Den slemme biblioteksskurken - en artbeskrivning

Uttrycket "slem biblioteksskurk" kanske kräver en förklaring. Den typiske slemme biblioteksskurken är en sådan person som över huvud taget inte tycker att de regler och påbud som finns i de flesta offentliga sammanhang gäller henom. H*n beklagar sig dock själv gärna över allehanda parasiter och idioter som försvårar hens eget snyltande och fifflande.

Den slemme biblioteksskurken lägger ner ofattbart mycket möda på att kringgå både skrivna och oskrivna regler men tänker inte på att det tar längre tid, kräver mer energi och i slutänden troligen också är mer kostsamt att hitta på alla dessa snillrika sätt att "komma undan". Jag skulle dock tippa på att känslan av tillfredsställelse när h*n lyckats "lura de dumma jävlarna" är så genomgripande att den överskuggar allt förnuft.

Jag förstår inte riktigt varför en verksamhet som biblioteket blir en måltavla för den slemme, för det mesta vi erbjuder är ju faktiskt gratis. Såvida ingen ställer sig i kö på en bok så kan man ju faktiskt låna om den i princip hur många gånger som helst, även om man förvisso a) måste komma ihåg återlämningsdatumet och b) inte bör läsa boken när man t ex badar, äter tacos eller har vinterkräksjukan.

Min gissning är att det räcker med att det finns nån form av förbehåll (det man lånar måste lämnas tillbaka/lånas om inom en viss tid, annars...) för att den slemme ska vädra morgonluft och börja spinna planer på hur h*n ska kunna utnyttja systemet till max. I bibliotekssammanhang innebär det exempelvis att systematiskt

- gömma böcker/tidskrifter/filmer/skivor som h*n vill ha ständig tillgång till så att ingen annan hittar och kan låna dem

- använda hela sin familjs och bekantskapskrets lånekort för att utnyttja bibliotekets tjänster då h*n själv har en obetald räkning på 1500:- som h*n fått för att h*n tycker att h*n står över såna futiliteter som återlämningsdatum

- hitta alla upptänkliga kryphål för att kunna använda biliotekets datorer till allt utom det de är avsedda för

- skriva ut en triljon papper som h*n hämtar utan att betala när infodisken är obevakad

- vägra lämna tillbaks böcker i tid utan istället indignerat försöka övertyga personalen om att de är återlämnade och bör lånas om tills vi letat rätt på dem och dessutom påminner oss om att det här minsann hände sist h*n lånade böcker, och gången före det och gången före det

- lämna toadörren på glänt för att slippa betala hutlösa 5 spänn för att få slå en båge på en mugg som inte ser ut som Skottlands äckligaste toalett (känsliga läsare varnas för detta extremt äckliga klipp), och inte missar en chans att påtala för oss exakt hur hutlöst det är

- etc etc etc.

Att tänka på om du själv är en slem biblioteksskurk: bibliotekspersonal har, liksom de flesta människor, ett behov av att prata om de små ting i vardagen som som förundrar, förvånar, irriterar eller upprör dem. Och gissa! Vi pratar med VARANDRA om det!! Alltså dröjer det sällan länge innan ett så kallat beteendemönster upptäcks av flera i personalen, och vi kan ringa in den slemme skurken och göra dennes fortsatta användande av sina små egentillverkade biblioteksprivilegier oändligt besvärligt.