2009-10-17

Var god stör!

Jag tänkte tala om en sak.

När du går fram till en person som sitter i en informationsdisk på ett bibliotek för att fråga om något så stör du ALDRIG. Personen sitter i disken just för att svara på dina frågor. Oavsett vad h*n sänder ut för signaler så är ENDA ORSAKEN till att h*n sitter just där just då just det.

På de flesta bibliotek skiljer man nämligen på inre och yttre tjänst.

På den inre tiden gör vi allt som behöver göras för att hålla biblioteket rullande; köper medier, planerar verksamheten, deltar i olika möten, projekt och samarbeten med andra institutioner, sköter om mediesamlingarna, datasystemet och katalogdatabasen, svarar på lite mer komplicerade referensfrågor etc etc etc i all oändlighet.

På den yttre tiden är vår ENDA uppgift att finnas tillgängliga när du behöver hjälp. Ja okej, på mindre bibliotek kan det hända att vi måste göra en del s k inre arbete när vi sitter ute i disken, men icke desto mindre är du prio ett när vi sitter där!

Det är alltså per definition omöjligt att störa någon som sitter i en informationsdisk.

MEN. Jag är fullt medveten om att vi ibland ser väldigt upptagna ut. Vi kanske pratar intensivt med kollegan bredvid eller stirrar stint in i dataskärmen samtidigt som vi frenetiskt knappar på tangentbordet. Vi kanske bläddrar i en pappersbunt eller en sambindningslista eller plockar med en hög böcker. Vi kanske till och med bara sitter och stirrar framför oss med tom blick.

Och varför ser vi då ibland ut som att vi helst vill att ni ber nån annan än just oss om hjälp?

Jag kan bara tala för mig själv (och detta är absoult ingen ursäkt utan en förklaring). En anledning till jag stundom ser upptagen ut när jag sitter i disken är att det ibland är ganska glest mellan frågeställarna. Alla som rör sig på biblioteket vill ju inte fråga om något och därför händer det att det går långa stunder utan att någon kommer fram till disken. Att då sitta sysslolös och oupphörligt titta ut över lokalen och sända ut vänliga, inbjudande "Hallå, fråga mig gärna!! Jag finns här för ER skull!!"-signaler av den händelse någon skulle råka titta åt mitt håll är faktiskt en smula psykiskt påfrestande. Ja, jag känner mig rentav lite dum när jag bara sitter på röven och väntar... och väntar... och väntar... och väntar... och väntar.

Så då passar jag på att svara på mejl, läsa sambindningslistor eller göra annat som inte kräver långa stunder av sammanhängande koncentration. Givetvis har jag uppmärksamheten riktad utåt ändå så gott det går och försöker avbryta mig och titta upp så fort jag ser att någon passerar in i mitt synfält eller kommer in genom dörren, men det händer att jag missar det. Ibland är jag djupare försjunken i det jag håller på med än jag borde vara, och andra gånger är det den passerande besökaren som har lika mjuka skosulor som en ninja.

Hur som helst: BRY DIG INTE OM ATT VI SER UPPTAGNA UT!! Gå fram och påkalla vår uppmärksamhet ändå! Det är nämligen dig vi har betalt för att hjälpa när vi sitter i informationsdisken. Allt annat vi kan tänkas syssla med när vi sitter där är av lägre prioritet.

Och om vi ändå skulle uppträda som om du stör så är det VI som beter oss illa.

Kom ihåg det.

2 Comments:

Blogger Jonie said...

Du borde prata med biblotikarierna på Svenska Filminstitutets bibliotek. Dom stör man om om man frågar nåt. Jag tror mest sitter och surfar efter obskyra svartklubbar i Stockholm, eller på minimalistiska modebloggar, men de suckar alltid rätt djupt om man ber om hjälp. Hårt liv liksom.

23:12  
Blogger Conan Bibliotekarien said...

Prova att fråga dem om tips på schyssta klubbar, då kanske det blir liv i öken :D (och vidarebeffa gärna tipsen till mig sen)

22:48  

Skicka en kommentar

<< Home