Jag blir inte arg, jag utvecklar tumörer istället.
Det har varit mycket på el wörko på sistone. För att illustrera detta ska jag bjuda på några resuméer av vad som försigått på Kanal Conan de senaste nätterna.
1. Jag står i hallen hemma i mitt hem och stirrar på en enorm mängd tomglas som plötsligt dykt upp utan att jag minns hur. Då ringer det på dörren, och där utanför står en av våra mest frekventa stammisar: Långnaglade Valrossmuschen. Han har kommit för att skriva under ett fjärrlånekvitto på en bok som han just hämtat på biblioteket. Detta är underligt av två anledningar:
A) Under mina två år på denna avdelning har jag aldrig någonsin sett honom låna en bok. Ett fjärrlån från hans sida känns alltså ungefär som att gå direkt från kaffe till att ligga i rännstenen på Malmskillnadsgatan med en kanyl i ena armen, ett gäng snodda kristallkronor under den andra och några flaskor rosita innanför västen.
B) Varför i helvete har jag KVITTOT hemma hos mig men inte boken?? Var är logiken i det? OK om både boken och kvittot funnits i Casa de Conan, det hade jag kunnat köpa eftersom det ju ändå är en dröm, men håll med om att det verkar mer än lovligt pårökt att hämta boken på bibblan och sen vara tvungen att åka hem till nån i personalen för att kvittera ut den.
Nåväl.
Långnaglade Valrossmuschen har förutom boken med sig en lika diger samling tomglas som den i min hall just materialiserade, och innan jag vet ordet av har han tappat hälften på golvet. Panik utbryter, för nu måste jag dammsuga upp alltihop MEN ÄVEN sortera ut vilka glasbitar som kommer från mina tomglas och vilka som kommer från hans.
Uppvaknandet sker med ett ryck och i ett inferno av kallsvett.
2. Nytt datasystem har införskaffats, vilket innebär att det ska distribueras behörigheter och diverse annat till övriga i personalen som kattar. Detta har haft till följd att jag i de senaste nätternas sömn har fått påhälsning av herr Marcformat Beskrivning och fru Vilka fan är det nu som har gjort vad och vad behöver de och hur i helvete ska jag kunna få till postetiketter så att folk ska slippa göra dem själva i möjligaste mån??? och inte haft en lugn stund enär jag tvingats underhålla det goda herrskapet så gott jag kunnat med oroliga kast hit och dit, ideliga halvuppvaknanden med tillhörande obegripliga mumlanden samt en härlig känsla av att jag blir väckt innan jag gått och lagt mig när klockan ringer på morgonen. Jag hoppas verkligen att mina nattgäster har haft nöje av mina ansträngningar, för själv börjar jag känna mig ganska sliten.
3. I natt hade jag en sån där stressdröm som är så uppenbar i sin betydelse att det nästan är pinsamt att vara så o-djup. Jag sitter i infodisken och fram kommer medelålders, mkt arrogant dam. Jag får genast eksem av hennes blotta utstrålning. Till saken hör att jag inte kan söka böcker på vanlig väg eftersom datasystemet inte fungerar men jag kan på nåt raffinerat vis söka ändå genom att skriva ner sökord på ett papper och trycka på en return-knapp som jag ritat dit själv. Givetvis skiter sig allt när tant Arrogant på ett mycket högdraget sätt ställer en fråga som handlar om något i specialsamlingen. Jag vet att jag kan svaret, men för tillfället är det helt raderat ur min hjärna.
Jag börjar skriva ner vad hon frågar efter på sökpappret, men det funkar inte som jag tänkt mig. Tant Arrogant försitter inte tillfället att ifrågasätta min kompetens varpå ett kallt sarkasm-krig utbryter där jag i inte särskilt diskreta ordalag meddelar att datasystemet är nere men om hon bara har lite TÅLAMOD och inte beter sig som ETT SJÄLVBELÅTET ARSEL som tar för givet att alla under 50 bast är idioter så ska hon nog få fram precis de uppgifter hon vill ha. Detta alltmedan jag med accelererande svettningar på ryggen febrilt försöker klämma fram ett svar ur det jävla pappret, samtidigt som jag grämer mig över att jag tappat koncepterna och gått i klinch med en besökare trots att jag föresatt mig att aldrig mer låta mig påverkas på det viset igen.
