2009-11-23

Om du hör hovklapper...

En av våra mer diskreta och vänliga stammisar är Protesmannen. Han kommer från Nordnorge och ser ut som som en korsning mellan Doc i Tillbaka till framtiden-filmerna och Sibylla Trelawney i Harry Potter.

Till en början var jag lite skeptiskt inställd till honom eftersom han hade för vana att skriva ut bilder på lättklädda damer

(nu snackar vi iofs den sortens lättkläddhet som många skulle kalla för "smakfull nakenhet", men som för mig ändå symboliserar unken objektifiering och som dessutom får mig att undra varför det sällan produceras liknande bilder på karlar trots att jag och många med mig gärna skulle drägla över bara bringor tillhörande män som trånsjukt blickar in i kameran eller med sina poser signalerar "hallå, det är DIG jag väntar på!!!". Ja, fler än Morrissey, då. (nej, givetvis vill jag inte att jämställdhet ska uppnås genom att män försätts i samma objektifierande position som jag anser att kvinnor är i, men come on people, håll med om att de flesta heterosexuella kvinnor faktiskt är lika förtjusta i halvnakna män som de flesta heterosexuella män är i halvnakna kvinnor!))

men eftersom han var allt utom slajmig och läbbig utan alltid bara vänlig och försynt hamnade han till slut i den stora avdelningen för trevliga stammisar i min hjärna (där de flesta faktiskt befinner sig, tro't eller ej).

Hur som helst; slajmig eller ej så ser ju karln ändå en smula udda ut i sitt långa, vita hår, sina flaskbottnade glasögon, sin fladdrande trenchcoat och sitt breda krokodilsmajl, så när jag la märke till ett klickande ljud varje gång han passerade disken drog jag den logiska slutsatsen att han hade benprotes. Det skulle ju liksom passa så väl in i den övriga bilden, om ni förstår vad jag menar.

En dag frampå vårkanten la jag märke till att klickandet hade upphört.

"Hm, Protesmannens ben klickar inte när han går längre", anmärkte jag till kollegan bredvid i disken. "Undrar om han fått nån ny, bättre protesmodell."

"Han har väl ingen benprotes", sa kollegan.

"Men... varför klickade det när han gick förut då...?" frågade jag förbryllat.

"Det har ju varit så halt hela vintern, han hade väl broddar på skorna." svarade kollegan.

Zebran lomade besviket ut för att omgående ersättas av en vanlig, brun pålle.

5 Comments:

Blogger Sara Hellberg said...

du har väl kollat in britt-marie trensmars fotobok "mangrant"? där har vi trånsjuka hunkar, en smula ironiskt men ändå fina bilder! :)

16:56  
Blogger http://argabibliotekstanten.blogg.se said...

Åh, you made my day... Jag blir alldeles bloggnödig igen. Och lille Moz, så söt han är :)

17:35  
Blogger Conan Bibliotekarien said...

Frk H: Nej, den har jag inte sett. Låter intressant! Däremot har jag fluktat på Elisabeth Ohlson Wallins pinup-bilder på män som bla publicerades i Etc för ett par år sedan.

Arga: Blogga på för tusan! Jag saknar din blogg varje dag :'(

08:06  
Blogger http://argabibliotekstanten.blogg.se said...

First of all, pinup-bilderna i ETC, var inte de fotade av Trensmar? Minns att jag hade väldigt roligt åt alla trånande, plutande lättklädda gossar. Hur tydligt objektifieringen framträdde när man använde manliga modeller istället.

Second, you are the master Conan, jag är blott en ödmjuk lärjunge.

12:42  
Blogger Conan Bibliotekarien said...

Det kanske de var, jag har tidningen hemma (*dreggel*) så nu måste jag ju kolla! Hade dock för mig att de var av samma person som gjorde Ecce homo.

Asch, här finns varken slav eller fri! ;D

15:43  

Skicka en kommentar

<< Home