändå, vilket resulterade i att jag låg vaken på nätterna och väntade på att ett främmande väsen sakta men säkert skulle ta över min kropp, eller att ett barnspöke inlindat i toapapper skulle kväva mig när jag behövde gå upp och kissa. Som vuxen läste jag Det av Stephen King och vågade inte titta ner i handfatet när jag borstade tänderna eller duscha när jag var ensam hemma på löjligt länge. Archontecs av Philip Arcan, en bok som erbjuder en alternativ förklaring på vampyrmyten, vågade jag över huvud taget inte läsa i när jag var ensam hemma. Den läste jag för 3 år sen.

4. Vad använder du som bokmärke?
OK, nu kommer jag ut som bokbarbar. Jag gör hundöron. Orka leta rätt på lämplig papperslapp som aldrig finns i närheten när man tänkt slå ihop boken!!

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...
All of the above. Samt när jag sitter på muggen, när jag åker bil, när jag ser på TV, när jag åker buss, tåg och flyg, när jag borstar tänderna, när jag äter, när jag badar, när jag är uttråkad, när jag behöver lära mig något och när jag känner för det.

Zen och konsten att skjuta upp arbetsuppgifter

2008-11-28T13:25:00.005+01:00

Gud sig förbarme vad seg jag är i kraniet.

Jag borde till exempel förbereda ett roligt och informativt föredrag som jag ska ha om specialsamlingen nästa vecka, ta itu med Berget av specialsamlingsböcker som står och ropar på mig från sin hylla, katalogisera högen med mangaböcker som legat till sig i nån månad samt gå igenom de senaste dagarnas inköpsförslag, men allt jag orkar ta mig för är att sitta och kontemplera över det faktum att vi har oproportionerligt många böcker på avdelningen för geologi av författare vars efternamn börjar på L.

Väldigt zen.

Tabula Rasa fortsätter komma till biblioteket och tillverka kidnappningsbrev. Senast idag såg jag honom sitta ensam, med något jagat i blicken, vid ett bord för 6 personer vilket var helt täckt (nej, jag överdrivet inte. Jag menar verkligen HELT TÄCKT) av hopknövlade A4-papper. Förutom de obligatoriska små utklippta lapparna med siffror och bokstäver.

Inte så zen.

Conan P.I. - kompletterande iakttagelser

2008-11-18T16:29:00.004+01:00

Gick nyss förbi vår nye stammis som skriver ut i princip tomma papper i parti och minut (hädanefter kommer han gå under namnet Tabula Rasa).

Livet som Författare Av Epistlar Som Inte Ska Kunna Spåras Med Hjälp Av Grafologi är tydligen hårt, för han satt bakåtlutad på stolen i en hög av sönderklippta små pappersbitar och utdragna tejpremsor och såg alldeles utmattad och översiggiven ut.

(jag funderade på att tipsa honom om att man inte kan spåra ett vanligt, utskrivet word-dokument heller, men sen kom jag att tänka på att man kanske kan det. Det kanske är därför som han kommer hit varje dag. Han kanske använder olika datorer och skriver ut med olika typsnitt på varje papper, för att göra det så svårt som möjligt för dem som är efter honom att rekonstruera förloppet. Hm, jag kanske istället borde tipsa om att besöka olika bibliotek varje dag för att undvika att personalen börjar känna igen honom... Eller nej förresten, vad är det jag skriver? Jag kan ju inte riskera att råka hjälpa nån som kanske planerar att röva bort prinsessan Madeleine, Pernilla Wahlgrens son, Lasse Berghagen eller nån annan liknande nationalklenod!!)

Vackra tyska böcker

2008-11-18T12:34:00.005+01:00

Jag har just hjälpt en medelålders dam med att hitta några reseguider om München. Har även visat henne hur man lånar elektroniska böcker samt hur man hemifrån kan reservera böcker via vår webbplats. Damen uppvisar ett visst mått av allmänbildning och en, för hennes ålder, ovanligt framsynt inställning till datorer och internet. I normala fall när jag försöker visa damer över 50 och herrar över 60 hur man använder vår webbplats brukar 70% slå ifrån sig med orden "Njaäeeee.... du vet, det där med data är jag inte så hemma på..." Så icke denna dam. Därför var min förvåning tämligen avsevärd när hon kläckte ur sig följande:

Dam: Och om jag vill lyssna på skönhetslitteratur då?

Conan (funderar för ett ögonblick på om det hon frågar efter är tyskspråkiga ljudböcker om smink och personlig hygien): Öeh...

D: Ja, romaner och sånt alltså, skönhetslitteratur, är det där borta? [pekar mot skönlitteraturavdelningen]

C (funderar på om hon driver med mig, eller det kan vara så att de har som internt skämt i hennes familj att alltid säga "skönhetslitteratur" när de menar skönlitteratur för att vara sådär lite härligt crazy och driva lite med alla som tror att det verkligen heter så, men inser snart att hon nog faktiskt menar vad hon säger): Öh, ja, precis. Där borta.

D: Men var har ni den tyska skönhetslitteraturen då? Jag vet ju var den svenska står, men den tyska?

C: Jo, förstår du... [ointressant vägbeskrivning som dock innehåller ordet "SKÖNLITTERATUR"]

D: Okej, och där står alltså tysk skönhetslitteratur som man kan lyssna på också?

C: Jo, ehrm, de står på samma ställe som övrig tysk SKÖNLITTERATUR.

D: Tack. Då tar jag med mig de här böckerna och lånar dem borta vid skönhetslitteraturen då.

C: Det går bra det. Tack och hej.

Är jag väldigt yrkesskadad som tycker att det är en liten smula anmärkningsvärt tillika lustigt att en person i övre medelåldern som inte verkar helt tappad bakom en vagn envisas med att säga "skönhetslitteratur"?

Conan P.I.

2008-11-16T20:38:00.003+01:00

Sen några veckor frekventeras vi dagligen av en ny förmåga som inte ens med den bästa välvilja kan beskrivas som annat än oerhört kufisk. Som de flesta av våra stammisar är det främst datorerna han är ute efter, och där sitter han så fort han kommer åt. Han skriver ut papper en masse, men istället för att skriva ut dem buntvis så skriver han ut ett i taget och springer ner för trappan och betalar dem ett och ett. Vad vet jag, det kanske är en form av vardagsmotion, men återigen, inte ens den bästa välvilja hindrar mig från att snarare se det som ett utslag av hans oerhörda kufiskhet.

