"Harry, I REALLY have to urinate!"

På väg till fikat idag spanade jag in innanmätet på en gigantisk vas som tillhör den offentliga konsten på biblioteket. Där låg, tillsammans med innehållet i the average papperskorg som t ex godispapper, servetter och äpperskrottar, en tom ölburk av märket Sofiero (7,4%). Fredagskänslan fick sig en kickstart.

Somliga besökare har förvisso vida större problem än att inte kunna skilja på en papperskorg och en midjehög, ärggrön, knölig urna. Ett exempel på det är den ännu icke identifierade man som lättat blåsan på valda ställen i biblioteket, företrädesvis i papperskorgarna, den senaste veckan.

(vi är ganska säkra på att det är en man eftersom en kvinna näppeligen kunnat skaka daggen av sin lilja på ett så diskret sätt att hon undgått upptäckt med tanke på klädlagren som måste skalas av)

Man kan ana ett samband; öl är ju som bekant en uringenerator av stora mått. Jag tror dock snarare att det är en hämndaktion, sprungen ur den djupaste indignation över att vi har den oerhörda fräckheten att ta 5 spänn för ett muggbesök. En kollega berättade nämligen att hon råkat på en snubbe förra veckan som i det närmaste skällde ut henne då han fick höra att det kostar pengar att hänga ut cellon.

Igår fick jag på ett oväntat sätt kontakt med en kursare från utbildningen, som just börjat jobba på den typ av bibliotek som jag lämnade för drygt ett år sen. Ära vare hon. Engagerade skolbibliotekarier finns det för få av. Många känns mest som utarbetade blöta fläckar som tappat all handlingskraft och därför inte orkar ta sig vidare till något mer uppbyggligt arbete som de passar bättre för. (i rättvisans namn ska väl sägas att anledningen till att de blir blöta fläckar oftast är att deras skolledare låter dem leva och verka under förhållanden som närmast kan liknas vid livegna bönders. Been there, done that, had to chew my leg off to get out)

På skolan där kursaren jobbar verkar de dessutom ha en vettig form för samarbete mellan lärare och bibliotekarier som bygger på hederstanten Carol Kuhlthaus teorier om och praktiska övningar gällande informationssökningsprocessen. Hur vi bibliotekarier ska föra vårt yrkeskunnande vidare så att vi gör våra besökare informationskompetenta istället för att serva folket med svaren på ett bräde är absolut något som alla bibliotekarier borde ta sig en oerhörd funderare på. Och boken Informationssökningsprocessen: en lärande process med lärare och bibliotekarie i samverkan med elevens informationskompetens i fokus kan definitivt tillämpas på andra än de som verkar i skolvärlden. Jag reserverade den så fort jag kom åt, men lär få vänta på den ett par månader.

Idag har jag mest pysslat med katalogisering. Fick en hög av kollegan S på inköpsavdelningen och satte givetvis tänderna i den krångligaste först: en ungdomsbok, bearbetad till animefilm, bearbetad till mangabok. En massa skumma serieuppgifter och upphovsuppgifter satte myror i hjärnbarken på mig, samt det faktum att någon på eget bevåg signummärkt boken med nåt som var åt helvete fel. Blygsam novis som jag är tänkte jag först ödmjukt att det här stämmer säkert, men till slut var jag tvungen att fråga kollegan L2 om det verkligen stämmer att manga klassas Ig (teckningskonst) och inte Hci (tecknade serier). Jag tänkte att eftersom det var en bearbetning av en film så kanske det måste speglas i klassningen, men när jag kollade närmare på det så... nix, nein, njet. Jag hade faktiskt rätt från början. Olala. Och den skumma upphovsuppgiften snedstreck långa och otympliga undertiteln hade ett alldeles eget MARC-fält fick jag lära mig; nämligen fält 508: anmärkning om upphov. Jajamensan.

Har även läst lokaltidningen och suttit i disken 1 1/2 timme. Inga katastrofer inträffade. Full rulle hela tiden dock, men på ett stimulerande sätt. Jag märker mer och mer att jag faktiskt har lärt mig en hel del på mina drygt 7 år som yrkesverksam, och att jag äntligen, ÄNTLIGEN får nytta av det jag tyckte var roligt på utbildningen och med mitt jobb på myndighetsbiblioteket jag vikarierade på under knappt ett år när jag nästan var nyexad.

IT'S ALIVE!