Samhällets olycksbarn

I vintras hade vi oturen att under några veckor stifta bekantskap med Mannen Vars Kroppsodör Har Ett Eget Postnummerområde.

Det är ju inte särskilt ovanligt att hemlösa, missbrukare och andra individer som livet behandlar omilt hittar en fristad på biblioteket när det blåser bistra vindar ute, man tröttnar på att göra åkarbrasor och t-spriten för länge sen slutat värma. Många av dem har av förklarliga skäl lite svårt att hålla sig hela och rena, så mitt påstående att denne man luktade osedvanligt illa vilar på en stabil empirisk grund.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hans ofattbara stank på ett tillräckligt utförligt sätt. Det finns så många adjektiv att välja på som i och för sig är väldigt adekvata, men som ändå inte täcker hela spannet av doftsensationer som hans kropp spred omkring sig. Den som lyckas frammana lukten av ett återuppstått halvruttet lik som inte har duschat på 3 månader, är svårt inkontinent (på alla fysiskt möjliga vis) och dessutom röker surnad piptobak kommer hyfsat nära sanningen. Släng in lite valfria bakterieodlingar, bortglömd hockeytrunk och illa skötta liggsår et voilá!

...fortsättning följer...