Den vita massajen

Läs inte den.

Det är en verklighetsbaserad historia om en västerländsk kvinna som flyttar till Afrika för att bo med en massaj-stam. Man skulle kunna tro att den är vansinnigt spännande, men författaren/huvudpersonen har lyckats med konststycket att skriva världens sämsta bok trots det intressanta uppslaget.

Varje gång nån vill låna den eller frågar efter den så KAN jag helt enkelt inte låta bli att undslippa mig en passivt aggressiv kommentar om hur inihelvete kriminellt usel den är. Den är böckernas motsvarighet till Ed Woods film ”Plan 9 from outer space”, som gått till historien som den sämsta film som någonsin gjorts. Fast filmen är i alla fall kass på ett roligt sätt.

Det finns två anledningar till varför jag avskyr den med sån frenesi.

För det första är den skriven på ett utomordentligt taffligt, platt och tråkigt språk.

För det andra så LÄR huvudpersonen vara världens i särklass mest puckade, naiva och trångsynta person:

”Nä, om man skulle flytta till en lerhydda i Afrika utan att kunna språket, någonsin ha varit utanför 70-skyltarna i min trygga hemstad eller ha minsta förståelse för att alla inte lever exakt som jag eller har samma kulturella värderingar. Allt för att bo med en man som jag SETT i 5 minuter på en båt och blivit blixtkär i. Väl där tror jag att en bra taktik för att smälta in och bli omtyckt och accepterad är att vägra att ens försöka förstå deras seder och bruk, definitivt inte respektera dem och låta det märkas att jag tycker att de är retarderade barbarer. När sedan saker följdaktligen går åt helvete så kommer jag bli snorkigt och västerländskt förnärmad och vilja rymma hem till mamma med min dotter som minsann inte ska behöva växa upp i en sån horribel miljö. Allt under det att jag framställer mig själv som den mest helgonlika martyr som världen skådat.”

Detta är givetvis min ödmjuka åsikt.

(men alla som gillar boken har dålig smak)