Några titlar i Conans kanon: del II
(i inbördes oordning)
Hedningarnas förgård-serien av Vibeke Olsson
...består av sex böcker som utspelar sig i antikens Rom några århundraden efter Jesu födelse. Man får följa slavar, kristna, soldater och gemene man i nöd och lust. Mest i nöd tycker jag dock. Jag fastnade för dem när jag hade min gudfruktiga period i tonåren eftersom de första böckerna handlar om kristna slavar under de decianska och diocletianska förföljelserna av de kristna. Har läst om dem sjuttiofjorton gånger, men på senare år har jag tröttnat lite på Olssons arkaiserande språk och på allt eländes eländes elände, så det vete fan om det blir några fler genomläsningar.
Sofies värld av Jostein Gaarder
Obegripligt nog hade jag en filosofimajje på gymnasiet som på något naturlagsstridigt vis lyckades göra filosofi tråkigt, men när jag var 20 läste jag denna bok och såg ljuset. JÄVVVLAR igen!!! Här var det som att få en stekpanna av insikter i skallen. Bokens vändpunkt gjorde mig så ohyggligt förbluffad att jag nästan blev gränspsykotisk.
New York-trilogin av Paul Auster
Ingen kan som gamle Palle få verkligheten att verka absurd helt utan tillskott av parallellvärldar, tidsresor eller framtidsdystopier. Det enda han behöver för att få till en makalöst fascinerande historia är sin förmåga att skaka liv i den där potentialen till ett sparsmakat vansinne som finns i de flestas liv.
Tidens död av Isaac Asimov
Tidsresor galore. Det enda jag läst som frossat mer i tidsresande är en novell om en person som upptäckte att h*n var både mor och far till sig själv. Satan i gatan alltså, jag får rysningar bara jag tänker på hur tillvaron är beskaffad i denna bok! Sociologen Harlans resor fram och tillbaka mellan olika tider och parallellverkligheter kittlar varenda nerv i min SF-älskande kropp!
Hedningarnas förgård-serien av Vibeke Olsson
...består av sex böcker som utspelar sig i antikens Rom några århundraden efter Jesu födelse. Man får följa slavar, kristna, soldater och gemene man i nöd och lust. Mest i nöd tycker jag dock. Jag fastnade för dem när jag hade min gudfruktiga period i tonåren eftersom de första böckerna handlar om kristna slavar under de decianska och diocletianska förföljelserna av de kristna. Har läst om dem sjuttiofjorton gånger, men på senare år har jag tröttnat lite på Olssons arkaiserande språk och på allt eländes eländes elände, så det vete fan om det blir några fler genomläsningar.
Sofies värld av Jostein Gaarder
Obegripligt nog hade jag en filosofimajje på gymnasiet som på något naturlagsstridigt vis lyckades göra filosofi tråkigt, men när jag var 20 läste jag denna bok och såg ljuset. JÄVVVLAR igen!!! Här var det som att få en stekpanna av insikter i skallen. Bokens vändpunkt gjorde mig så ohyggligt förbluffad att jag nästan blev gränspsykotisk.
New York-trilogin av Paul Auster
Ingen kan som gamle Palle få verkligheten att verka absurd helt utan tillskott av parallellvärldar, tidsresor eller framtidsdystopier. Det enda han behöver för att få till en makalöst fascinerande historia är sin förmåga att skaka liv i den där potentialen till ett sparsmakat vansinne som finns i de flestas liv.
Tidens död av Isaac Asimov
Tidsresor galore. Det enda jag läst som frossat mer i tidsresande är en novell om en person som upptäckte att h*n var både mor och far till sig själv. Satan i gatan alltså, jag får rysningar bara jag tänker på hur tillvaron är beskaffad i denna bok! Sociologen Harlans resor fram och tillbaka mellan olika tider och parallellverkligheter kittlar varenda nerv i min SF-älskande kropp!
Conan Bibliotekarien at 21:18
6 Comments:
Olsson: Böckerna om Sabina (och hennes mor) ja: sedan tyckte jag att det blev lite tjatigt.
Asimov: Tolkia hjärta (fast det är svårt att inte garva åt vissa föreställningar om framtiden, typ att allt drivs med atomkraft).
Borde jag mao läsa Auster?
Ja, Palle är helt klart värd en flukt. Med reservation för att man vekrligen måste vara på läshumör, emedan han stundom blir lite väl kryptisk och saktmodig...
Sofies värld läste jag med stor behållning i mina tidiga tonår och den har nog fått mig att hålla intresset lite halvt igång för filosofi i allmänhet, även om jag aldrig tagit tag i att studera det på något närmare håll.
New York-trilogin läste jag för mindre än ett år sen och är nog försiktigt positiv till den, men jag håller med om att man nog måste vara på rätt humör för att orka få ut något av den.
Asimov borde jag definitivt läsa, särskilt nu när du nämner tidsresor. Vilken är novellen du skriver om?
Adam: Jag kommer inte ihåg vad novellen heter eller vem som skrivit den (mer än att det inte är Asimov då :P ), tror den fanns med i en SF-antologi som Sam Lundwall sammanställt.
Sam Lundwall.. jag minns en antologi av honom som hette nåt i stil med "Jag har ingen mun men jag måste skrika".. kan det vara den? Jag har iofs läst den redan för många år sen och känner inte igen din beskrivning..
Hm... Vi har en här på bygget som heter "Tema: tid : en antologi med tidsresor" av Sam Lundwall, det borde vara den.
Skicka en kommentar
<< Home