With a vengeance: pundardam, pubbekid och urinator

Stadsbiblioteket är en värmestuga för alla möjliga existenser som livet behandlat omilt. Somliga avdelningar som ligger ofördelaktigt till har haft såna problem med alkisar och pundare att de har ett specialavtal med polisen och numer aldrig själva behöver gripa in om det kommer nån manisk amfetaminist som hotar med stryk om han inte får sätta bo i en fåtölj tillsammans med sin bergsprängare och en back öl.

När jag jobbade lördag för två veckor sen satt två älskvärda missbrukare och mojade sig högljutt mittemot infodisken på avdelningen för skönlitteratur. Det var med stor motvilja de masade sig ut när vi skulle stänga, vilket jag säger zilch om eftersom det var förbannat kallt och jävligt ute. Vad jag däremot inte förstår är varför den ena av pundardamerna gav mig det onda megaögat Rune var femte minut. De två gånger jag skulle ner i magasin för att hämta böcker åt låntagare och var tvungen att gå förbi henne följde hon mig så hätskt med blicken att jag nästan fick akut skräckrelaterad inkontinens. Hon glodde så eftertryckligt att jag befarade att ögongloberna skulle tränga ut ur hennes för medelålders missbrukare så typiskt plufsiga och utflutna ansiktsdrag med ett stillsamt "PLOPP!" och dingla runt nedanför käkbenet i sällskap med hennes legio dubbelhakor.

Jag började fundera på om jag råkat titta på henne på något sätt som kunde ha triggat hennes "vafan, nu glor det där jävla biblioteksmongot på mig igen... tror hen att hen är nåt eller vafan bara för att hen sitter där på sina high hårses va? VAVAVAVAVA??????"-mode men kunde inte komma ihåg att jag över huvud taget ägnat dem mer eller mindre uppmärksamhet än nån annan besökare som lallade runt och mindade their own business. Damned if you do osv.

Eftersom jag stundom har anlag för en högst osund nojighet såg jag för min inre syn hur pundardamen stod och väntade med sin pojkvän kniv-Berra och sin rottweiler Bonzo utanför den avsides liggande personalingången för att ta snobbjäveln som stirrade så jävligt när jag kom ut efter förrättat värv. Det gjorde hon givetvis inte. Jag slapp containern för byggskräp den gången.

Men igår, när jag var en sväng på stan efter jobbet, fick jag syn på en dam med hund som var misstänkt lik pundardamen. (hon hade dock ingen rottweiler utan en föga skräckinjagande golden retriever) Lika utfluten, lika bedagad, samma sönderfärgade, risiga hår. OCH, vilket är anledningen till att jag över huvud taget la märke till henne, hon glodde lika ohämmat och elakt på mig!!!

Eftersom jag inte var riktigt säker på att det verkligen var pundardamen så vände jag mig om när jag gått en bit för att försöka utröna om så var fallet, och tro fan om inte hon också vände sig om just då och såg att jag spanade in henne! OM det var the real pundardam jag såg igår är alltså mitt öde i det närmaste beseglat. Hon verkade nämligen vara av det spattigare slaget, som anser oprovocerat stirrande vara ett av de många brott mot hyfs och vett som rättfärdigar svår lemlästning.

Ergo: Kniv-Berra, Bonzo och byggskräpscontainer nästa für Conan.

Igår kom jag på en av våra mindre hörsamma datorockupanter i högstadieåldern med värsta porrsidan på en av våra publika datorer. I enlighet med kommunens allmänna data- och IT-policy hör bl a porr till kategorin SÅ FAN HELLER!!!!!, vilket inte kan ha undgått någon. Särskilt inte skolundgdomar eftersom det tjatas av bara fan om det på skolorna. Som f d gymnasiebibliotekarie är jag lika svårt trött på att vara polis som på att behöva säga till om självklarheter, men hey, that's the life of alla som har publika yrken i den här jävla världen nu för tiden.

Nåväl, efter detta lilla utbrott av misantropi utlyses härmed en gissningstävling angående min åtgärd:

A) Jag upplyste vederbörande om att slikt material inte är önskvärt på bibliotekets datorer och att om det skedde igen kan hen fetglömma att nånsin använda en dator på detta bibliotek igen, varefter jag via MSN upplyste infodisken i andra sidan huset, där det också finns publika datorer, om vad som hänt så att de skulle kunna haffa henom om hen gick dit.

B) Jag knäppte med fingrarna, varpå vederbörande omedelbart förpassades till Mamertinska fängelset under den decianska förföljelsen av de kristna och där behandlades som om han vore ärkebiskop av Rom.

C) A under det att jag fantiserade livligt om B.

Kissande mannen är still in action. Nu har han begränsat sitt offentliga bågslagande till en papperkorg i förrummet till en av våra mer diskret placerade toaletter. I måndags plockade kollegan L bort papperskorgen från förrummet, och i tisdags rapporterade städerskan att det var en pöl på golvet istället. Mot dumheten kämpa själva gudarna förgäves. Eller snarare: mot obegriplig hämndlystnad för en förseelse som vi uppenbarligen begått utan att själva förstå vidden av den kämpa själva gudarna förgäves. Gällde det bara extrem kissnödighet skulle ju gubbfan kissa i handfatet, så nån form av vendetta är det otvivelaktigt som äger rum.

Idag har jag gjort ett flödesschema över alla löpande sysslor. Kände att det började bli mig övermäktigt att bara hålla i huvudet när jag ska prioritera vad, så hädanefter har jag ett skönt rigoröst schema att gå efter förutom mina "att göra"-listor.

(jag tror faktiskt att jag har lätt aspergers... allvarligt... jag mår för bra av listor, scheman och rutiner för att INTE ha det)