Några titlar i Conans kanon: del III

(i inbördes oordning)

Dr Glas av Hjalmar Söderberg
...ingick förstås i litteraturvetenskapskursen jag avverkade i min gröna ungdom. Detta var en av de få böcker på kurslistan som jag läste med verklig njutning utan att känna mig jagad av seminarier och tentor. Jag fann en själsfrände i den ensamme, mjältsjuke doktorn och ville skrika åt honom att glömma den där våpiga fru Gregorius och istället upptäcka den söta fröken Mertens.

Fru Marianne av Victoria Benedictsson
För en gångs skull lägger jag av mig genusglasögonen och njuter av denna rörande kärlekshistoria. Den är hjärteknipande på ett sätt som gör att till och med Conan den cyniske får en tår i ögat. Kanske för att Benedictssons eget liv var så övermåttan tomt på ömhet. Bortsett från romansen med Georg Brandes då, som drev henne i en alldeles förtidig grav.

Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
I Källarhålsmänniskan fann jag också en självfrände. Jag var 18 år och full av tonåriga grubblerier över varför jag aldrig passade in nånstans, varför alla människor antingen var stöddiga och dumma i huvet eller tråkiga och dumma i huvet och varför ingen förstod mig och jag inte förstod någon annan. Men Källarhålsmänniskan och jag, vi blev polare.

Så här i efterhand kan jag se att han var en katalysator för en massa känslor jag inte kunde sätta ord på och det var nog tur att jag läste boken just då, för annars hade jag mycket väl kunnat utvecklas till en liknande stofil med minimal självinsikt och en märklig korsning av mindervärdeskomplex och storhetsvansinne...