Gästspel från Conan Kriminalteknikern

Idag när jag öppnade och släppte in Stammisparet (dam+herre som alltid kommer prick öppningsdags för att nyttja vår internetuppkoppling) och som vanligt hälsade god morgon så sa Stammisdamen:

- Vet du om att vi kallar dig för Abby? Du har väl sett Navy CIS? Vi tycker du är så lik Abby, och så är du alltid glad och har ett leende på läpparna!

Nu skulle jag väl inte direkt kalla likheten för slående (jag har t ex inte svart hår och goth-skolflickskläder), men icke desto mindre blev jag faktiskt riktigt glad. Det är skönt att höra att jag inte alltid framstår som den sura gamla stofil som jag egentligen är.

För övrigt fyller jag dagarna med förkortad katalogisering av utländsk skönlitteratur, pass i infodisken och allmänt småplock som jag samlat på mig och nu äntligen har ro att ta itu med. Ni vet, papper och små lappar som legat på skrivbordet ett halvår, grejer som jag lagt underst i högen för att de inte varit akuta och som nu blivit så gamla att jag kan slänga dem (oslagbar rationaliseringsmetod!) osv. En grundlig storstädning av skrivbordet är fan ren katharsis!