A perfect circle
Igår ägnade jag avsevärd tid åt vad somliga tror är vår huvudsyssla; att gå fram och tillbaks med tomma och fulla bokvagnar mellan lånedisken och min avdelning ungefär 1000 ggr. Varje gång jag mötte en bezökare ville jag skrika: JAG GÖR INTE DET HÄR 8 TIMMAR OM DAGEN!!!
Its a dörty job och så vidare...
Jag har även slitit med en delikat uppgift från en lärare vars skola saknar bibliotek, och som ska jobba ämnesöverskridande med ett abstrakt begrepp som det knappt finns några böcker om. I varje fall inte på den nivån som eleverna behöver, och inte på detta bibliotek. Lyckligtvis är det inte mitt jobb att förse läraren med en massa färdigbearbetad kunskap, utan jag begränsar servicen till att maila över några förslag på böcker som handlar om hur begreppet kan yttra sig i olika former. Tänkte också slänga in ett gäng länkar till organisationer som borde ha nåt att säga om begreppet.
Idag insåg jag plötsligt vem en av våra mest frekventa stammisar är kusligt lik:
Mannen som är kusligt lik Kalles morfar har hittills gått under namnet Hängselmannen bland mina kollegor. Själv har jag kallat honom för Cirkelmannen, eftersom precis varenda en av beståndsdelarna på hans kropp utgörs av geometriskt perfekta cirklar.
En annan anledning till namnet Cirkelmannen är att jag, i ett anfall av filantropi, bestämde mig för att INTE låta honom gå under namnet Julgrisen. Det var ett extremt svårt beslut, emedan jag sällan eller aldrig har skådat en så makalöst grisliknande människa. Han har allt från de smala, vattenblå ögonen, den rödlätta borsten, den runda uppnäsan, den lätt rosafärgade huden och den övergött trinda konstitutionen.
Men nej, Conan, ohämmat hånande av oskyldiga biblioteksbesökare ska begränsas och framför allt sparas till dem som verkligen förtjänar det. Ergo; Cirkelmannen.
Cirkelmannen har nyligen börjat uppvisa ett intresse för datorer och internet, vilket helt visst kommer ge oss gråa hår i förtid. Han är nämligen av den typ som de flesta som jobbar på bibliotek får svåra eksem av: "Du... kan du hjälpa mig... jag vill gå ut på det hära internet men jag vet ingenting om datorer... varför ser den här sidan så konstig ut, hur gör man här, vad betyder det här??? HALLÅÅÅÅÅ!!! Du kan väl allt om alla sidor på internet, du jobbar ju här!!!?" etc etc etc. Det lustiga med dessa personer är att de både tror att man är ett ymnighetshorn av den oändliga visdom som behövs för att kunna hantera en dator, men samtidigt tror de att datorer och internet är så simpelt att man kan föra över sina kunskaper på en pisskvart.
För att inte fastna i en undervisningsvortex med varje sån människa har jag börjat med att väldigt tydligt informera om att vi i infodiskarna inte är här för att lära folk allt om datorer (analogi: vi lär ju inte folk att läsa heller, det förutsätter vi att de kan när de kommer till biblioteket...), men att vi har en person som är utbildad för det och som både har kurser och öppen handledning. Tyvärr är de flesta ganska ointresserade av det, för de vill ha hjälp ögonaböj och kan omöjligt förstå varför det är så fruktansvärt jobbigt för oss att stå bredvid och instruera dem genom varje musklick i 3 timmar, eller själva leta fram exakt var personen i fråga vill ha. Jodå, jag är fullt medveten om att det kan förefalla en aning bajsnödigt att t ex vägra hjälpa en stackare som aldrig suttit vid en dator att skapa en e-postadress för att kunna maila sin dotter i Vietnam, men hear me now, believe me later; det tar INTE 5 minuter.
Somliga av oss är dock snällare än andra och fastnar i "hjälpa till i 3 timmar"-fällan allt som oftast, vilket leder till att vi andra framstår som inkompetenta elakingar när vi vägrar stå till tjänst och dessutom får höra "men förra veckan när jag var här så var det en som..." till leda. Då är det bara att svälja förtreten och stå ut med att bli betraktad som en odugling när man förklarar att det var ett undantag och bla bla sjufalt bla.
För att återgå till Cirkelmannen så fick jag härom veckan en ingående beskrivning av en dagsutflykt han hade gjort till en stad som ligger ca 15 mil från denna. Han hade kört dit för att gå på ett museum över hans specialintresse. Gissa om jag höll på att garva läppen av mig när jag några dagar senare insåg att fordonet han färdats på var sin moped! Han körde 30 mil t o r samma dag på en MOPED!! I november!!! Hans intresse lär ju gränsa till besatthet.
Its a dörty job och så vidare...
Jag har även slitit med en delikat uppgift från en lärare vars skola saknar bibliotek, och som ska jobba ämnesöverskridande med ett abstrakt begrepp som det knappt finns några böcker om. I varje fall inte på den nivån som eleverna behöver, och inte på detta bibliotek. Lyckligtvis är det inte mitt jobb att förse läraren med en massa färdigbearbetad kunskap, utan jag begränsar servicen till att maila över några förslag på böcker som handlar om hur begreppet kan yttra sig i olika former. Tänkte också slänga in ett gäng länkar till organisationer som borde ha nåt att säga om begreppet.
