Mysteriet med det mystiska julkortet IIII

Det finns saker som i det närmaste undantagslöst förebådar något otrevligt. En av dem är telefonsamtal till jobbet som börjar med följande mening:

Hej, jag har fått en påminnelse på en bok, men jag är HELT SÄKER på att jag lämnade tillbaks den för 3 veckor sen!!!

En annan är åsynen av en uppjagad il Tokskalle di tutti Tokskallar som likt en målsökande robot ångar runt i biblioteket på jakt efter vem som helst som har Ballefjongbergs kommun som arbetsgivare. Då gäller det att ta skydd illa fort, annars riskerar man att dö svältdöden i hans verbala trål av den sorts indignation som bara en äkta rättshaverist kan uppvisa.

Här om dagen fick jag betala dyrt för tio sekunders ovaksamhet då han dök på mig med ett sataniskt grin på läpparna. Jag hade inte skuggan av en chans att komma undan, och fick genast krupp vid tanken på ytterligare en nonsenskonversation om vad helst det nu kunde vara som retat upp honom. Föga anade jag dock att han dagen till ära inte var på "alla som sitter bakom en disk är djävulens avkomma"-humör utan på ett för honom ovanligt jovialiskt julhumör. Tyvärr spelade det ingen som helst roll för min del, eftersom den information jag snart skulle delges lik förbannat väckte en intensiv önskan att emigrera till en annan dimension.

...fortsättning följer....