My name is Conan

Som vanligt när jag försöker föra dagbok får jag prestationsångest efter löjligt kort tid och allt bara dör ut.

Idag fick vi i varje fall El Bosso Grandes svar på klagobrevet som Lokaltidningsmannen (under pseudonym gubevars, synd bara för honom att alla vid det här laget känner spåren av hans skrivmaskin från 1800 kallt) förärade oss för ett par veckor sedan. Åtgärd: vi ska börja bära namnskylt regelmässigt så att LT ska kunna namnge exakt vilken av oss hemska, horribla människor som gjort honom orätt i diverse situationer.

Annars var det en lugn dag. Kurs med damen som härmar sig själv igen och sen en massa hysteriskt snack med kollegan H. Vi ses ju aldrig så när vi väl får ett par timmar ihop pratar vi i 140 non stop för att uppdatera oss om allt som verksamheten kräver. Känner dock mer och mer att jag börjar fjärma mig. Snart är det ju framtiden, då jag inte längre är kvar, och min energi till att engagera mig håller på att sina. Det känns som sista 100 metrarna på ett maratonlopp.

Pulade med schemat mest hela eftermiddagen. Först julschemat och sen en genomgripande förändring av schemat som helhet, varav båda kräver förmågan att trolla med knäna.

I vilket fall är jag i form som en urvriden disktrasa just nu och har noll energi till mer än att hålla näsan över ytan, så fram till helgerna lär det inte hända så mycket på bloggfronten. Ska försöka komma igen efter nyår.