Idag insåg jag plötsligt vem en av våra mest frekventa stammisar är kusligt lik:
Mannen som är kusligt lik Kalles morfar har hittills gått under namnet Hängselmannen bland mina kollegor. Själv har jag kallat honom för Cirkelmannen, eftersom precis varenda en av beståndsdelarna på hans kropp utgörs av geometriskt perfekta cirklar.
En annan anledning till namnet Cirkelmannen är att jag, i ett anfall av filantropi, bestämde mig för att INTE låta honom gå under namnet Julgrisen. Det var ett extremt svårt beslut, emedan jag sällan eller aldrig har skådat en så makalöst grisliknande människa. Han har allt från de smala, vattenblå ögonen, den rödlätta borsten, den runda uppnäsan, den lätt rosafärgade huden och den övergött trinda konstitutionen.
Men nej, Conan, ohämmat hånande av oskyldiga biblioteksbesökare ska begränsas och framför allt sparas till dem som verkligen förtjänar det. Ergo; Cirkelmannen.
Cirkelmannen har nyligen börjat uppvisa ett intresse för datorer och internet, vilket helt visst kommer ge oss gråa hår i förtid. Han är nämligen av den typ som de flesta som jobbar på bibliotek får svåra eksem av: "Du... kan du hjälpa mig... jag vill gå ut på det hära internet men jag vet ingenting om datorer... varför ser den här sidan så konstig ut, hur gör man här, vad betyder det här??? HALLÅÅÅÅÅ!!! Du kan väl allt om alla sidor på internet, du jobbar ju här!!!?" etc etc etc. Det lustiga med dessa personer är att de både tror att man är ett ymnighetshorn av den oändliga visdom som behövs för att kunna hantera en dator, men samtidigt tror de att datorer och internet är så simpelt att man kan föra över sina kunskaper på en pisskvart.
För att inte fastna i en undervisningsvortex med varje sån människa har jag börjat med att väldigt tydligt informera om att vi i infodiskarna inte är här för att lära folk allt om datorer (analogi: vi lär ju inte folk att läsa heller, det förutsätter vi att de kan när de kommer till biblioteket...), men att vi har en person som är utbildad för det och som både har kurser och öppen handledning. Tyvärr är de flesta ganska ointresserade av det, för de vill ha hjälp ögonaböj och kan omöjligt förstå varför det är så fruktansvärt jobbigt för oss att stå bredvid och instruera dem genom varje musklick i 3 timmar, eller själva leta fram exakt var personen i fråga vill ha. Jodå, jag är fullt medveten om att det kan förefalla en aning bajsnödigt att t ex vägra hjälpa en stackare som aldrig suttit vid en dator att skapa en e-postadress för att kunna maila sin dotter i Vietnam, men hear me now, believe me later; det tar INTE 5 minuter.
Somliga av oss är dock snällare än andra och fastnar i "hjälpa till i 3 timmar"-fällan allt som oftast, vilket leder till att vi andra framstår som inkompetenta elakingar när vi vägrar stå till tjänst och dessutom får höra "men förra veckan när jag var här så var det en som..." till leda. Då är det bara att svälja förtreten och stå ut med att bli betraktad som en odugling när man förklarar att det var ett undantag och bla bla sjufalt bla.
För att återgå till Cirkelmannen så fick jag härom veckan en ingående beskrivning av en dagsutflykt han hade gjort till en stad som ligger ca 15 mil från denna. Han hade kört dit för att gå på ett museum över hans specialintresse. Gissa om jag höll på att garva läppen av mig när jag några dagar senare insåg att fordonet han färdats på var sin moped! Han körde 30 mil t o r samma dag på en MOPED!! I november!!! Hans intresse lär ju gränsa till besatthet.
Conan Bibliotekarien at 20:23
5 Comments:
Du måste tala om vad han har för specialintresse! Vad är det för suveränt museum som är värt att köra moppe till?
Om jag avslöjar det så riskerar jag att röja min omsorgsfullt hemlighållna vistelseort, och det vill jag inte... :o)
Just nu översätter jag en text om ett system som ger besökarna utökade möjligheter till interaktion med bibliotekspersonalen.
Färre rutinuppgifter och mer tid till interaktion med Cirkelmannen, Pundardamen, Baby-Jane-tanten et consortes.
Det blir finfint, Conan!
Conan???
Dagen då den boken kommer ut på svenska är dagen då jag kommer lägga en avskedsansökan på vitt papper på chefens bord...
Nä, skämt åsido; jag uppskattar faktiskt interaktion, men det är inte hälften så roligt att skriva om alla givande och uppiggande möten man har med besökare varje dag, eller om alla stamkunder som är så slätstrukna (= vad vissa skulle kalla för "normala") att de inte förtjänar något eget epitet... ;P
Jag anar att majoriteten av de svenska biblioteken redan har det här systemet, så du behöver nog inte oroa dig för att det ska bli värre :-)
Och gissa om jag undrar i vilken stad du jobbar! Svealand, Götaland eller Norrland, den ledtråden kan man väl få?
Skicka en kommentar
<< Home