Another one rides the bus

De flesta har väl nåt bisarrt specialintresse som omgivningen omöjligt kan se tjusningen med. Jag har ett antal, och ett av dem är kollektivtrafik-linjer, -garage/stall och -ändhållplatser. Både buss, tunnelbana och spårvagn funkar men bussar har en särställning. Fråga mig inte varför jag finner det så oändligt spännande, det fattar jag inte riktigt själv, men fascinerad har jag varit sen jag gick i blöjor.

Exempel på situation som kan trigga euforin: när jag och partnern flyttade ihop och skulle låna ett släp på stans bussgarage började jag nästan hyperventilera av förtjusning, till alla närvarandes stora nöje. Fy fan alltså, att se alla bussar parkerade på samma ställe... Nu när jag skriver om det så inser jag ju att det verkar helt meningslöst och ointressant, men när jag stod där... wow, alltså. Värsta mäktiga känslan. Som för en katolik att komma till Peterskyrkan och se påven vinka från balkongen. Här står de, alla bussarna, när de inte är ute och kör. Det FINNS verkligen så här många bussar, fast man bara ser en eller några åt gången ute på vägarna!!

(be still, my beating heart... ehm...)

Nåväl; idag, för bara nån minut sen, fick jag en tjock lunta i min hand som ger mig såna välbehagsrysningar att jag nästan skäms. Kollegan M, som gör i ordning förvärven till specialsamlingen, kom ner med följande kioskvältare till mig: Busslinjer i XXX: en överblick. Jädrar i min lilla låda vilken högtidsstund jag ska ha om 40 minuter när diskpasset är slut! :D