Ett minne från min tid som Conan Skolbibliotekarien

Elev av det brötigare slaget (dräller in på biblioteket på ett exceptionellt pubertalt sätt): ÖÖÖÖÖH DU BIBBLOTEKARIEN!!!! Kan jag använda mobilen härinne???

Conan: Nä.

Elev (tar sats för att inleda en lång tjafssession om varför mobiltelefon inte är tillåten på biblioteket): Meh vaffan? Vaddårå? Du kan väl inte bestämma sånt?!? Å hur skaru kunna kolla det förresten, det är ju bara att...

Conan: Nej, alltså, du KAN inte använda mobilen här inne. Den fungerar inte.

Elev (kommer av sig): ...eh... va? Vadå fungerar inte?

Conan: Det är ingen mottagning här inne för taket och väggarna på bibliotekslokalen är gjorda i bly. Har inte din handledare talat om för er klass att bibblan ska fungera som skyddsrum ifall det blir krig? Bly skyddar ju mot radioaktivitet.

Elev: VA?? Nä, det är det ingen som sagt nåt om... det här måste jag fan kolla upp!! (hastar ut, klart oroad och förskräckt över lärarens försumlighet)

Conan (gnuggar elakt händerna): Moahahahahah.....UAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!

Apropå nåt helt annat; igår hjälpte jag en kille att hitta artiklar om DNA. Stackarn var en exakt kopia av Robinson-Robban, han hade aningen ljusare hår bara. Och inte nog med den yttre likheten, han hade dessutom samma dialekt som RR. Undrar hur lätt det är för honom att göra ett seriöst intryck på... hm, säg... en anställningsintervju...?

70-talet ringde, de ville ha tillbaka sin bok...

Börjar det gå slentrian i den intima samvaron med dig själv eller din partner? Frukta ej! Du kommer inom kort att kunna råda bot på det genom att låna denna bok på Ballefjongbergs stadsbibliotek!

Ett gästspel från Conan Privatpersonen

Robocop Kraus är helt klart vad jag kommer lyssna på när jag sitter och kattar arkeologiska rapporter ett bra tag framöver.

För övrigt anser jag att förkortad katalogisering är ett jävligt bra påhitt.

Grundkurs i bibliotekariana

Istället för att dela ut fisljumna broschyrer från facket borde alla studie- och yrkesvägledare och deras gelikar använda bibliotekariehandboken för att locka people till vårt glamourösa yrke.

Jag är övertygad om att that verkligen would do the trick.

(jag måste dock erkänna att det faktiskt var just en fisljummen broschyr från DIK-förbundet som fick undertecknad att inse hur inihelvete rafflande det troligen vore att jobba som bibliotekarie)

Favorit i repris eller En stilstudie i kommunikationssammanbrott eller Så går det när man överöser folk med information som de inte har bett om

*RRRING*

Conan (lyfter telefonluren): Ballefjongbergs stadsbibliotek, Conan Bibliotekarien.

Man i andra änden: Ja hej, ursäkta madam, jag undrar, har ni en bok? De sa på XXX-biblioteket att ni har den.

C (serviceinriktad som alltid): Vänta så ska jag kolla upp det. Vad heter boken?

Man: Jo, damen, den heter "Blaha" och handlar om blättan blä.

C: Ett ögonblick... (knappar på datorn) ...jo, vi har fyra olika "Blaha". Det är a- och b-kursböckerna och så övningsböckerna till dem. De som finns inne är övningsboken till A-kursen och så textboken till B-kursen...

Man (avbryter): Nej nej, vad pratar du om? Vadå kan du inte bara säga om du har en bok som heter "Blaha"??

C: Jo, men eftersom vi har fyra olika som heter samma sak så tänkte jag tala om för dig vad det är för böcker så får du tala om för mig vilken det är du behöver.

Man: Jamen du fattar inte vad jag säger!! Kan du inte bara säga om det finns en bok som heter "Blaha"?!?

C: Jodå, vi har böcker som heter "Blaha". Det är två vanliga böcker, a- och b-kursen, och så två övningsböcker till dem...

Man: Men övning och övning! Det skiter väl jag i! Du fattar inte! Jag inte vill höra om nån jävla övning! Jag vill ha "Blaha"! Du kan inte säga om du har den??

C: Jo, vi har "Blaha", men det finns flera olika. De är ju läroböcker för gymnasiet, så det finns en a-kursbok och en b-kursbok, och så övningsböcker till dem. A-kursboken är utlånad, men övningsboken till a-kursen finns inne och dessutom finns b-kursboken inne. Vilken av dem är det du vill ha?

Man: Jamen jag bryr mig inte om övning hit eller a eller b, finns den eller inte??!

C (ger upp försöket att vara serviceinriktad): Ja, OK då, vi säger såhär: den finns, men den är utlånad.

Man: Men du sa ju att det fanns fler???

C: Ja, som jag sa tidigare så finns det en a- och en b-kursbok, och så två övningsböcker, och de som inte är utlånade är övningsboken till a-kursen och textboken till b-kursen.

Man: Jamen övning, du menar att jag ska ta övningsbok men den andra finns inte...??

