Börje

Var på KB-kurs i libriskatalogisering i veckan, så nu är det bara en tidsfråga innan jag transformeras till en Börje.*

Förutom den allmänna glädjeyran över att få grotta ner mig än djupare i katalogiseringens mysterier så är jag givetvis oerhört förtjust över det faktum att Libris katalogiseringsklient heter Voyager. En inbiten trekkers fantasi går genast upp i warp 9 vid blotta åsynen av en så uppenbar trek-referens, så hädanefter kommer jag sitta och mata in data i MARC-fälten alltmedan hjärnan uppehåller sig nånstans i deltakvadranden.

Tre dagars frånvaro från jobbet genererade en posthög på en halvmeter. En massa grejer som jag beställt till the collection passade på att anlända just denna vecka, så förutom den redan fulla vagnen med stuff som ska kattas och läggas in fick jag ännu mer. Jag lär inte få tråkigt i sommar.

Igår var jag förresten på en föreläsningsdag på det lokala lärosätet, och konstaterade än en gång att det finns en uniform för manliga akademiker inom humaniora och samhällsvetenskap:

a) Slafsig, skjorta i nån obsolet färg och med mönster som skulle ha varit skrikigt om det inte vore för att skjortan var urtvättad till bristningsgränsen
b) Slafsiga, urblekta manchesterbyxor i beige, brunt, blekmossgrönt eller blekvinrött
c) Så fruktansvärt utgådda skor eller tofflor att gången blir lätt hasande för att säkerställa att alla delar av skon hänger med
d) Icke-frisyren Laban

För mitt eget skrå finns det givetvis en liknande klädkod. Vi har dock några alternativ att välja bland:

a) Sobert kontorsklädd med tillhörande frisyr (båda könen)
b) Gudrun Sjödén-bohemiskt slapp-mysig med anarkistiskt fluffhår (kvinnor)
c) Ungefär samma stil som manliga akademikers uniform, men släng in en cardigan eller slipover också (män)

Och alla har självfallet glasögon.

*när gamla kollegan O fick höra att jag skulle börja jobba med katalogisering och specialsamlingen fnissade hon och sa: "Men Conan, akta dig så du inte blir som Börje!" Börje jobbade på ett bibliotek i en angränsande kommun för 100 år sedan, och var legendarisk på så sätt att han sällan eller aldrig visade sig utanför sitt arbetsrum, utan isolerade sig med sina mossiga gamla luntor ety han hatade att ha med besökarna att göra. Förmodligen förvärvade han med tiden samma egenskap som Arne i den mästerliga TV-serien De drabbade, och sitter fortfarande kvar på sitt kontor (numera omgjort till vilorum snedstreck förråd) bland sina mossiga luntor utan att någon lägger märke till honom annat än när de funderar över varför saker tycks byta plats eller försvinna på ett oförklarligt sätt.