Ibland är livet spännande. Och ibland mindre spännande.

Igår ringde Ensamma Telefonkvinnan och frågade om hon redan läst Anita "Chevrés" bok "Ljus över snö". Hade det varit vilken annan som helst som ringde så hade jag tänkt, och kanske eventuellt till och med sagt (utan svärord dock) "Men hur fan ska jag kunna veta det?", men eftersom ET ringde 3 ggr om dagen under två månader i vintras och frågade hur hon låg till i kön på sagda bokjävel så kom jag mycket väl ihåg att hon i vilket fall hade reserverat den och förmodligen även lånat den så småningom. Därefter följde ett tio minuter långt samtal om huruvida hon läst boken eller ej.

Idag kom Tunglöse Dreglaren och besudlade en dator igen. Efter att ha suttit och skrivit slkjhgvpuerhfiuwehifherognoötbn i inloggingsrutan i ca en halvtimme utan att komma längre gick han fram till disken och frågade tunglöst efter "den hemliga inloggningen till datorerna". Jag berättade att man måste ha sitt lånekort med sig och en kod till lånekortet för att kunna logga in, och han ville ha en kod och fick en. Därefter satt han och skrev slkjhgvpuerhfiuwehifherognoötbn i inloggningsrutan i ytterligare en halvtimme innan han först bytte dator och satt vid den andra datorn i ca en kvart och skrev slkjhgvpuerhfiuwehifherognoötbn, och sedan slutligen gav upp.

Det är en rafflande tillvaro jag för.

Annars är det mest julschemat som upptar min tid. Som det ser ut nu måste vi antingen jävligt snabbt upptäcka tricket med förökning meddelst delning, eller så måste några av oss gå in och jobba under mellandagarna. Behöver jag säga att jag håller mig för skratt?