I CAN change the laws of physics!

Om det funnes en hiss ner till plejset som i den kristna kulturkretsen går under namnet Helvetet så skulle den som åkte ner för att kolla läget just nu upptäcka att stället frusit så kapitalt att precis varenda atom står still. Vi snackar noll Kelvin hära, eller -273,15 grader Celcius, för den som är såpass o-nördig att den inte känner till den absoluta nollpunkten.

Hur kommer det sig då att en av de mest fundamentala av fysikens lagar har satts ur spel?

Jo, så här ligger det till: jag är ledig torsdag eftermiddag och fredag eftersom jag jobbade i helgen, och min "Att göra"-lista är längre än kinesiska muren. Jag har för fan inte tid att vara ledig, och inser nu att vådan av att trivas med jobbet är att man ibland inte vill vara ledig när man är ledig!!! Min världsbild är i full färd med att krackelera. Före jul trodde jag aldrig det ögonblick skulle komma då jag stannade på jobbet en sekund längre än nödvändigt, men den frivilliga övertidsbarriären spräckte jag redan första veckan på det här stället. Föga anade jag då att den dag skulle komma då jag önskade att veckan hade fler dagar, och att dessa extradagar INTE skulle vara helgdagar!

Dock; när jag ligger i sängen kl 11 på fredag morgon kommer jag förmodligen inte ägna en tanke åt alla böcker som väntat på att bli katalogiserade i två veckor, journalisten som väntar sig att jag har svängt ihop en trevlig visning av specialsamlingen för ett reportage i lokaltidningen, alla inköp jag har hängande över mig och den gigantokartong med offentligt tryck som landade på mitt skrivbord idag. Jag kommer troligen också helt ignorera bibban med tidskrifter jag måste läsa, alla konstiga artiklar som jag måste kolla upp eftersom de är felinlagda i LIBRIS, att jag helst bör ha lärt mig specialsamlingen på alla mina utstickande lemmar igår och att det knappast blir mindre att göra när jag gått BURK-kursen.

Helgen på jobbet var f ö lugn, förutom ett litet intermezzo med en dam som av olika orsaker blev sur på mig då jag inte ville hänge mig åt orgier i skitsnack om en av mina kollegor, som enligt henne varit osedvanligt trögfattad. Tyvärr slukar sånt all min energi fortfarande, så större delen av lördagkvällen gck åt till att ha ångest över huruvida jag hanterade kärringen korrekt. Fan vad less jag är på att sånt där går rakt in i hjärnan på mig fortfarande. Jag längtar till den dag då jag liksom förr bara tänker att "Jaja, trist att hon blev irriterad men jag gjorde så gott jag kunde och hon hade blivit sur på vem som helst som inte sa exakt vad hon ville höra".

Idag har jag mest pysslat med inköp till specialsamlingen, spårat försäljningsställen etc för att skicka vidare till vår inköpsansvariga så hon ska slippa sitta och googla varenda märklig skrift som jag vill ha. Det är makalöst hur usla många av våra universitet och högskolor är på att ha välstrukturerade webbplatser där det INTE tar 40 år att hitta uppgifter om deras publikationer. På morgonen hänkade jag kollegan L1 när han svamlade om specialsamlingen för ett gäng pensionärer (vari min gamla biologilärare från högstadiet ingick; bisarr känsla må jag säga att stå där som representant för en yrkeskår istället för att sitta bakom en labbänk i hennes biologisal och fnissa åt att hon pga skånska sa "kan man säj" istället för "kan man säga"). Jag kan väl säga utan att ljuga det allra minsta att jag förmodligen kommer utveckla ett helt eget sätt att berätta om samlingen, och särskilt gäller detta de väl inövade små lustigheterna.

När jag höll på med inköpen ställdes jag inför ett mysterium: ett bokförlag som varken finns i KBs förteckning över svenska bokförlag eller på hitta.se eller gula sidorna. Vid googling fick jag typ 3 träffar, varav en var till LIBRIS-posten på den bok jag var ute efter, en till nån annan bibliotekskatalog och en till en artikel i Nerikes allehanda där en annan bok av samma författare som utgivits av detta förlag var nämnd. Men inte fan hittade jag några kontaktuppgifter. Är det nån som har en aning om utifall Förlaget Mariakamel över huvudtaget existerar så vore jag tacksam för upplysningar. Nu insåg jag till slut att jag inte behöver boken ändå eftersom den inte riktigt tangerar ämnet för samlingen, men jag börjar fan tro att jag fått en ministroke som enbart yttrar sig i att jag hallucinerar fram bokförlag som ingen annan kan se. Skulle jag visa google-träfflistan eller utskriften från LIBRIS för någon så kanske vederbörande skulle undra varför jag plötsligt blivit intresserad av fenomenet spenatfistlar relaterat till My little pony.