Samhällets olycksbarn IIII

Del I.
Del II.
Del III.

Två dagar höll han sig borta, men så dök han upp igen och det blev dags att ringa in vår nya polare. Så fort hon dök upp anade dock hr K döda hundar och hasade iväg ut. Socdamen gled efter för att försöka initiera nån sorts kontakt, men kom tillbaks lätt förbluffad efter 5-10 minuter. Denna garvade dam som får betalt för att fraternisera med dessa olyckliga människor som inte hava något hem, och som säkerligen sett en hel del i ”vrålande galning”-väg, tyckte tydligen att det var en smula oroväckande att hr K förvandlades till Linda Blair i "Exorcisten" så fort någon tilltalade honom. Det enda hon hade sagt för att uppväcka hans fasansfulla vrede, dra på sig hans i flera bemärkelser svavelosande eder samt bli förföljd nåt kvarter tillbaks till biblioteket var nämligen ”Ursäkta...”.

För att göra en lång historia ännu längre så rådde hon oss att kontakta polisen och berätta om snubben, vilket vi också gjorde. Farbror Blå undrade varför vi inte hört av oss tidigare angående denne uppenbart inte helt ofarlige man, och uppmanade oss att ringa så fort vi fick vittring på honom nästa gång.

...fortsättning följer...