Uppvaknandet sker med ett ryck och i ett inferno av dålig stämning.
Snabb lekmannatolkning:
* Jag tolkar allt och inget som sägs av medelålders personer med fel tonfall som ett angrepp på min kompetens. Fel tonfall kan i det här sammanhanget vara ungefär vad som helst.
* Jag borde gå i terapi för att sluta tolka allt och inget som sägs av medelålders personer med fel tonfall som angrepp på min kompetens.
* Jag har mindervärdeskomplex för att jag efter 2 långa år fortfarande inte är fullfjädrad expert på varenda liten skrift i specialsamlingen och på varenda tänkbar aspekt av ämnet den omfattar.
* Jag har väldiga problem med passiv aggressivitet.
* Jag borde gå i terapi för att komma till rätta med mina väldiga problem med passiv aggressivitet (Il Tokskalle di tutti Tokskallar kanske inte hade så fel i mejlet jag fick från honom i vintras där han på förekommen anledning meddelade att han tyckte jag borde gå till en psykolog för att lära mig få den trygghet som normala vuxna människor bör ha).
* Det är väldigt frustrerande att jobba på ett bibliotek där datorerna inte fungerar.
1. Jag står i hallen hemma i mitt hem och stirrar på en enorm mängd tomglas som plötsligt dykt upp utan att jag minns hur. Då ringer det på dörren, och där utanför står en av våra mest frekventa stammisar: Långnaglade Valrossmuschen. Han har kommit för att skriva under ett fjärrlånekvitto på en bok som han just hämtat på biblioteket. Detta är underligt av två anledningar:
A) Under mina två år på denna avdelning har jag aldrig någonsin sett honom låna en bok. Ett fjärrlån från hans sida känns alltså ungefär som att gå direkt från kaffe till att ligga i rännstenen på Malmskillnadsgatan med en kanyl i ena armen, ett gäng snodda kristallkronor under den andra och några flaskor rosita innanför västen.
B) Varför i helvete har jag KVITTOT hemma hos mig men inte boken?? Var är logiken i det? OK om både boken och kvittot funnits i Casa de Conan, det hade jag kunnat köpa eftersom det ju ändå är en dröm, men håll med om att det verkar mer än lovligt pårökt att hämta boken på bibblan och sen vara tvungen att åka hem till nån i personalen för att kvittera ut den.
Nåväl.
Långnaglade Valrossmuschen har förutom boken med sig en lika diger samling tomglas som den i min hall just materialiserade, och innan jag vet ordet av har han tappat hälften på golvet. Panik utbryter, för nu måste jag dammsuga upp alltihop MEN ÄVEN sortera ut vilka glasbitar som kommer från mina tomglas och vilka som kommer från hans.
Uppvaknandet sker med ett ryck och i ett inferno av kallsvett.
2. Nytt datasystem har införskaffats, vilket innebär att det ska distribueras behörigheter och diverse annat till övriga i personalen som kattar. Detta har haft till följd att jag i de senaste nätternas sömn har fått påhälsning av herr Marcformat Beskrivning och fru Vilka fan är det nu som har gjort vad och vad behöver de och hur i helvete ska jag kunna få till postetiketter så att folk ska slippa göra dem själva i möjligaste mån??? och inte haft en lugn stund enär jag tvingats underhålla det goda herrskapet så gott jag kunnat med oroliga kast hit och dit, ideliga halvuppvaknanden med tillhörande obegripliga mumlanden samt en härlig känsla av att jag blir väckt innan jag gått och lagt mig när klockan ringer på morgonen. Jag hoppas verkligen att mina nattgäster har haft nöje av mina ansträngningar, för själv börjar jag känna mig ganska sliten.