C: ... eh, nej, det...

Man (avbryter): ...eller menar du jag kan läsa del två utan att läsa del ett?

C (börjar bli less): Jo, det kanske du kan, men jag vet ju inte vilken nivå du är på, det är därför jag vill tala om för dig att vi har flera olika böcker som heter "Blaha"...

Man (avbryter): Så du inte vet om jag kan läsa del två?

C: Öh, nej, jag vet ju som sagt inte...

Man (avbryter): Om du inte kan säga det då du inte ska jobba där!

C (kan inte hålla tillbaks sarkasmen): Jaja, så jag borde kunna läsa dina tankar då, för att få reda på vilken bok det är du behöver?

Man: Du kan dra åt helvete!!!

*KLICK*

Glöm inte att ta med dig knölpåken när du lämnar biblioteket

Klämdagar är jävligt trevliga företeelser, så länge man inte är en av de få utvalda som tvingas jobba på dem. På Ballefjongbergs bibliotek är det nämligen så fiffigt inrättat att de som ändå skulle jobba på lördagen efter Jesu flygare även får jobba klämfredagen. På så vis slipper vi

"Men jag jobbade ju 2006, fastän Gun var ledig och vi hade tänkt åka med barnen till Liseberg! Jag tycker faktiskt att jag borde få vara ledig 2 år i sträck som kompensation för det!"

"Jamen vi har faktiskt bokat en resa till Barcelona den helgen!!! Jag KAN bara inte avboka för Gittan och Arne firar 30-årig bröllopsdag och när de firade 20-åriga kunde vi inte komma, så vi MÅSTE komma i år!!!"

-diskussionen.

Visserligen räknas dagen som kvalificerad övertid vilket renderar några extra tusenlappar i börsen, men jag hade hellre legat hemma som en mumie i 4 dagar i sträck. Gud i London vad seg jag var igår kväll efter 7 timmar i infodisken. Det var dessutom ovanligt mycket folk igår. Eller så la jag bara märke till varenda sketen besökare eftersom jag a) satt i disken hela dagen och b) hade väntat mig att folk, liksom jag om jag vore ledig, skulle ha vett att tillbringa dagen i soffan för att catcha upp med all schysst dag-TV man tyvärr missar när man jobbar heltid.

Timmarna gick hyfsat snabbt ändå. Vid halv elva-rycket höll jag dock på att få en panikrelaterad hjärninfarkt, då det visade sig att den publika skrivaren för andra gången på mycket kort tid krävde byte av en reservdel som visat sig vara extremt svår att få tag på. Sist det hände stod den still i tre veckor, till alla våra flitigt utskrivande datoranvändares förtret.

Lyckligtvis var vaktmästaren en av de få utvalda som befann sig på jobbet, så jag mailade honom kvickt som fan och meddelade läget. Samtidigt satte jag igång att tillverka små pedagogiska skyltar att sätta upp vid vid varje dator så att INGEN skulle kunna undgå att bli informerad om att skrivaren var kaputtski. Förra gången skrivaren sa tack och hej nöjde vi oss nämligen med att sätta en lapp om det på en väldigt ostrategiskt placerad anslagstavla som ingen jävel tittar på, och fick följdaktligen genomlida ett antal utskällningar från frustrerade besökare som förgäves skrivit ut t ex betalda räkningar, teaterbiljetter och brev till franska konsulatet (vilket de tvingats att skriva av en vansinnig man som har 14 adelsnamn i släkten och minsann alltid har uppträtt som en gentleman).

Vaktmästaren dök upp och kliade sig bekymrat i huvet eftersom han mindes hur lång tid det tog att få grossisten att hosta upp rätt reservdel förra gången, men inventerade ändå pliktskyldigast sitt förråd och sipåfan; det låg en reservdel av rätt typ där! Jag jublade moderat inombords, såsom den behärskade bibliotekarie jag är, under det att vaktis fixade skrivaren.

När han fixat klart och ilat iväg höll jag dock på att få hjärninfarkt nr 2, eftersom texten "replace tjotahejti" genast dök upp i displayen. Vis av erfarenhet såg jag framför mig ytterligare tre veckors väntan på en ny tjotahejti, men gav mig ändå ut på vaktisjakt för att i alla fall informera honom om vad som behövde göras. Han företog än en gång en pliktskyldig förrådsinventering, men föga förbluffande var den resultatlös.

Stundom ler dock ödet blitt även mot en enkel bibliotekarie och igår var en sån dag. En tjotahejti uppenbarade sig plötsligt framför min blick, och allt var fullkomligt. Ända tills vaktis för andra gången fipplat klart och stuckit sin väg och jag för andra gången upptäckte att det FAN INTE KOM UT NÅT UR SKRIVARJÄVELN!!!

Mitt lönekonto tör vara jävligt tacksamt för att det inte stod en knölpåk nånstans i närheten av infodisken, för risken var överhängande att jag i så fall grundligt hade testat dess funktionalitet på skrivarhelvetet. Nu fanns det bara en enda sak att göra, och det var att prova universaltricket über alle universaltrick, nämligen att stänga av skrivaren och sätta på den igen.

Och det fungerade.