Zen och konsten att skjuta upp arbetsuppgifter
Gud sig förbarme vad seg jag är i kraniet.
Jag borde till exempel förbereda ett roligt och informativt föredrag som jag ska ha om specialsamlingen nästa vecka, ta itu med Berget av specialsamlingsböcker som står och ropar på mig från sin hylla, katalogisera högen med mangaböcker som legat till sig i nån månad samt gå igenom de senaste dagarnas inköpsförslag, men allt jag orkar ta mig för är att sitta och kontemplera över det faktum att vi har oproportionerligt många böcker på avdelningen för geologi av författare vars efternamn börjar på L.
Väldigt zen.
Tabula Rasa fortsätter komma till biblioteket och tillverka kidnappningsbrev. Senast idag såg jag honom sitta ensam, med något jagat i blicken, vid ett bord för 6 personer vilket var helt täckt (nej, jag överdrivet inte. Jag menar verkligen HELT TÄCKT) av hopknövlade A4-papper. Förutom de obligatoriska små utklippta lapparna med siffror och bokstäver.
Inte så zen.
Jag borde till exempel förbereda ett roligt och informativt föredrag som jag ska ha om specialsamlingen nästa vecka, ta itu med Berget av specialsamlingsböcker som står och ropar på mig från sin hylla, katalogisera högen med mangaböcker som legat till sig i nån månad samt gå igenom de senaste dagarnas inköpsförslag, men allt jag orkar ta mig för är att sitta och kontemplera över det faktum att vi har oproportionerligt många böcker på avdelningen för geologi av författare vars efternamn börjar på L.
Väldigt zen.
Tabula Rasa fortsätter komma till biblioteket och tillverka kidnappningsbrev. Senast idag såg jag honom sitta ensam, med något jagat i blicken, vid ett bord för 6 personer vilket var helt täckt (nej, jag överdrivet inte. Jag menar verkligen HELT TÄCKT) av hopknövlade A4-papper. Förutom de obligatoriska små utklippta lapparna med siffror och bokstäver.
Inte så zen.
Conan Bibliotekarien at 13:25
1 Comments:
Åh, vad jag känner igen mig!
Även jag hatar "den vita massajen", i så hög grad att jag t.o.mfått en antikvariatsinnehavare att riva sönder och kasta boken och även en kille som tyckte att den var helt okej att sluta prata med mig - hemska, hemska bok.
Blev också rädd för handfat efter " Det" (liksom för handskar efter "Mio min Mio"). Och min underbara Isfolket-period, vad jag saknar den där total läslusten man hade då. Har precis insett att jag nog inte vill bli bibliotekarie trots påbörjad utbildning, för lite skönlitteratur helt enkelt!
Skicka en kommentar
<< Home