Igår råkade jag få syn på vad som stod på ett av papprena han skrev ut. Vanligtvis tittar man ju inte på utskrifterna men nu hände det sig alltså att jag av misstag (tro inget annat!) slängde ett getöga på hans alster. Vad jag såg gjorde mig en smula oroad, eftersom det enda som fanns på pappret var en väldigt gles rad med slumpartat placerade bokstäver och siffror längst upp. Anledningen tïll min oro var att i normala fall när papper kommer ut som ser ut på det däringa sättet inleds oftast en 45 minuter lång diskussion med personen som gjort utskriften. Diskussionen går utan undantag ut på att det är fel på våra datorer och personen således ska få pappret gratis. Så icke denna gång. Han betalade snällt utan knot och lallade tillbaks till sin dator, för att 5 minuter senare komma ner igen och hämta ett exakt likadant papper. Ja, jag erkänner. Den här gången tittade jag faktiskt på pappret med flit. Det är nämligen så ofantligt ovanligt att nån glatt betalar för ett tomt papper att jag inte riktigt kunde föreställa mig att han bara var ovanligt medgörlig utan var tvungen att försöka utröna vad som var grejen egentligen.

Han fortsatte med sitt utskrivande under dagen, och varenda papper var tomt sånär som på de meningslöst utkastade tecknen på översta raden, och han betalade glatt för vartenda ett.

Idag när jag gick runt och gjorde stängningsrutinerna stötte jag på honom i ett avlägset hörn av biblioteket. Då fick jag svaret på vad han skulle med alla dessa papper till. Innan jag ens fått syn på honom anade jag vad som skulle möta mitt öga, eftersom jag hörde ljudet av intensivt klippande och tejpande. Och jodå, när jag kom runt hörnet satt han där med ett papper framför sig som var blankt av tejp, och under tejpen satt hundratals små utklippta bokstäver och siffror, fint ordnade till vad som inte ens med den bästa välvilja kan beskrivas som nåt annat än... ETT KIDNAPPNINGSBREV!!!

Fortsättning följer troligen inte.

All hands to battlestations!

2008-11-13T21:07:00.002+01:00

* Pubbekids som i protest mot begränsad internetåtkomst gör stöldturnéer på bibblan samt strör enorma mängder skräp omkring sig och sliter ut sladdar på alla datorer som de likt den femte av Egyptens plågor drar förbi

* En hemlös vars kroppsodör har ett eget postnummerområde = stinker så kopiöst att det blir ett arbetsmiljöproblem och vi måste ringa polisen för att få honom uteskorterad, eftersom han får vansinnesutbrott och börjar fäkta och veva som en tjackabstinent Kalle Anka så fort man tilltalar honom

* Skrivare vars färgpatroner tar slut och som visar sig vara i princip omöjliga att få tag på eftersom leverantören aldrig har dem i lager = arga besökare som tycker att vi bör sätta upp skyltar på varannan kvadratdecimeter i hela bibblan så att INGEN ska missa informationen om att man för tillfället inte kan skriva ut

* En bisarrt angrepp av obeskrivligt äckliga fruktflugor i lunchrummet som troligen inte ens anticimex rår på = är man vegetarian får man inhalera sin dagliga bröd nån annan stans eftersom det inte går att öppna käften utan att få ofrivilligt proteintillskott i krubbet, if you catch my drift

är vad vi tampats med den senaste tiden på min högt älskade arbetsplats. Trots dessa små distraktioner har jag lyckats strukturera upp mitt jobb nåt oerhört och känner mig vansinnigt effektiv. En smolk i den yrkesmässiga glädjebägaren är dock att librisimporten funkar knackigt, så min föresats att beta av specialsamlingsberget innan jul går nog om intet eftersom jag oftast måste importera varje publikation sådären 4 ggr innan den kommer till vår lokala katalog. Very frustrerande.

Inser fler och fler fördelar med vårt uppgraderade datasystems katalogiseringsfunktion för övrigt. Gnällde ju satan i början eftersom en del grejer skulle bli lite snårigare, men de är en fis i deltakvadranten jämfört med allt som blivit bättre. Att dessutom jag i egenskap av Den Huvudsakliga Katalogiseringsjeppen har fått mer ansvar och mer dignitet I Kraft Av Mitt Ämbete är inte fel. Inte fel alls.

We are the library. You will be assimilated. Resistance is futile.

2008-10-06T16:27:00.025+02:00

Jag sitter i disken. Ung tjej som jag aldrig tidigare sett kommer fram.

UT: Hej, har min bok kommit?

Conan: Öh...?

UT: Ja, jag var här i fredags och då sa ni att den skulle komma in idag.

Vad Conan ville säga: Eh, ursäkta men jag tror att du har sett lite för mycket på Star Trek. Vi bibliotekarier har faktiskt inte något kollektivt medvetande i stil med borgerna, så du måste nog berätta för mig i klartext vad i helvete det är du snackar om. "Har min bok kommit?" Vafan, det kan ju betyda

* Jag har fått meddelande om att boken jag reserverat har kommit, är det här jag hämtar den?

* Jag har stått i kö på en bok ett tag och undrar om den kommer snart?

* Jag tappade bort en bok här igår och de ringde och sa att ni hittat den och att jag kan hämta den här.

* Jag frågade om ni kunde köpa in en bok för ett tag sen och undrar om ni gjort det?

för att ta blott ett urval exempel.

Och jag är ledsen om jag låter lite grinig nu va, men så länge man inte kan ta fel på innehållet i sin plånbok och ett fotoalbum på dig och din närmaste släkt så kan du nog inte vänta dig att en random människa som sitter i en random disk på en random serviceinrättning ska veta allt om dina göranden och låtanden på nämda inrättning.

Vad Conan sa: Jaha, du menar alltså att du reserverat en bok och undrar om den kommit in?

UT (tittar på mig som om jag vore helt jävla dum i huvet): Eh, ja...?

Conan: OK, har du ditt lånekort eller leg med dig?

UT: Eh, nej...

Conan: Vad heter boken då?

UT: Jag TROR att den heter Pojken som hette Den eller nåt sånt där...

Conan (efter att ha meddelat UT att boken kommit och att den finns att hämta i en annan disk): Ett litet tips i all välmening: om du talar om vad boken heter eller visar ditt lånekort så gör du det mycket lättare för oss att hjälpa dig, för "har min bok kommit" säger oss absolut ingenting.

UT: Hmpf...

För övrigt drunknar jag i arbete och alla ni som känner er försummade av er lokala bibliotekarie: jag ber i förebyggande syfte om ursäkt om det skulle råka vara jag som inte besvarat ert inköpsförslag eller vad det nu vara månde som orsakar känslan av övergivenhet. Jag har för tillfället ca 38 högar papper på skrivbordet just nu och är inblandad i 5 olika projekt som alla är exakt lika viktiga (både pappershögar och projekt).