3. I natt hade jag en sån där stressdröm som är så uppenbar i sin betydelse att det nästan är pinsamt att vara så o-djup. Jag sitter i infodisken och fram kommer medelålders, mkt arrogant dam. Jag får genast eksem av hennes blotta utstrålning. Till saken hör att jag inte kan söka böcker på vanlig väg eftersom datasystemet inte fungerar men jag kan på nåt raffinerat vis söka ändå genom att skriva ner sökord på ett papper och trycka på en return-knapp som jag ritat dit själv. Givetvis skiter sig allt när tant Arrogant på ett mycket högdraget sätt ställer en fråga som handlar om något i specialsamlingen. Jag vet att jag kan svaret, men för tillfället är det helt raderat ur min hjärna.
Jag börjar skriva ner vad hon frågar efter på sökpappret, men det funkar inte som jag tänkt mig. Tant Arrogant försitter inte tillfället att ifrågasätta min kompetens varpå ett kallt sarkasm-krig utbryter där jag i inte särskilt diskreta ordalag meddelar att datasystemet är nere men om hon bara har lite TÅLAMOD och inte beter sig som ETT SJÄLVBELÅTET ARSEL som tar för givet att alla under 50 bast är idioter så ska hon nog få fram precis de uppgifter hon vill ha. Detta alltmedan jag med accelererande svettningar på ryggen febrilt försöker klämma fram ett svar ur det jävla pappret, samtidigt som jag grämer mig över att jag tappat koncepterna och gått i klinch med en besökare trots att jag föresatt mig att aldrig mer låta mig påverkas på det viset igen.
Uppvaknandet sker med ett ryck och i ett inferno av dålig stämning.
Snabb lekmannatolkning:
* Jag tolkar allt och inget som sägs av medelålders personer med fel tonfall som ett angrepp på min kompetens. Fel tonfall kan i det här sammanhanget vara ungefär vad som helst.
* Jag borde gå i terapi för att sluta tolka allt och inget som sägs av medelålders personer med fel tonfall som angrepp på min kompetens.
* Jag har mindervärdeskomplex för att jag efter 2 långa år fortfarande inte är fullfjädrad expert på varenda liten skrift i specialsamlingen och på varenda tänkbar aspekt av ämnet den omfattar.
* Jag har väldiga problem med passiv aggressivitet.
* Jag borde gå i terapi för att komma till rätta med mina väldiga problem med passiv aggressivitet (Il Tokskalle di tutti Tokskallar kanske inte hade så fel i mejlet jag fick från honom i vintras där han på förekommen anledning meddelade att han tyckte jag borde gå till en psykolog för att lära mig få den trygghet som normala vuxna människor bör ha).
* Det är väldigt frustrerande att jobba på ett bibliotek där datorerna inte fungerar.
Conan Bibliotekarien at 21:37
2 Comments:
Jag förstår din frustration!
Jag har precis börjat jobba på en skolbibliotek med 4500 böcker (till 450 elever). Min rektor är tveksam till att jag behöver en datoriserad katalog men nu har jag tjatat mig till det.
Det känns helt absurt att när låntagare frågar efter en viss bok är min första reaktion: "Jag vet inte!". Sen får jag försöka lösa det.
För att kunna se vem som är förf om låntagaren bara vet titeln brukar jag använda LIBRIS. För referensfrågor får jag söka (nästintill) planlöst i hyllorna. Utlåningen sker manuellt på bokkort.
Av någon anledning känns det som om punkt 1-3 skulle kunna vara skrivna av mig. :P Punkt 4-6 kräver viss justering; låt oss byta "passiv aggressivitet" mot "AHDH-utbrott", tokskallar mot handledare och bibliotek mot universitet.
Skicka en kommentar
<< Home