2007-07-05

Jag katalogiserar, alltså är jag

De senaste veckorna har jag inte gjort så mycket annat än att katalogisera film och CD-ROM-spel i Book-IT och specialsamlingsmaterial i Libris. Och haft pass förstås. Med tanke på att alla har semester så har det inte blivit så många mer pass än normalt, men det beror på att vi är enkelbemannade där vi vanligtvis är dubbelbemannade. Det funkar hyfsat men ställer till problems så fort det blir en längre kö än 2 pers. Särskilt om man måste kvista iväg och leta efter något. Nåde den som då under sin inre tid råkar sticka ut näsan från kontorslokalerna, för då blir den påhoppad av 79 sura besökare som undrar varför det inte sitter nån i disken (det spelar då ingen roll om man varit borta från disken i en halvminut eller i en kvart).

Eftersom alla i arbetslaget utom jag och assistent V har semester har jag även läst hela Btj-lista 14 själv (förutom A och L som kollegan L läste och I som kollegan V läste). Det är lättare sagt än gjort att köpa böcker i andra ämnen än de man vanligtvis har. Man måste ju ta hänsyn till vad vi redan har, om vi behöver mer, om vi har nån tanke bakom inköpen i de olika ämnena och ungefär tusen andra faktorer. Man lär ju känna "sina" ämnen och vilken linje som gäller för dem, men de andra ämnena har man inte lika stor koll på. Dessutom har jag tagit hand om alla inköpsförslag som vi får in. Det har varit aningen enklare eftersom vi köper nästan allt vi får på förslag, men den här boken vågade jag fan inte köpa:

[länk]

Lektörsomdömet i Btj-listan var nämligen så jävla dåligt att jag inte vil ha på mitt ansvar att ha köpt in den, hehe. Eller vad sägs om de här smakproven:

"Slutsatserna av hans högst subjektiva experiment använder han sedan för att ge goda råd till jordens befolkning. "Kärlek och tacksamhet" är hans slagord."

"Med sin totala brist på kritiskt tänkande kombinerat med betoningen på traditionella kärleksbudskap är boken definitivt ämnad för en nyandlig läsekrets."

Missförstå mig inte, det är inte nyandlighetsgrejen som avskräcker mig utan det faktum att den faktiskt verkar aningen kass.

Igår noterade jag att Handskmannen svidat om från kostymbyxor till shorts. Tyvärr hade han inte samtidigt bytt ut sina loafers och ängsligt uppdragna ankelsockar till nåt mer casual. Hade han kunnat hade han förmodligen haft sina herrstrumpshållare på sig, men han kanske tyckte att det såg fjantigt ut till de bara benen. Handskmannen kallar jag honom f ö eftersom han alltid har vita bomullsvantar på sig när han använder våra datorer eller måste vidröra något som finns i våra lokaler, t ex böcker. Undrar om han har svåra eksem eller bara vanlig, enkel bacillskräck.

En annan stammis är Köttnacken. Han är ett osympatiskt salongslejon med fuktiga koögon, en typisk glidare som försöker komma undan med det mesta genom att använda sin så kallade charm. Han hänger på biblioteket dagarna i ända och glider runt och använder datorer, minglar och är allmänt irriterande. Han har en förkärlek för att behandla personalen som betjänter; t ex brukar han vissla på oss när han vill ha uppmärksamhet, begreppet "vänta på sin tur" verkar inte existera i hans hjärna ("Öh, hallå, öh, du, HALLÅ... du... hallå, jag pratar med dig, ja, just du, vad jag än har att säga är en miljon ggr viktigare än vad den där idioten du pratar med just nu har att säga... HALLÅ!!! Vafan äru döv eller?") och han kräver att vi ska lyda hans minsta vink oavsett vilka bisarra önskemål han än har. Han kommer kort sagt aldrig vinna priset som "veckans besökare". Dessutom är han inställsam på ett överlägset sätt. Ni vet, sådär så att det märks lång väg att han använder den påklistrade artigheten som ett sätt att ställa sig in men samtidigt tänker att "ni lägre stående varelser borde göra som jag vill utan att jag ska behöva fjäska, men om det är det som krävs för att lura er idioter så..."

Härom veckan kom han till disken och frågade om vi kunde kopiera över text på ett papper. Jag svarade att jo, det är väl bara att täcka över texten med ett annat papper. -Men jag vill inte täcka över hela texten, bara det här, sa han och uppmanade mig med ett preussiskt tonfall att utföra den nödvändiga klipp- och klistraåtgärden. Jag upplyste vänligt men bestämt om att jag har en examen i biblioteks- och informationsvetenskap och inte i pappersslöjd, men kastade ändå en flukt på pappret han ville fippla med. Det var ett sjukintyg från XXX lasarett utskrivet nån gång i början av 90-talet.

Conans fördomsbemängda slutsats: killen börjar få slut på antingen a-kassedagar eller goodwill hos sin FK-handläggare/sochandläggare och vill med hjälp av en gammal meniskskada från -9X försäkra sig om att slippa försörja sig själv under ytterligare en tid.

2 Comments:

Blogger Marianne said...

Hmm, det är alltså inte bara så att han lever på andras pengar. Han ska dessutom ha hjälp med att leva på andras pengar.

Kasta ut karln!

11:02  
Blogger Johanna, Karin & Sofia said...

Jag har också en köttnacke på mitt bibliotek. /ka

09:15  

Skicka en kommentar

<< Home