2007-12-13

Adressfältsmannen

Här har vi en kille som antingen har ett allvarligt neurologiskt fel som

a) gör det omöjligt att lära sig klockan
b) gör det omöjligt att lära sig saker i största allmänhet
c) påverkar hans tidsuppfattning å det grövsta

ELLER som bara är jävligt nonchalant och arrogant och därför behandlar oss tjänsteandar som en ferengi behandlar sin hustru. Han kommer ofta 20 minuter innan vi ska stänga och bosätter sig vid en dator, och blir alltid lika förvånad när klockan är fem i stängning och vi börjar stänga av datorerna. Varje gång han kommer hit beter han sig som att han aldrig sett en dator, och jag vet inte hur många gånger jag t ex fått gå igenom inloggningsproceduren med honom:

- Titta överst på skärmen, DÄR står användarnamnet. Nej, du ska inte skriva 'användarnamn: oxtunga4' i inloggningsrutan, det räcker om du skriver 'oxtunga4'. 4:an ska du skriva direkt efter 'oxtunga' utan mellanslag emellan. Och DÄR står lösenordet, till höger om användarnamnet. Nej, det räcker om du skriver 'Bok57', du behöver inte skriva 'lösenord: Bok57' Och du måste skriva Bok med stor bokstav... och det är likadant här, att du skriver siffrorna direkt efter Bok utan mellanslag. Ja, jag vet, det är lite knepigt att man inte ser vad man skriver när man ska skriva lösenordet utan att det bara blir prickar... Och sen för att logga in kan du antingen klicka på OK genom att placera muspilen på OK och klicka med vänster musknapp, ELLER trycka på return på tangentbordet... det är den knappen där med en pil som är vinklad i 90 grader åt vänster. [det var helt klart överkurs att ge två alternativ lärde jag mig efter ett par ggr]. Ja, det tar ju ett litet tag för datorn att logga in sig, det är heeeelt normalt...

Med tanke på vilken nivå han håller är det beundransvärt att han ids gå hit. När jag vid ett tillfälle lite försiktigt föreslog att han kanske skulle gå en kurs för att bli mer effektiv i sitt datoranvändande så snäste han med ett överseende flin:

- Nej, jag vill inte gå nån kurs!!

Jag är inte stolt över att meddela att jag något syrligt replikerade att han faktiskt får en kurs varje gång han kommer hit, men inte fan skäms jag heller.

Namnet Adressfältsmannen kommer sig av att han en dag stegade fram till mig i disken och var ytterst gramse över att nåt hade hänt med våra datorer. Vadå hänt, undrade jag givetvis. Han berättade att det inte gick att gå ut på internet längre. Jag bad honom visa vad han menade, varpå han skrev "frimärken" i adressfältet på webbläsaren, tryckte på enter och givetvis hände inget annat än att en sida kom upp som meddelade att den häringa adressen finns inte.

- Förut kunde jag skriva in vad jag ville kolla på här och så fick jag upp en sån sida, men nu går det ju inte! Det är så irriterande att allt är annorlunda varje gång man kommer hit! sa han upprört.

Jag blev naturligtvis ytterst konfys, eftersom det såvitt jag vet är helt omöjligt att komma till en specifik sida bara genom att skriva ETT ORD i adressfältet. Han berättade också att han tidigare fått förslag på sidor när han gjorde på detta sätt. Detta förbryllade mig än mer, vilket jag faktiskt skäms lite för eftersom jag nu borde ha börjat förstå vad han jiddrade om. Jag erkänner dock att mina fördomar om denne man förblindade mig och gjorde att jag i princip trodde att han drömt en dröm om ett enligt honom extremt användarvänligt internet, och nu lallade på för fullt i nattmössan.

Hur som helst så visade jag honom google, och förklarade att HÄR är en webbplats där du kan hitta sidor på det sätt som du tidigare kunnat göra genom att använda adressfältet (i min uppblåsta självbelåtenhet använde jag samma princip som folk inom demensvården gör när de gamla börjar yra om att de vill plocka blommor till lilla mor som varit död i 80 år; jag spelade med i hans fantasi...).

- Jag ska alltså skriva det jag är intresserad av i den här lilla rutan mitt i skärmen, och inte i rutan längst upp? frågade han.

- Ja, sa jag.

- Men hur ska jag få plats med allt där? Den är ju jätteliten! sa han förbryllat.

- Driver du med mig?! frågade jag inte.

Han skrev "frimärken", fick upp en gedigen träfflista och såg ut som ett barn på julafton, precis innan det öppnat alla julklappar och förätit sig på knäck och prinskorv. Den saliga glansen i hans ögon slocknade dock snart.

- Men vänta nu, jag kan alltså inte gå vidare på det här sättet genom att skriva vidare längst upp på nästa sida, jag måste alltid gå tillbaks till den här? Så kunde jag ju göra förut! Jag måste säga att det här verkar otroligt krångligt...!

- Ja, alltså, som jag sa tidigare så ska det inte gå att skriva ett ord i adressfältet och komma till en webbplats... svarade jag, alltmedan jag började tvivla både på mina kunskaper om internets beskaffenhet och min perceptionsförmåga.

Han verkade dock nöjd för denna gång, så jag lämnade honom åt sitt google-öde.

En minut innan vi skulle stänga kom han och ville diskutera det märkliga i biblioteksdatorernas föränderlighet igen. Han undrade om det möjligen kunde vara så att de publika datorerna hade nån annan inställning, som gjorde att det inte längre gick att använda adressfältet på det förträffliga sätt som han kunnat tidigare, men att det fortfarande gick på min dator. Vajert, sa jag till mig själv, här kommer min chans att överbevisa honom om att han svamlar gallimattias. Jag tänkte visa honom att exakt samma sak skulle hända på min dator som det gjorde på de publika när jag försökte göra det som han hävdade att han hade gjort. Men si, det hände inte alls samma sak...

- Alltså, nu skriver jag "frimärken" i adressfältet här... började jag. Längre hann jag inte förrän jag till min förlägenhet insåg vad det var han menat hela tiden, men inte kunnat verbalisera eftersom han är datordyslektiker.

Det som hände var givetvis att den lilla rullgardinsmenyn med alla tidigare sidor som folk varit inne på ramlade ner.

- JAMEN DET VAR JU PRECIS DET DÄR JAG MENADE!!! ylade han överlyckligt och skadeglatt.

För att göra det hela värre svarade jag:

- Jaaa... OK, just det, jag förstod inte att det var det där du menade... men det stämmer, här kan du välja från de sidor som folk varit inne på tidigare. Men vad jag trodde att du menade, att du kunde skriva "frimärken" i adressfältet och sen komma till en frimärkssida, eller använda adressfältet som sökmotor, DET har aldrig gått!

Jag skrev frimärken, tryckte på return, och för att fullända min skam öppnades Live search och serverade ett smörgåsbord av trevliga sajter om frimärken.

Därefter gick jag hem och drog något gammalt över mig.

3 Comments:

Blogger Adam said...

Halvvägs genom texten började jag fila på en kommentar om hur Firefox söker på Google automatiskt om man skriver något annat än en korrekt adress i adressfältet.. men nu när jag läst klart kan jag inte mer än att lida med dig :/

22:24  
Blogger Marianne said...

Hoppas du själv har klart för dig hur bra och roliga dina blogginlägg är, Conan.
Jag har hur kul som helst när jag läser!

17:38  
Blogger Conan Bibliotekarien said...

Adam - tack för sympatin, den värmer även en besserwisser som mig! :D

Marianne - Trevligt att höra :)

19:33  

Skicka en kommentar

<< Home