Dessutom har det kommit ut en störtflod böcker i specialsamlingens ämne och det faktum att jag inte hunnit köpa mer än en bråkdel av dem håller mig vaken om nätterna. De jag köpt ligger obrukbara på min katalogiseringsvagn (som för övrigt har antagit astronomiska dimensioner de senaste månaderna), vilket även det ger mig bisarra stressdrömmar eftersom folk har börjat fråga efter dem och jag inte har en blekfet aning om när jag ska hinna sätta mig med dem.

Men jag måste påpeka att jag är JÄVLIGT tacksam över att jag faktiskt ändå tycker att det är ROLIGT att jobba. Det vore förvisso trevligt att slippa känna mig jagad av en hydra av arbetsuppgifter (som gror två nya pappershögar så fort jag betat av en gammal) men jag trivs. Å, vad jag trivs! :)

Conan Svamlaren in da house!

2008-09-29T15:19:00.003+02:00

Idag hade jag ett informationsmöte för mina katalogiserande kollegor angående de extrema förändringarna gällande katalogisering i den nya versionen av vårt datasystem. Det fortlöpte ungefär så här:

Conan: Hej och välkomna hit. Ja, som ni ser så ser ju katalogiseringen helt annorlunda ut. Inte för att det egentligen spelar nån roll för er, för ni kommer bara kunna skriva i de här fälten som vanligt och ni ser ju att det står framför varje fält vilken funktion det har. Och så högerklickar man för att infoga eller ta bort rad. Ungefär som förut fast helt annorlunda, alltså. Och 90% av er kommer inte beröras alls av det jag just ska säga eftersom ni bara ska ändra i befintliga poster eller göra tillfälliga poster där ni inte behöver skriva nåt i de fält jag nu ska prata om. Och egentligen är det mitt jobb att se till att ingen egentligen någonsin ska behöva skriva nåt i dessa fält, men OM ni behöver det så tänk på detta: الشعوب الأصلية في الأرجنتين، تشيلي، كولومبيا، بيرو، بوليفيا، إكوادور، من أن إنقلابا ضد موراليس من شأنه أن يثير إنتفاضة عامة للشعوب الأصلية والأهالي الريفيين في إقليم الأنديز. وأفاد "آي بي اس" أن "حركة الشعوب الأصلية في إكوادور ودول أخري، في حالة تأهب ضد أية محاولة لإسقاط الأخ إيفو (موارليس) من قبل جماعات النفوذ الإقتصادي وبدعم من حكومة الولايات المتحدة". وأكد أن الإدارة الأمريكية "دأبت علي التدخل في دول أمريكا اللاتينية، ودعمت مؤخرا محاولات الإنقلاب في فنزويلا وبوليفيا". ويُعرف إتحاد شعوب كيشوا بوزنه الكبير في صلب كونفدرالية شعوب إكوادور الأصلية، وإستقلاله عن حكومتها. وهو عضو في منظمة"نعم، التغيير"، أولي مؤسسات الإقليم في أعلان تضامنها مع بوليفيا وتأييدها غير المشروط للرئيس موراليس، المنحدر من شعوب بلاده الأصلية. ويذكر أن عدة منظمات للشعوب الأصلية قد شكلت "لجنة التضامن مع بوليفيا"، يوم 12 سبتمبر. كما حذر البيان الصادر عن ما يزيد عن مائة منظمة إجتماعية وعشرات من الشخصيات في أمريكا اللاتينية، من "المحاولات الجارية في بوليفيا لزعزعة الحكومة، من قبل جماعات النفوذ الإقتصادي، وبدعم سفير الولايات المتحدة (الذي ُطرد من منتصف الشهر)، وبالإستعانة بوسائل العنف ضد الأهالي المدنيين".

وحذر قيادي منظمات الشعوب الأصلية الأمريكية اللاتينية "لن نسمح بأن تقع المنطقة تحت هيمنة العنف والتفرقة العنصرية ومناهضة الشعوب الأصلية والريفيين والفقراء، كما حدث في بوليفيا... الشعوب الأصلية تناضل لإدخال تغييرات سلمية، في إطار الديمقراطية. لكنه إذا ما وقعت إستفزازات، فيمكننا الرد عليها، وسبق أن برهنا علي ذلك". وأفاد شولانغو أن المنظمات الإجتماعية والأصلية وغيرها في أمريكا الجنوبية، تعمل حاليا من أجل إقامة شبكة تضامن عالمية مع بوليفيا، تحتشد في مظاهرة كبري في لاباث. "نحن ملتزمون بالدفاع عن أي شعب أصلي شقسق تعتدي عليه النخب والصفوات الداخلية والإمبراطورية الأمريكية". وفي نفس الوقت، أعرب المهاجرون من أصل مكسيكي في الولايات المتحدة، عن تضامنهم مع إيفو موراليس. وأصدر تنظيمهم المسمي "سفارة الشعوب الأصلية" بيانا جاء فيه "حان وقت تصفية الإستعمار في قارتنا "أبيا يالا" (أمريكا لشعوبها الأصلية)، التي تعاني الآن من الآم مولد واقع جديد لكافة مجتمعاتنا". كذلك، فقد أعربت منظمات الشعوب الأصلية في غواتيمالا، كولومبيا، بيرو، تشيلي، باناما، فنزويلا، عن تضامنها مع الحكومة البوليفية. ويجدر التذكير بأن الرئيس البوليفي قد حصل علي أغلبية ثلثي الناخبين في إستفتاء في الشهر الماضي علي إستمراره في الرئاسة. كذلك أن الأزمة البوليفية تطلبت إجتماعا طارئا لقادة دول "إتحاد أمم الجنوب" الأمريكي اللاتيني، في عاصمة تشيلي، في 12 الجاري، بمشاركة رؤساء الأرجنتين، بوليفيا، البرازيل، كولومبيا، تشيلي، إكوادور، باراغواي، أوروغواي، وفنزويلا، وكبار ووزراء وسفراء عن بيرو، سورينام، غويانا. وأعربت القمة في بيان مشترك، عن "مساندتها التامة والكاملة لحكومة الرئيس البوليفي إيفو موراليس، الذي تأكدت ولايته بأغلبية عريضة في الإستفتاء الأخير".

Sådär, det var väl ungefär vad jag hade att säga om det. Frågor?

Jag blir inte arg, jag utvecklar tumörer istället.

2008-09-25T21:37:00.005+02:00

Det har varit mycket på el wörko på sistone. För att illustrera detta ska jag bjuda på några resuméer av vad som försigått på Kanal Conan de senaste nätterna.

