2008-10-06

We are the library. You will be assimilated. Resistance is futile.

Jag sitter i disken. Ung tjej som jag aldrig tidigare sett kommer fram.

UT: Hej, har min bok kommit?

Conan: Öh...?

UT: Ja, jag var här i fredags och då sa ni att den skulle komma in idag.

Vad Conan ville säga: Eh, ursäkta men jag tror att du har sett lite för mycket på Star Trek. Vi bibliotekarier har faktiskt inte något kollektivt medvetande i stil med borgerna, så du måste nog berätta för mig i klartext vad i helvete det är du snackar om. "Har min bok kommit?" Vafan, det kan ju betyda

* Jag har fått meddelande om att boken jag reserverat har kommit, är det här jag hämtar den?

* Jag har stått i kö på en bok ett tag och undrar om den kommer snart?

* Jag tappade bort en bok här igår och de ringde och sa att ni hittat den och att jag kan hämta den här.

* Jag frågade om ni kunde köpa in en bok för ett tag sen och undrar om ni gjort det?

för att ta blott ett urval exempel.

Och jag är ledsen om jag låter lite grinig nu va, men så länge man inte kan ta fel på innehållet i sin plånbok och ett fotoalbum på dig och din närmaste släkt så kan du nog inte vänta dig att en random människa som sitter i en random disk på en random serviceinrättning ska veta allt om dina göranden och låtanden på nämda inrättning.

Vad Conan sa: Jaha, du menar alltså att du reserverat en bok och undrar om den kommit in?

UT (tittar på mig som om jag vore helt jävla dum i huvet): Eh, ja...?

Conan: OK, har du ditt lånekort eller leg med dig?

UT: Eh, nej...

Conan: Vad heter boken då?

UT: Jag TROR att den heter Pojken som hette Den eller nåt sånt där...

Conan (efter att ha meddelat UT att boken kommit och att den finns att hämta i en annan disk): Ett litet tips i all välmening: om du talar om vad boken heter eller visar ditt lånekort så gör du det mycket lättare för oss att hjälpa dig, för "har min bok kommit" säger oss absolut ingenting.

UT: Hmpf...

För övrigt drunknar jag i arbete och alla ni som känner er försummade av er lokala bibliotekarie: jag ber i förebyggande syfte om ursäkt om det skulle råka vara jag som inte besvarat ert inköpsförslag eller vad det nu vara månde som orsakar känslan av övergivenhet. Jag har för tillfället ca 38 högar papper på skrivbordet just nu och är inblandad i 5 olika projekt som alla är exakt lika viktiga (både pappershögar och projekt).

Dessutom har det kommit ut en störtflod böcker i specialsamlingens ämne och det faktum att jag inte hunnit köpa mer än en bråkdel av dem håller mig vaken om nätterna. De jag köpt ligger obrukbara på min katalogiseringsvagn (som för övrigt har antagit astronomiska dimensioner de senaste månaderna), vilket även det ger mig bisarra stressdrömmar eftersom folk har börjat fråga efter dem och jag inte har en blekfet aning om när jag ska hinna sätta mig med dem.

Men jag måste påpeka att jag är JÄVLIGT tacksam över att jag faktiskt ändå tycker att det är ROLIGT att jobba. Det vore förvisso trevligt att slippa känna mig jagad av en hydra av arbetsuppgifter (som gror två nya pappershögar så fort jag betat av en gammal) men jag trivs. Å, vad jag trivs! :)

4 Comments:

Blogger Ylva said...

Visst är det irriterande med låntagare som säger lösryckta saker och sedan tittar på en som om man är dum i huvudet när man inte direkt ger dem vad de de vill ha?! Jag hade en elev som frågade "har den kommit?". Jag var skitstolt när jag svarade att den kommer ut i november (eftersom han brukar fråga efter Brisingr som ännu inte kommit ut på svenska) och så menade han fotokatalogen på skolan!

13:45  
Blogger Vilse said...

Det där är en konversation jag känner igen allt för väl. Jag slås ofta av hur många låntagare som inte minns vilken bok de reserverat. Att de sen blir sura när jag: a. inte vet vilken bok det var eftersom jag inte tog emot reservationen. b. inte inte minns eftersom man tar emot ett rejält gäng varje vecka gör mig rätt konfunderad.
En hive mind som Borg kanske skulle vara nåt för axiell att jobba på. Kombinera med instan memory of reservations implantat så blir allt perfekt.
Reservations are futile...

18:19  
Blogger Conan Bibliotekarien said...

Ylva - om man hade ork och noll prestige så skulle man ju kunna göra en riktigt rolig vana av att svara goddag yxskaft på allt folk frågar :D "Ursäkta, har ni nåt café här?" "Nej, du vet, mormor har ju börjat bli inkontinent va, så jag måste åka till apoteket och köpa blöjor efter jobbet."

Vilse - det blir nog inte förrän i Book-IT 9.0 som det där med hive-mind kommer utvecklas ordentligt... Under tiden kanske RFID kan erbjuda en lösning. Alla låntagare får ett chip inopererat i hjärnan och så fort nån närmar sig en informationsdisk så dyker all tillgänglig info på vederbörandes låntagarkonto upp på en för ändamålet avsedd dataskärm.

För övrigt diggar jag din blogg stenhårt. Misstänker dessutom att vi har en gemensam bibliotekarie-bekant.

14:07  
Blogger Vilse said...

Conan: Det coolaste skulle vara om man fick upp en sån där röd skärm som i terminator.
Subject: Kulturtant 60+
Target: Murakami and Ranelid
Action: Terminate

Efter att ha läst hela din blogg och garvat mig harmynt så misstänker även jag att vi har en gemensam bekant. Beskrivningen av il tokskalle de tutti tokskallar är för träffande för att jag inte skulle kunna missa den. Jag har också känt mig lockad att skriva om honom men har hittills avstått.
Dessutom, tack för berömmet men jag erkänner rodnande att jag missat din blogg och enbart gör samma sak som du gjort i flera år. Känner mig som en kopia faktiskt :)
maila vilseblandbokhyllorna@gmail.com om du vill slippa prata i kod.

00:58  

Skicka en kommentar

<< Home