Fenomenet manga relaterat till binära siffror

Manga är en konstform som uppskattas av många. Dock inte av en nybörjarkatalogisatör som jag. Jag får för fan epilepsi av allt plotter i de myriader av manga-serieböcker som förlagen kräks ur sig till de japanfrälsta kidsens förtjusning.

Tydligen är jag inte ensam om det heller. Det finns sällan vare sig BURK- eller LIBRIS-poster till dessa satans verktyg vilket innebär att jag måste göra lokala poster till dem så att de kvickt som fan kommer ut till våra hugade små låntagare, och bara jag tittar på skiten får jag samma känsla som när man drömmer feberdrömmar och yrar om att man måste översätta en stickbeskrivning till binära tal för att inte mänskligheten ska gå under meddelst rapning.

OBS! Detta är inget underkännande av manga som vare sig konstyttring eller underhållning. Jag tycker helt enkelt bara att teckningarna är fula och röriga och är förmodligen för osofistikerad för att kunna uppskatta annat än runda, bulliga seriefigurer i stil med Bamse, Simpsons och Rocky.

(jag befarar att denna defekt i mitt estetiska sinne går att härleda till en överexponering av gulliga disneydjur sedan tidig barndom)