1. Jag står i hallen hemma i mitt hem och stirrar på en enorm mängd tomglas som plötsligt dykt upp utan att jag minns hur. Då ringer det på dörren, och där utanför står en av våra mest frekventa stammisar: Långnaglade Valrossmuschen. Han har kommit för att skriva under ett fjärrlånekvitto på en bok som han just hämtat på biblioteket. Detta är underligt av två anledningar:

A) Under mina två år på denna avdelning har jag aldrig någonsin sett honom låna en bok. Ett fjärrlån från hans sida känns alltså ungefär som att gå direkt från kaffe till att ligga i rännstenen på Malmskillnadsgatan med en kanyl i ena armen, ett gäng snodda kristallkronor under den andra och några flaskor rosita innanför västen.

B) Varför i helvete har jag KVITTOT hemma hos mig men inte boken?? Var är logiken i det? OK om både boken och kvittot funnits i Casa de Conan, det hade jag kunnat köpa eftersom det ju ändå är en dröm, men håll med om att det verkar mer än lovligt pårökt att hämta boken på bibblan och sen vara tvungen att åka hem till nån i personalen för att kvittera ut den.

Nåväl.

Långnaglade Valrossmuschen har förutom boken med sig en lika diger samling tomglas som den i min hall just materialiserade, och innan jag vet ordet av har han tappat hälften på golvet. Panik utbryter, för nu måste jag dammsuga upp alltihop MEN ÄVEN sortera ut vilka glasbitar som kommer från mina tomglas och vilka som kommer från hans.

Uppvaknandet sker med ett ryck och i ett inferno av kallsvett.

2. Nytt datasystem har införskaffats, vilket innebär att det ska distribueras behörigheter och diverse annat till övriga i personalen som kattar. Detta har haft till följd att jag i de senaste nätternas sömn har fått påhälsning av herr Marcformat Beskrivning och fru Vilka fan är det nu som har gjort vad och vad behöver de och hur i helvete ska jag kunna få till postetiketter så att folk ska slippa göra dem själva i möjligaste mån??? och inte haft en lugn stund enär jag tvingats underhålla det goda herrskapet så gott jag kunnat med oroliga kast hit och dit, ideliga halvuppvaknanden med tillhörande obegripliga mumlanden samt en härlig känsla av att jag blir väckt innan jag gått och lagt mig när klockan ringer på morgonen. Jag hoppas verkligen att mina nattgäster har haft nöje av mina ansträngningar, för själv börjar jag känna mig ganska sliten.

3. I natt hade jag en sån där stressdröm som är så uppenbar i sin betydelse att det nästan är pinsamt att vara så o-djup. Jag sitter i infodisken och fram kommer medelålders, mkt arrogant dam. Jag får genast eksem av hennes blotta utstrålning. Till saken hör att jag inte kan söka böcker på vanlig väg eftersom datasystemet inte fungerar men jag kan på nåt raffinerat vis söka ändå genom att skriva ner sökord på ett papper och trycka på en return-knapp som jag ritat dit själv. Givetvis skiter sig allt när tant Arrogant på ett mycket högdraget sätt ställer en fråga som handlar om något i specialsamlingen. Jag vet att jag kan svaret, men för tillfället är det helt raderat ur min hjärna.

Jag börjar skriva ner vad hon frågar efter på sökpappret, men det funkar inte som jag tänkt mig. Tant Arrogant försitter inte tillfället att ifrågasätta min kompetens varpå ett kallt sarkasm-krig utbryter där jag i inte särskilt diskreta ordalag meddelar att datasystemet är nere men om hon bara har lite TÅLAMOD och inte beter sig som ETT SJÄLVBELÅTET ARSEL som tar för givet att alla under 50 bast är idioter så ska hon nog få fram precis de uppgifter hon vill ha. Detta alltmedan jag med accelererande svettningar på ryggen febrilt försöker klämma fram ett svar ur det jävla pappret, samtidigt som jag grämer mig över att jag tappat koncepterna och gått i klinch med en besökare trots att jag föresatt mig att aldrig mer låta mig påverkas på det viset igen.

Uppvaknandet sker med ett ryck och i ett inferno av dålig stämning.

Snabb lekmannatolkning:

* Jag tolkar allt och inget som sägs av medelålders personer med fel tonfall som ett angrepp på min kompetens. Fel tonfall kan i det här sammanhanget vara ungefär vad som helst.

* Jag borde gå i terapi för att sluta tolka allt och inget som sägs av medelålders personer med fel tonfall som angrepp på min kompetens.

* Jag har mindervärdeskomplex för att jag efter 2 långa år fortfarande inte är fullfjädrad expert på varenda liten skrift i specialsamlingen och på varenda tänkbar aspekt av ämnet den omfattar.

* Jag har väldiga problem med passiv aggressivitet.

* Jag borde gå i terapi för att komma till rätta med mina väldiga problem med passiv aggressivitet (Il Tokskalle di tutti Tokskallar kanske inte hade så fel i mejlet jag fick från honom i vintras där han på förekommen anledning meddelade att han tyckte jag borde gå till en psykolog för att lära mig få den trygghet som normala vuxna människor bör ha).

* Det är väldigt frustrerande att jobba på ett bibliotek där datorerna inte fungerar.

Gästspel från Conan den Hjärndöde

2008-09-11T21:53:00.005+02:00

För drygt en vecka sen satt jag och tittade ut över det här en kväll:

Kontrasten mellan den Totala Friden i Obygden och det Totala Kaos som rått på jobbet den senaste veckan är av den brutala sort som borde förbjudas.

Idag har schemat sett ut som följer:

7:45. Klev innanför dörren på jobbet för att hinna med diverse småplock innan Dagen drog igång med obönhörlig kraft.

8-10: Obligatoriskt Personalmöte med stort P, med obligatoriask brainstorming och gruppdiskussion.

10-12: Möte med representanter från andra institutioner som jag samarbetar med inför ett Jädra Baluns fram i höst. Detta Baluns kommer ta mer tid att förbereda än jag riktigt känner mig mogen att tänka på nu.

13-16: Stå till Allmänhetens förfogande. Efter det här passet ligger jag jävligt långt efter med tumrullandet, kan jag meddela. Satt på stolen bakom disken max 3 minuter i sträck under hela passet. Gjorde misstaget att försöka rätta katalogposter som en kollega jag håller på och lär upp i katalogiseringens Ädla Konst hade gjort. Detta var ett meningslöst företag eftersom jag varje gång jag blev avbruten glömde bort vad jag höll på med och fick börja om från början.

18-19.45: Rundvandring på biblioteket och visning av databaser, katalog och nättjänster för ett gäng panschisar. Vid det här laget såg jag dubbelt och måste ha framstått som en abstinent tjackis eftersom jag var så jävla hyperaktiv, men jag tror det gick bra.

