Conan: begynnelsen

Detta år är inte bara slutet på ett decennium, utan även mitt tionde som yrkesverksam. Därför tänkte jag bjuda på en rapsodi av några av de mest minnesvärda personerna och händelserna under min bibliotekariebana.

1999 var jag så grön som man kan bli utan att ha vinterkräksjukan. Det var också detta år mitt första möte med Il Tokskalle di tutti Tokskallar ägde rum. En eftermiddag kom han och frågade mig om ordet "strunt" är utbytbart mot "skit" i en mening som t ex "Du är en stor skit/strunt!". Detta hände sig nämligen på den tid då Il Tokskalle ännu inte hunnit bli bannlyst från precis ALLA publika forum för åsiktsutbyte, men visste att han låg i farozonen och därför sökte mildra effekten av sin indignation genom att byta ut somliga av de mer graverande uttrycken. Jag upplyste om att det nog inte var helt korrekt att använda "strunt" i den bemärkelsen utan föreslog andra milda invektiv, varpå en tämligen bisarr konversation ägde rum. Efteråt tog kollegan O mig åt sidan och informerade mig om att jag, om jag ägde minsta uns självbevarelsedrift, skulle akta mig jääävligt noga för att inlåta mig mer än nödvändigt med, som h*n kallade honom, "Ballefjongbergs ärkekverulant #1".

År 2000 kom utan att världen gick under. En stammis som jag stiftade bekantskap med under detta år var den gränspsykotiske hr Björkstedt. Vissa dagar betedde han sig som vem som helst, var artig och trevlig och lånade deckare till sig själv och ICA-Kuriren till sin mamma. Andra dagar såg han ut att ha tvättat håret i rapsolja och hittat kläderna i soprummet på väg ut där han gick och hukade bakom hyllorna och pratade för sig själv och läste högt ur t ex Samhällsguiden eller Tracys hämnd. Särskilt minnesvärd var gången då han med ett jagat uttryck i ansiktet frågade mig om vi hade några böcker om monster. Jag gjorde en första sökning på ordet "monster", efter att ha försökt luska ut exakt vad för typ av monster det var han menade utan resultat ("monster bara, monster... alla monster..."), och träfflistan blev som väntat rätt mager. Han kastade en blick på den, pekade på en bok och sa: "Den där blir bra!" "Men... det är ju en barnbok...", sa jag tveksamt. "Den blir bra! Vi hämtar den!" sa han otåligt. Jag gick till hylla Hcf med en stressad hr B i släptåg och plockade fram Monstret i skåpet av Viveca Sundvall åt honom. Han bläddrade som hastigast i den. "Den här blir jättebra!!" sa han sen och gick iväg till sitt vanliga hörn. Där satt han och läste högt för sig själv i nån timme innan han lånade den och gick hem.