2009-03-24

Gästspel från Conan Barbaren

Jag är vanligtvis en tämligen fridsam bibliotekarie (jo, det är jag faktiskt!!!), men när samma skit träffar samma fläkt gång på gång, s a s, så är det stundom nära att jag förvandlas från Conan Bibliotekarien till min mer aggressive namne. Jag svidar inte om till minimal läderrustning, men även en Conan Barbaren iklädd kofta och birkenstock kan vara ganska skräckinjagande.

Denna gång triggades förvandlingen av det välkända fenomenet DATORER SOM INTE FUNKAR SOM (JAG VILL ATT) DE SKA.

Så här va: strax före jul fick jag en ny dator på jobbet. När jag någon vecka senare skulle sätta mig och katalogisera i libris så gick det inte att logga in, utan på skärmen dök det upp ett högst oroväckande felmeddelande vars make jag aldrig tidigare sett. Jag fick ett mindre vansinnesutbrott eftersom jag inte hunnit katta några specialsamlingsböcker på ca 1000 år och sålunda samlat på mig en mindre bergskedja av böcker, artiklar och rapporter som bara skrek efter att få bli tillgängliggjorda.

I desperation tvingade jag vår datatekniker Ö att ringa Libris support och fråga vad i helvete det var frågan om, och de kunde upplysa oss om att katalogiseringsprogrammet Voyager inte är kompatibelt med Windows Vista än och att det förmodligen kommer dröja ett halvår innan en vistakompatibel version dyker upp.

Innan jag fick en stroke av ren vanmakt hann Ö berätta att supporten föreslagit att vi skulle installera Voyager på en annan dator som jag sen kunde logga in på från min dator via den otroligt science fiction-aktiga funktionen "fjärrstyrt skrivbord". Jag tyckte givetvis att det lät som en fantastisk idé.

Tyvärr visade det sig omöjligt att installera voyagerpaketet på den utsedda datorn trots att den hade XP och inte Vista, vilket givetvis genererade ännu ett vansinnesutbrott från mig. Lyckligtvis är jag en tämligen återhållsam person så mina raserianfall brukar sällan märkas särskilt mycket utåt. Däremot är det väldigt ansträngande att hålla så mycken frustration inom sig så endera dagen kommer jag få hembud på grund av ett aneurysm.

Hur som helst; jag ska inte tråka ut eventuella läsare med alla 438 turer fram och tillbaks mellan olika datorer, mejl till librissupporten, uteblivna svar på mejl till librissupporten och mer och mer... eh... kreativa lösningar för att lösa problemet, men till slut, när det enda alternativet som återstod var att spränga biblioteket i luften för att aldrig mer behöva tänka på skiten, lyckades kollegan J mirakulöst installera Voyager på den första datorn vi provade på. Det visade sig nämligen att denna dator hade dubbla operativsystem, alltså både Vista och XP, och när jag och Ö försökte installera Voyager var vi inloggade i Vista. Jag kände mig ju rätt dum som inte la märke till det, men inte tillnärmelsevis lika dum som datatekniker Ö måste ha gjort.

De följande dagarna katalogiserade jag så att fingrarna nöttes ner till knogarna hårgastyle. Sen inträffade följande: en ny kollega började jobba och denna nya kollega behövde en dator och vips kunde jag inte logga in via fjärrstyrt skrivbord längre eftersom datorn användes av en annan person.

När jag insåg vad som hänt gjorde mitt läderklädda alter ego entré och likt en bärsärk som just dragit i sig 17 kg flugsvamp gav jag mig åstad för att hitta den ansvarige för att min (MIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) librisdator nu användes till detta oheliga syfte.

Lyckligtvis var den första jag stötte på datatekniker Ö. Eftersom han hade sett alla förstadier till förvandlingen i form av mina små modesta utbrott hade han, så fort han fick höra vad som hänt, redan vidtagit åtgärder för att fixa problemet. Det tog visserligen en dryg vecka innan det hände nåt på den fronten, men bara beskedet var tillräckligt för att Barbaren skulle dra sig tillbaka och släppa fram Bibliotekarien igen.

De senaste dagarna har delar av mig dock i smyg önskat att den där fräna lösningen inte hade fungerat. Orsak: 50 arkeologiska rapporter katalogiserade på 3 dagar. ARGH!

2009-03-20

Conan Twittraren

Twitter, tja, varför inte?

Om jag inte ens där orkar skriva oftare än en gång i kvartalet så är jag bevisligen och oåterkalleligen slut som artist...