När jag kom och skulle hämta upp panschisarna fick jag f ö rädda dem från Il Tokskalle di tutti Tokskallar, som vid åsynen av ett gäng obekanta ansikten givetvis blev alldeles till sig i kalsongerna och tog tillfället i akt att delge dem sin åsikt om biblioteket och oss som jobbar här. Betyget var inte särskilt bra. "Sura jävlar" och "skitställe" var några av de illustra epitet han tillskrev oss.

Nu ska jag be att få passet stämplat på gränsen till Drömriket.

Exit arbetsskadeoskuld.

2008-08-21T11:21:00.004+02:00

Tips från coachen:

Om du ska rulla in en vagn med 5 hyllmeter böcker i hissen, se då till att INTE dra vagnen i det handtag som sitter innerst, samtidigt som du kliver in bredvid vagnen i hissen och rycker till en sista gång för att få tillräcklig fart på vagnen för att den ska hoppa över tröskeln av sig själv så du slipper lyfta de främre hjulen.

Det som händer när de 5 hyllmetrarna böcker tillsammans med nämnda vagn, med god hjälp av Newtons accelerationslag, vänligt men bestämt krossar ditt lillfinger mot det räcke i järn längst bak i hissen som det är meningen att man ska vila händerna på under färd kan bäst beskrivas som FÖRJÄVLA OBEHAGLIGT.

Nu sitter jag här med ett hål rakt in i mitt svullna lillfinger efter en sejour med fötterna på en stol och huvet i lågt läge och känner mig fortfarande tämligen groggy.

Det som grämer mig storligen är att böckerna jag höll på att flytta var ett led i Den Stora Flytten Av XYZ-avdelningarna och jag var SÅ FÖRBANNAT TAGGAD. Men nähädå, nu blir det till att försöka vila upp sig istället så man inte svimmar när man ska stå till allmänhetens förfogande i eftermiddag.

Kära bloggen.

2008-08-19T16:01:00.003+02:00

Igår jobbade jag ikapp med specialsamlingen hela dagen. Hade möte på förmiddagen med Los Bossos och kollegan L om hur vi ska gå vidare med utvecklingen och framhållandet av den etc etc etc etc. Ska vara med på ett spännande samarbete med flera andra offentliga institutioner här i Ballefjongberg senare i höst, och det är väl med viss skepsis jag emotser detta. Jag har aldrig varit mycket för att stå i en mässmonter och försöka hora till mig uppmärksamhet för att använda en något tillspetsad metafor. Men med tanke på de övriga medverkandes natur så lär det nog bli hyfsat trevligt. Inte lika "elbolagsfascister som antastar folk på stan"-aktigt som jag alltid drömmer mardrömmar om att såna här event ska bli.

Sen läste jag ikapp ett gäng tidningar och tidskrifter och funderade en smula på hur vi ska utveckla en ny och intressant söktjänst där man kan skanna in dokument som via bibliotekskatalogen blir sökbara i fulltext. Den ni med smör på.

Idag har jag bl a hållit på med diverse inköpsförslag, fyllt på alla broschyrställ med info om våra regler, öppettider och annat livsviktigt, rensat katalogen på tomma katalogposter samt hjälpt till att flytta hyllor. Till följd av det hårda fysiska arbetet började jag lukta svett, så har ni besökt ett bibliotek idag och blivit assisterade av en svettluktande bibliotekarie så är det inte helt omöjligt att det var jag.

När jag rensade tomma poster stötte jag förresten på ett äkta Bondbrud-namn. Eller snarare ett "Bonds kvinnliga motsvarighet"-hunknamn: Dennis Gotobed.

Mina läppar är förseglade...

2008-08-14T15:18:00.002+02:00

Igår fick jag veta vilka som EGENTLIGEN ligger bakom mordet på vår mördade gamle statsminister. Jag blev mäkta förvånad må ni tro. Jag avhåller mig dock från att avslöja det, eftersom jag inte vill förstöra överraskningsmomentet för stammisen som håller på och jobbar på det här och snart kommer gå ut med vad h*n kommit fram till. Om inte konspiratörerna lyckas stoppa henom först förstås. Det är dock inte så troligt, eftersom vår stammis (enligt egen utsago) är så otroligt mycket smartare och bättre än dem på alla sätt och vis, så därför har de inte kunnat stoppa henom trots att de är 100 pers. Nu har stammisen dessutom stämt dem på 30 miljoner, eftersom de via sina kontakter med kronolle lyckats få hens lokal med allt material rörande detta tömd och materialet inlåst i ett förråd som ingen tycks ha nyckel till. Fortsättning följer...

Annars håller jag på och kommer ikapp efter semestern. Idag har jag och kollegan Ö planerat en ganska omfattande flytt som rör flera avdelningar. Vi tror givetvis att det kommer gå som smort och bli skitbra i slutänden, även om det just nu känns föga lockande att börja släpa runt på de 500 hyllmeter böcker som ska flyttas.

För tillfället katalogiserar jag specialsamlingsmaterial så att fingrarna glöder och FAN vilken tid det tar att få in hjärnan i MARC-format igen, för att inte tala om i klassifikationssystem-mode. Dessutom måste jag ta itu med en referensfråga jag fått från en man långt härifrån om en person som levde på 1700-talet och som eventuellt kan finnas förtecknad i någon bok i the samling. Nu önskar jag att jag haft vett att ta tag i det innan semestern men jag inser ju att det var omöjligt, eftersom min hjärna då inte bara hade konsistensen, utan även de kognitiva egenskaperna gemensamt med äppelmos.

Välkommen tillbaks från semestern!

2008-08-11T11:17:00.009+02:00

Åter på jobbet efter 4 otroligt softa semesterveckor. Innan jag drog åt helvete var jag duktig och la in ett autosvar på mailen och en ordentlig hänvisning på telefonen. OBS! Nu menar jag alltså MIN EGEN jobbtelefon, inte bibliotekets allmänna dit allmänheten kan ringa och fråga om öppettider, böcker och annan skit.

Nåväl. Lyssnar av röstbrevlådan och möts av följande meddelande:

"Menvafan jag ville bara höra om det fortfarande fanns... jag ville ju bara komma hit och skriva lite på dator... att det ska vara så besvärligt med den här biblioteket i Ballefjongberg... Så bra är det inte!!!!"

POW! En nacksving ner i saltgruvan...

(det oroar mig en smula att det verkar som om min gamla bekanta Dra åt helvete-mannen - se inlägg från 13/8 2007 och 5/5 2008 - har MITT nummer på snabbval när han ska ringa till biblioteket...)

Gästspel från Conan Kriminalteknikern

2008-07-08T18:53:00.003+02:00

Idag när jag öppnade och släppte in Stammisparet (dam+herre som alltid kommer prick öppningsdags för att nyttja vår internetuppkoppling) och som vanligt hälsade god morgon så sa Stammisdamen:

- Vet du om att vi kallar dig för Abby? Du har väl sett Navy CIS? Vi tycker du är så lik Abby, och så är du alltid glad och har ett leende på läpparna!

