2007-02-05

"Jag är bibliotekarie, inte polis!"

Jag får fortfarande fjärilar i magen av att ha pass i infodisken, trots att jag nu möter nästan uteslutande vuxna människor som i de flesta fall har förmågan att vistas i möblerade rum utan att generera kaos. Det är inte alls bra och jag önskar att den där reflexmässiga "åh fanfanfan, helvetet kommer bryta lös och jag kommer stå där som en oerhörd fjant, totalt strippad på värdighet!!!"-känslan jag får av att vistas bland folk på jobbet, där jag har en formell plikt att hålla någon form av ordning, försvinner fortare än kvickt.

Om jag hör kollegor svamla om incidenter de varit med om under passen blir jag kallsvettig. Istället för att tänka "Fan vad skönt att jag inte var där!" så tänker jag instinktivt: "Ånej, det är en ny trend! Snart kommer hela stans bestånd av puckade, stöddiga idiotjävlar samlas på fackavdelningen på XXX Stadsbibliotek enbart i syfte att jävlas, leva fan, stödda sig och göra livet surt för envar som har fräckheten att existera inom hörhåll för dem!"

Jag har börjat tro att ALLA människor egentligen är värsta sortens hysteriska pubbekids i förklädnad, på samma sätt som många kvinnor tyvärr av ren självbevarelsedrift har som default-läge att anta att alla män de möter när de vågar sig ut efter mörkrets inbrott skulle kunna vara en våldtäktsman. Och jag kan meddela att det inte är särskilt uppbyggligt för sinnesfriden att ständigt vänta sig att folk i ens närhet, både på jobbet och på fritiden, ska brista ut i vansinneskaosorgier som det kommer an på MIG, M I G och ENDAST MIG att stävja.

Förhoppningsvis kommer känslan tyna bort allteftersom jag har fler pass och inser att det värsta som kan hända är att nån pappskalle vägrar flytta sig från katalogdatorn h*n stått och surfat vid 3 timmar i sträck. Tyvärr gör dock blotta tanken på dylika, ytterligt fåfänga polisiära insatser att det svartnar för ögonen på mig, eftersom det är just sånt som gjort att jag hamnat i det stadium jag är idag: totalt utan tro på min förmåga att framstå som någorlunda respektingivande.

Eja, eja, kunde man köpa pondus på postorder!

5 Comments:

Blogger Linda K said...

usch vad tråkigt att känna så. hoppas det blir bättre i och med att du skaffar dig lite mer passvana. heja!

20:04  
Blogger Rikard said...

Men är det inte allmänt känt att det är den värsta sortens pack som bevistar biblioteken?

00:56  
Blogger Biblioteket said...

Trevlig blogg. Jag får också fjärilar i magen i informationen

13:31  
Blogger Ung tant. said...

Men herregud är alla bibliotekarier så där hariga? ;) Spänn av..du är alltid överlägsen alla andra på ditt jobb för du är BIBLIOTEKARIEN. Det är ditt område. Vi kan ingenting!
Och tonåringar låter mest. Det är inget farligt.
Var inte rädd för infodisken. Det kommer gå lättare för varje gång och du måste lära dig. Det är ju ändå ett serviceyrke. Biblioteksbesökare är något positivt och inget som "störande element". De gör så du har ett jobb.

05:37  
Blogger Ung tant. said...

Då förstår jag och ska inte lägga mig i. :)

13:16  

Skicka en kommentar

<< Home