I huvudet på Conan Bibliotekarien II

Scen 1: Ung person sitter vid våra datorer endast avsedda för katalogsökning och databassökning (avsikten är klart och tydligt skyltad). Ung person söker varken i katalogen eller i databaser, varför Conan vänligt men bestämt upplyser vederbörande om datorernas syfte samt meddelar hur och var h*n annars kan använda internet. Ung person verkar tämligen ointresserad av dessa alternativ, reser sig och går surmulet bort till sin kompis som sitter vid våra bokningsbara internetdatorer.

Scen 2: Conan sitter i disken och hör ung person grinigt viska till sin kompis något i stil med: "...mummel mummel 'katalogsökning' [sagt med snipigt grinig röst; helt klart ett misslyckat försök till imitation av Conans välljudande stämma] mummel... varför finns det internet på dem då... mummel..."

Scen 3: Conan blir upptagen med annan låntagare och prisar detta faktum, då h*n annars hade rivits itu av den inre konflikt det hade inneburit att välja ett av tre förhållningssätt:

1. Att ignorera den griniga ungjävelns osmickrande tolkning av Conans pedagogiska beteende.
2. Att lugnt och pedagogiskt gå fram till vederbörande och förklara meningen med våra "cp-iga regler" för dessa datorer.
3. Att på ett drypande sarkastiskt sätt fråga om vederbörande är missnöjd med nåt gällande vår policy för datoranvändande. Typ "Du verkar lite sur... har du nåt att klaga på?" och så när h*n svarar leverera en riktig under bältet-utskällning som får en het ökenvind i Gehennas fördömda dal att kännas som den svala bris man får i ansiktet när man öppnar kylskåpsdörren en varm sommardag.

I vanlig ordning var det alternativ ett som gällde, medan jag livligt fantiserade omväxlande om alternativ 3 och om vad en bra anger management-konsult skulle kunna göra för mig.

(jodå, jag har såpass bra självinsikt att jag inser det onormala i att spinna gruvliga hämndfantasier för en sån här grej... :P )