Nu skulle jag väl inte direkt kalla likheten för slående (jag har t ex inte svart hår och goth-skolflickskläder), men icke desto mindre blev jag faktiskt riktigt glad. Det är skönt att höra att jag inte alltid framstår som den sura gamla stofil som jag egentligen är.

För övrigt fyller jag dagarna med förkortad katalogisering av utländsk skönlitteratur, pass i infodisken och allmänt småplock som jag samlat på mig och nu äntligen har ro att ta itu med. Ni vet, papper och små lappar som legat på skrivbordet ett halvår, grejer som jag lagt underst i högen för att de inte varit akuta och som nu blivit så gamla att jag kan slänga dem (oslagbar rationaliseringsmetod!) osv. En grundlig storstädning av skrivbordet är fan ren katharsis!

Gästspel från Conan Poeten

2008-07-01T21:28:00.002+02:00

Jag gick helklassisk humanistisk linje på gymnasiet, och läste sålunda latin i 2:an och 3:an och grekiska i 3:an. I 14 år har jag levt i villfarelsen att jag älskade de klassiska språken med vild frenesi, att jag var en sann humanist, en Upprätthållare Av De Antika Konsterna, en Homeros Vapendragare, en... ja, ni fattar. Men efter en seriös "rota i gamla papper"-session nu ikväll hittade jag en dikt som visar en annan version av historien...

ODE TILL GREKISKAN
ett surrealistiskt klagopoem av Conan "Ångest" Bibliotekarien

I denna stund jag grekiska har
och vill nu mest bara spy
Jag tittar hellre på elefanten Babar
Snälla, hjälp mig att fly!

Detta ämne är absolut skittrist
utan mening, okul och dumt
Astråkigt, totalt ointressant och helt visst
hjärndött, kräkframkallande och skumt

Varför fanns det folk i Grekland förr
som talade ett dötråkigt språk?
Kunde jag skulle jag öppna en dörr
till deras tid och dem slå med en påk

Och varför skulle just detta mål
bli så poppis och ballt bland di lärda
när det mest låter som sluddrande vrål
och lektionerna knappt går att uthärda

Jag förbannar de som hittade på
grekernas grammatik
Min framtid i detta är lätt att spå
Jag blir nog ett fagert lik

Mjälten sväller och njurarna spräcks
Jag får hjärnsläpp och lungödem
I min mage rastlöshetsfjärilar kläcks
Jag blir hämtad för psykproblem

Jag får sitta i cell med jättemjuk vägg
jag studsar runt och har kul
De andra kallar mig"schizofrent drägg"
Jag tror varje dag är jul

Grekiska ett värdelöst ämne är
se själv vad som hända kan
Vi lever här i djup misär
och skulden har blott ett enda land

Det som grämer mig mest och som plågar mig
är att all denna pina är självvald
Jag tror jag dränker mig i en butelj
priset för pinan är bittert betald

Läraren kan jag heller ej tåla
med sin odör av parfym och svett
Ack, ville hon flytta till Östervåla
hon driver mig fjärran från sans och vett

Mer stressad person jag sällan har mött
den tankspriddaste är hon likväl
bara jag ser henne blir jag svårt trött
och känner mig som tidens träl

Ja, lyd ett råd från en som vet:
håll dig borta från greker och annat sånt skräp
i annat fall är rådet mitt det:
den som tvingar dig till det - blott dräp!

Gästspel från Conan Agitatorn

2008-06-12T11:03:00.007+02:00

På 90-talet läste jag Orwell och Huxley och hobby-förfasade mig. Jag kollade på Arkiv X och garvade lite åt Cancermannen och hans band of brothers som satt i ett rökfyllt rum och bestämde vem som skulle vinna Superbowl.

I dessa dagar hamnar dock förfasandet och fnisset i fel strupe, för den 17/6 kanske riksdagen tar ytterligare ett steg närmare ett slikt samhälle. Och det skrämmer mig en aning att vi är så uppluckrade i hjärnan av korkade förströelser att vi inte sett alla de steg som tagits innan detta.

(eller så är det helt enkelt så att några få förgäves har försökt få oss andra att fatta vad som pågår, men att de flesta inte brytt sig och jag har varit upptagen med korkade förströelser.)

Hur som helst; STOPPA FRA!

(vad gäller Orwell och Huxley så lutar jag föga överraskande åt att det var gamle Aldous som var den mest insiktsfulle.)

För övrigt kan jag meddela att man som bibliotekarie begår grovt tjänstefel när man vägrar låna ut tejprullen åt självutnämnd ordningsman som oombedd gjort det till sin uppgift att tejpa ihop söndriga dagstidningar.

Annars går dagarna åt till att undersöka utbudet av nyare översiktsverk om olika länders historia. Jag anade väl att det inte skulle finnas särskilt många tegelstenar på svenska om t ex Uruguay eller Bhutan, men jag är mäkta förvånad över hur lite jag hittade om Danmark och Norge.

Och igår var det in en man och frågade om han fick ta ett skott av en av våra gigantiska djungelväxter som vi för allas trevnad har utplacerade lite här och var i biblioteket.

Så är livet som bibliotekarie. Ingen dag är den andra lik. Spänningen tar snart kål på mig!

Hur du inte ska göra för att vi på biblioteket ska bli sugna på att köpa din nyutgivna bok

2008-06-02T17:19:00.007+02:00

Förra veckan fick vi detta mail till bibliotekets gemensamma e-mailadress:

"Hej!
Jag är 18 år och i sommar vill jag gå på festival. Men jag kan inte hitta några böcker där det står något om festivaler. Det är nämligen min första gång och jag kan ingenting om festivallivet. Mina kompisar har sagt att boken "Event. Mamma jag vill åka på festival!" är jättebra men jag kan inte hitta den någonstans. Kan ni hjälpa mig?
Tack
XXX"

Efter tidskriften Gringos så kallade gerillamarknadsföringskampanj förra året är jag aaaaaaningen misstänksam mot slika anonyma anmaningar. Vill man att biblioteket ska köpa in en bok som man tänkt låna så brukar man nämligen lämna personuppgifter så att vi kan reservera boken åt vederbörande, eller på annat sätt höra sig för om hur man gör för att få tillgång till boken när den väl kommer till biblioteket. Och även i ljuset av det faktum att alla inte har stenkoll på hur det går till att lämna inköpsförslag till bibliotek så känns ju mejlet mer än lovligt infantilt. Mer som om en 10-åring skrivit det än en 18-åring liksom. "Hej, jag är 10 år och ska åka på scoutläger för första gången..." typ.

