Den eldfängda skrift

Idag är jag sjuk. Redan igår kände jag ett lätt obehag i halstrakten som blev värre under dagen, och idag vaknade jag med ett glödande klot bakom bröstbenet. Ingen feber, men jag känner min kropp tillräckligt väl för att veta att om jag går till jobbet i detta skick så kommer jag tappa rösten och bli indisponibel i minst en vecka. Dessutom är jag så fruktat svag och klen att jag fan inte vet om jag orkar gå ut och köpa lunch-keso ens.

Hade lite ågren över huruvida jag skulle stanna hemma eller ej, eftersom jag hade rätt mycket att göra idag. Dels skulle jag vara ensam på Lilla Stället fram till kl 13 (vi öppnar kl 10) och dels skulle jag bokprata för en fyra 8.30, plus att det var en barnteaterföreställning kl 10.30. Stora Stället kan inte avvara folk idag eftersom kollegan E är på kurs. Men jag var ju inte i skick att utföra något bokprat, det hade varit dödsstöten för mina lungor, så jag tog det mogna beslutet att stanna hemma. Och jag är definitivt inte i form för en eftermiddag av polisiärt skrik-arbete för att hålla mellanstadieungarna som belägrar våra snabbdatorer i schack.

Nåväl, eftersom det inte blir någon biblioteksblogg idag så tänkte jag berätta om ett av de legio original som besöker mina två arbetsplatser. Att jobba på bibliotek är stundom som att sitta bakom envägsspegeln i observatorierummet på ett mentalsjukhus (vilket iofs inte är så konstigt, eftersom mitt ena jobb ligger granne med ett dagcenter för - just det - mentalsjuka och det andra har både ett demensboende, ett natthärbärge och en högstadieskola nästgårds).

Idag, alltså:

Bibelgalningen. Denne man är ytterligt sällskaps- och pratsjuk. Han ser ut ungefär som jätten i Twin Peaks, fast med mörk skägg- och skallstubb samt oerhört flaskbottnade glasögon. Han pratar dessutom en extrem öschöttska. Efter ett par besök lärde jag mig att INTE initiera ögonkontakt med denne man om jag har mycket att göra. Gör man det blir han nämligen kvar tills fan kommer och löser av honom för att hålla monologer om allt från Dag Vags karriär till hur man bäst stuvar spenat. Han bär med förkärlek öronmuffar i form av små hundvalpshuvuden.

En dag cirkulerade han framför lånedisken i flera minuter och liksom samlade mod. Till slut fick han tummen ur, och följande dialog utspelade sig:

(ord skrivna med versaler uttalas på extra extrem öschöttska)

Bibelgalningen (BG): HAR ni "Den eldfängda skrift"?

Jag: Jag ska kolla... (skriver "Den eldfängda skrift" i sökmodulen i vårt datasystem BOOK-IT)... nej, tyvärr, jag hittar inget... du minns inte vad författaren heter?

BG: Va? JaHA, skrev du "Den eldfängda skrift"?? Haha, nä, jag menade ju BIBÖLN!

Jag: (mumlar) Javisst, det var ju solklart... (vänder mig till BG) Jodå, den har vi. Följ med så ska jag visa var den står.

(går till hylla Cb, plockar ut Bibeln och ger BG)

Jag: Sådär, varsågod!

(går tillbaks till disken)

BG: Tack... DU...! (springer efter mig) Får jag VISA dig på några ställen där det framgår TYDLIGT hur förvanskad denna boken ÄR?? Här, i GENESIS, till exempel...

Jag: (ser framför mig en tre timmar lång och ingående förevisning av olika verser i moseböckerna) Eh, nä, alltså, jag är faktiskt inte särskilt intresserad... (grov lögn, jag är vansinnigt intresserad av både religion i allmänhet och exegetik)

BG lommar iväg med boken i högsta hugg och sätter sig att högljutt diskutera livet efter detta, djävlar, demoner, helvetet samt förvanskningen av Bibeln med en stackars farbror som kommit för att läsa tidningen.

Efter 15-20 minuter går han förbi disken igen, på väg ut.

Jag: Hallå, du, om du vill ta med dig Bibeln hem så måste du låna den först!

BG: (rycker till, som om han glömt att han hade en bok i handen. Går fram till mig och slänger bibeln på disken) Nä, jag VÅGARNTE lånaren! Den är så FÖRBANNAT otäck, den här BOKÖN!!

Så stormar han ut. Det går kanske en kvart till, så kommer han in igen.

BG: Du, den där BOKÖN jag kolla i förut, har du kvar den?

Jag: Du menar Bibeln? Jodå, den ligger här. Vill du låna den ändå?

BG: JAA!

(lånar ut den till honom)

BG: ÄLU SÄKER på att jag inte ska visarej hur förvanskad den är??

Jag: Nä, alltså, jag är så fruktansvärt ointresserad så jag skulle ändå inte fatta vad du pratar om... (VARFÖR inte bara säga: "Nej tack, jag har inte tid"???)

BG: Jaha, nä, du VILL inte... men det är OK, jag respekterar det.

Han går iväg. Blir borta sådären 10 minuter innan han kommer tillbaks IGEN.

BG: Alltså, den här JÄVLA bokön! Jag får sån ÅNGÖST, jag måste lämna tebaksan!

(slänger Bibeln på disken med betydligt större emfas än förra gången)

BG: Jag känner att jag måste läsa något lugnare, inte lika ÅNGÖSTframkallande... som kanske nån barnbok... på nåt annat språk... Nån finsk barnbok kanske?

Jag: (fnittrar invärtes) OK, jag ska visa var vi har finska barnböcker, följ med!

Vi går fram till hyllan, han hittar genast en Asterix som han blir mycket förtjust i. Vi går tillbaks till disken, han bläddrar lite i sin finska Asterix.

BG: Oj, nää... den här var lite för... (paus)

Jag: ...svår?

BG: JAA!

Jag: Vi har ju svenska Asterix också, de står där borta (pekar). Du kanske ska låna en sån istället?

BG: (lommar dit) Ja, det HÄR var bättre!

Han lånar en svensk Asterix och går. Jag kan andas ut för den här dagen.