Det visade sig dessutom att det inte bara är Ballefjongbergs stadsbibliotek som fått detta mejl så saken känns ju rätt biff; det är nån illvillig jeppe som med ljusskygga metoder försöker lura intet ont anande bibliotek att förvärva hennes/hans bok.

Boken verkar förvisso helt OK så den kommer säkert köpas, men den här typen av marknadsföringstrick känns bara så... ointelligenta och onödiga. Nu går väl i och för sig all marknadsföring i grunden ut på att uppmärksamma folk på behov som de kanske inte ens visste att de hade, men oftast ligger i alla fall nån sorts analys av mottagaren till grund för vilken metod som används. Detta knep vittnar om att upphovsmännen inte har nån som helst koll på den här delen av marknaden, vilket gör att man dels blir irriterad över att de så uppenbart försöker luras, och dels undrar över vilka plastskallar det är som använder så genomskinliga fasoner.

Nåväl; eftersom det uppenbarligen cirkulerar en massa vanföreställningar om svenska biblioteks policys när det gäller inköp av böcker så kan jag meddela att de flesta nu för tiden faktiskt inte är så svårövertalade att man måste skapa en fiktiv efterfrågan. Numer är det mer regel än undantag att vi köper böcker som förlag eller författare uppmärksammar oss på. Måhända är det the good old mossighetsstämpel som hänger kvar och förleder folk till att tro att vi fortfarande vägrar köpa in litteratur av lägre dignitet än doktorsavhandlingar. Författarna till den här boken kanske inte kan föreställa sig att ett bibliotek skulle kunna vara intresserat av att köpa en bok som behandlar ett så hippt och fränt ämne som festivaler, så totalt fjärran från biblioteksfossilernas verklighet, utan att vi av ren princip vägrar köpa den om ingen uttalat önskar läsa den.

För övrigt kan jag meddela att jag inte längre tror att jag håller på att utveckla Alzheimers.

(detta drastiska uttalande kanske kräver en förklaring. I fredags satt jag och katalogiserade en bok som jag köpt i 2 ex till specialsamlingen. Ena sekunden hade jag båda böckerna på skrivbordet och nästa sekund var den ena borta. Eftersom jag haft anledning att tvivla på mitt minne tidigare så kollade jag upp att jag verkligen hade köpt 2 st av just den och inte blandade ihop den med nån annan liknande bok men jodå, 2 st hade jag köpt. Jag letade igenom hela skrivbordet grundligt och även papperskorgen och pappersinsamlingen men bokfan lös med sin frånvaro. Det är ju tämligen obehagligt när grejer försvinner sådär mitt framför ögonen på en (hej, "Möte med det okända"), så jag har grubblat hela helgen på var i helvete den kan ha tagit vägen. Svaret fick jag i eftermiddags när jag skulle klassa en annan bok och drog ut Klassifikationssystem för svenska bibliotek ur min hylla. Där i låg den. Jag kände mig löjligt lättad)

Ett minne från min tid som Conan Skolbibliotekarien

2008-05-29T10:41:00.006+02:00

Elev av det brötigare slaget (dräller in på biblioteket på ett exceptionellt pubertalt sätt): ÖÖÖÖÖH DU BIBBLOTEKARIEN!!!! Kan jag använda mobilen härinne???

Conan: Nä.

Elev (tar sats för att inleda en lång tjafssession om varför mobiltelefon inte är tillåten på biblioteket): Meh vaffan? Vaddårå? Du kan väl inte bestämma sånt?!? Å hur skaru kunna kolla det förresten, det är ju bara att...

Conan: Nej, alltså, du KAN inte använda mobilen här inne. Den fungerar inte.

Elev (kommer av sig): ...eh... va? Vadå fungerar inte?

Conan: Det är ingen mottagning här inne för taket och väggarna på bibliotekslokalen är gjorda i bly. Har inte din handledare talat om för er klass att bibblan ska fungera som skyddsrum ifall det blir krig? Bly skyddar ju mot radioaktivitet.

Elev: VA?? Nä, det är det ingen som sagt nåt om... det här måste jag fan kolla upp!! (hastar ut, klart oroad och förskräckt över lärarens försumlighet)

Conan (gnuggar elakt händerna): Moahahahahah.....UAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!

Apropå nåt helt annat; igår hjälpte jag en kille att hitta artiklar om DNA. Stackarn var en exakt kopia av Robinson-Robban, han hade aningen ljusare hår bara. Och inte nog med den yttre likheten, han hade dessutom samma dialekt som RR. Undrar hur lätt det är för honom att göra ett seriöst intryck på... hm, säg... en anställningsintervju...?

70-talet ringde, de ville ha tillbaka sin bok...

2008-05-21T20:20:00.003+02:00

Börjar det gå slentrian i den intima samvaron med dig själv eller din partner? Frukta ej! Du kommer inom kort att kunna råda bot på det genom att låna denna bok på Ballefjongbergs stadsbibliotek!

Ett gästspel från Conan Privatpersonen

2008-05-11T16:34:00.004+02:00

Robocop Kraus är helt klart vad jag kommer lyssna på när jag sitter och kattar arkeologiska rapporter ett bra tag framöver.

För övrigt anser jag att förkortad katalogisering är ett jävligt bra påhitt.

Grundkurs i bibliotekariana

2008-05-07T19:04:00.004+02:00

Istället för att dela ut fisljumna broschyrer från facket borde alla studie- och yrkesvägledare och deras gelikar använda bibliotekariehandboken för att locka people till vårt glamourösa yrke.

Jag är övertygad om att that verkligen would do the trick.

(jag måste dock erkänna att det faktiskt var just en fisljummen broschyr från DIK-förbundet som fick undertecknad att inse hur inihelvete rafflande det troligen vore att jobba som bibliotekarie)

Favorit i repris eller En stilstudie i kommunikationssammanbrott eller Så går det när man överöser folk med information som de inte har bett om

2008-05-05T18:21:00.010+02:00

*RRRING*

Conan (lyfter telefonluren): Ballefjongbergs stadsbibliotek, Conan Bibliotekarien.

Man i andra änden: Ja hej, ursäkta madam, jag undrar, har ni en bok? De sa på XXX-biblioteket att ni har den.

C (serviceinriktad som alltid): Vänta så ska jag kolla upp det. Vad heter boken?

Man: Jo, damen, den heter "Blaha" och handlar om blättan blä.

C: Ett ögonblick... (knappar på datorn) ...jo, vi har fyra olika "Blaha". Det är a- och b-kursböckerna och så övningsböckerna till dem. De som finns inne är övningsboken till A-kursen och så textboken till B-kursen...

Man (avbryter): Nej nej, vad pratar du om? Vadå kan du inte bara säga om du har en bok som heter "Blaha"??

C: Jo, men eftersom vi har fyra olika som heter samma sak så tänkte jag tala om för dig vad det är för böcker så får du tala om för mig vilken det är du behöver.

Man: Jamen du fattar inte vad jag säger!! Kan du inte bara säga om det finns en bok som heter "Blaha"?!?

C: Jodå, vi har böcker som heter "Blaha". Det är två vanliga böcker, a- och b-kursen, och så två övningsböcker till dem...

Man: Men övning och övning! Det skiter väl jag i! Du fattar inte! Jag inte vill höra om nån jävla övning! Jag vill ha "Blaha"! Du kan inte säga om du har den??

C: Jo, vi har "Blaha", men det finns flera olika. De är ju läroböcker för gymnasiet, så det finns en a-kursbok och en b-kursbok, och så övningsböcker till dem. A-kursboken är utlånad, men övningsboken till a-kursen finns inne och dessutom finns b-kursboken inne. Vilken av dem är det du vill ha?

Man: Jamen jag bryr mig inte om övning hit eller a eller b, finns den eller inte??!

C (ger upp försöket att vara serviceinriktad): Ja, OK då, vi säger såhär: den finns, men den är utlånad.

Man: Men du sa ju att det fanns fler???

C: Ja, som jag sa tidigare så finns det en a- och en b-kursbok, och så två övningsböcker, och de som inte är utlånade är övningsboken till a-kursen och textboken till b-kursen.

Man: Jamen övning, du menar att jag ska ta övningsbok men den andra finns inte...??

C: ... eh, nej, det...

Man (avbryter): ...eller menar du jag kan läsa del två utan att läsa del ett?

C (börjar bli less): Jo, det kanske du kan, men jag vet ju inte vilken nivå du är på, det är därför jag vill tala om för dig att vi har flera olika böcker som heter "Blaha"...

Man (avbryter): Så du inte vet om jag kan läsa del två?

C: Öh, nej, jag vet ju som sagt inte...

Man (avbryter): Om du inte kan säga det då du inte ska jobba där!

C (kan inte hålla tillbaks sarkasmen): Jaja, så jag borde kunna läsa dina tankar då, för att få reda på vilken bok det är du behöver?

Man: Du kan dra åt helvete!!!

*KLICK*

Glöm inte att ta med dig knölpåken när du lämnar biblioteket

2008-05-03T12:13:00.004+02:00

Klämdagar är jävligt trevliga företeelser, så länge man inte är en av de få utvalda som tvingas jobba på dem. På Ballefjongbergs bibliotek är det nämligen så fiffigt inrättat att de som ändå skulle jobba på lördagen efter Jesu flygare även får jobba klämfredagen. På så vis slipper vi

"Men jag jobbade ju 2006, fastän Gun var ledig och vi hade tänkt åka med barnen till Liseberg! Jag tycker faktiskt att jag borde få vara ledig 2 år i sträck som kompensation för det!"

"Jamen vi har faktiskt bokat en resa till Barcelona den helgen!!! Jag KAN bara inte avboka för Gittan och Arne firar 30-årig bröllopsdag och när de firade 20-åriga kunde vi inte komma, så vi MÅSTE komma i år!!!"

-diskussionen.

Visserligen räknas dagen som kvalificerad övertid vilket renderar några extra tusenlappar i börsen, men jag hade hellre legat hemma som en mumie i 4 dagar i sträck. Gud i London vad seg jag var igår kväll efter 7 timmar i infodisken. Det var dessutom ovanligt mycket folk igår. Eller så la jag bara märke till varenda sketen besökare eftersom jag a) satt i disken hela dagen och b) hade väntat mig att folk, liksom jag om jag vore ledig, skulle ha vett att tillbringa dagen i soffan för att catcha upp med all schysst dag-TV man tyvärr missar när man jobbar heltid.

Timmarna gick hyfsat snabbt ändå. Vid halv elva-rycket höll jag dock på att få en panikrelaterad hjärninfarkt, då det visade sig att den publika skrivaren för andra gången på mycket kort tid krävde byte av en reservdel som visat sig vara extremt svår att få tag på. Sist det hände stod den still i tre veckor, till alla våra flitigt utskrivande datoranvändares förtret.

Lyckligtvis var vaktmästaren en av de få utvalda som befann sig på jobbet, så jag mailade honom kvickt som fan och meddelade läget. Samtidigt satte jag igång att tillverka små pedagogiska skyltar att sätta upp vid vid varje dator så att INGEN skulle kunna undgå att bli informerad om att skrivaren var kaputtski. Förra gången skrivaren sa tack och hej nöjde vi oss nämligen med att sätta en lapp om det på en väldigt ostrategiskt placerad anslagstavla som ingen jävel tittar på, och fick följdaktligen genomlida ett antal utskällningar från frustrerade besökare som förgäves skrivit ut t ex betalda räkningar, teaterbiljetter och brev till franska konsulatet (vilket de tvingats att skriva av en vansinnig man som har 14 adelsnamn i släkten och minsann alltid har uppträtt som en gentleman).

Vaktmästaren dök upp och kliade sig bekymrat i huvet eftersom han mindes hur lång tid det tog att få grossisten att hosta upp rätt reservdel förra gången, men inventerade ändå pliktskyldigast sitt förråd och sipåfan; det låg en reservdel av rätt typ där! Jag jublade moderat inombords, såsom den behärskade bibliotekarie jag är, under det att vaktis fixade skrivaren.

När han fixat klart och ilat iväg höll jag dock på att få hjärninfarkt nr 2, eftersom texten "replace tjotahejti" genast dök upp i displayen. Vis av erfarenhet såg jag framför mig ytterligare tre veckors väntan på en ny tjotahejti, men gav mig ändå ut på vaktisjakt för att i alla fall informera honom om vad som behövde göras. Han företog än en gång en pliktskyldig förrådsinventering, men föga förbluffande var den resultatlös.

Stundom ler dock ödet blitt även mot en enkel bibliotekarie och igår var en sån dag. En tjotahejti uppenbarade sig plötsligt framför min blick, och allt var fullkomligt. Ända tills vaktis för andra gången fipplat klart och stuckit sin väg och jag för andra gången upptäckte att det FAN INTE KOM UT NÅT UR SKRIVARJÄVELN!!!

Mitt lönekonto tör vara jävligt tacksamt för att det inte stod en knölpåk nånstans i närheten av infodisken, för risken var överhängande att jag i så fall grundligt hade testat dess funktionalitet på skrivarhelvetet. Nu fanns det bara en enda sak att göra, och det var att prova universaltricket über alle universaltrick, nämligen att stänga av skrivaren och sätta på den igen.

Och det fungerade.