Gästspel från Conan den kanske otillbörligt personlige

Idag önskar jag att jag kunde byta hjärna med någon som ger blanka fan i vad folk tycker och tänker om hur h*n exempelvis hanterar att nån kommer fram och ställer sig en halvmeter ifrån en och stirrar uppfordrande på en, så att man till slut (med en ursäkt till den besökare som man just är i färd med att betjäna och som är orsaken till att man inte genast uppmärksammar den stirrande) vänligt talar om att det finns personal en trappa ner och att det dessutom finns en hiss (om det nu är så att de missnöjda grymtningarna man får till svar på detta betyder att det verkar fasansfullt besvärligt att praktisera sig ner för trappan).

Själv tycker jag att det känns löjligt jobbigt att märka att kollegan som jag hänvisade till troligen uppfattade det som att jag

a) bara stod där och drällde och inte alls var upptagen när stirraren kom fram

och

b) först hörde efter vad stirraren behövde och därefter bestämde mig för att jag inte hade lust att hjälpa till och skickade ner vederbördande en våning, trots att utrustningen som personen behövde använda finns på den våning där jag befann mig.

Vad mycket energi jag skulle spara om jag antingen litade helt på min egen förmåga att bedöma vad som är rimligt förfarande i slika situationer eller helt inriktad på att vara översvallande hjälpsam och att försöka vara alla till lags samtidigt. Ambivalensen mellan dessa ytterligheter gör att jag flera gånger om dagen genomgår små inre strider, för att parafrasera unge herr Jonsson, och den tiden och energin jag använder för att analysera om jag borde ha sagt och gjort si eller så istället skulle jag kunna ägna åt att exempelvis jobba.

Conan: de lite mindre mörka åren I

Jag kom av mig en smula i min resumé över mitt yrkesmässiga 00-tal. Eftersom det mesta efter 2004 finns dokumenterat i bloggform tänkte jag vara lat och endast leverera ett gäng länkar från dessa år. Dock ej från 2005, varifrån jag istället ska bjussa på en BIBLIST-relaterad anekdot som renderade stor munterhet när det begav sig.

"Jag är med i en mailinglista för min yrkesgrupp dit folk skickar mail om stort och smått dagarna i ända. En nackdel med detta är att folk som gör autosvar på sin jobbmail när de har semester automatiskt svarar på varenda mail som skickas till listan, och dessa autosvar skickas ut till alla prenumeranter. Under juli kan man alltså få typ 100 autosvar per BIBLIST-mail, där det endast står

Stig-Sölve Svensson har semester och återkommer den 12/8. För brådskande ärenden, var vänlig kontakta Beda-Britt Bengtsson.

Idag har det varit en väldigt aktiv BIBLIST-dag med många mail. Idag har även Skepparkransen Manchestersson semester. Detta vet jag eftersom jag för varje BIBLIST-mail även mottagit detta från vederbörandes autosvar:

Är i Paris med familjen och går på trevliga restauranger i quartier latin. Åter 7:e november. Missar tyvärr Coldplay.

Ganska tjatigt va. Men jag undrar om inte Hårknuten Knytblusson lider ännu mer av det, ety hon levererade följande mail till listan:

Hej, kan inte någon barmhärtig människa ordna så att vi som stretar på golvet; i verkligheten, denna grådaskiga novembertisdag åtminstone slipper läsa detta retliga mejl flera gånger. Om dendär karln’ som glassar runt à parisiska restauranger... Undrar en som inte varit utsocknes i denne kungens tid.

vilket givetvis genererade ännu ett autosvar från Skepparkransen. Hehe. Den uppmärksamme har dessutom noterat att killen kommer vara i Paris till den 7/11. Undrar om det bak Skepparkransens förmodat sobra yta döljer sig en liten smygsadist?"

Nu tycker jag att du är lite vrång...

Var ledig några dagar häromsistens. När jag kom tillbaka och lyssnade av min röstbrevlåda möttes mitt öra av följande lika härliga som anonyma vredesutbrott:

Har ni aldrig fattat hur irriterande det är att man ringer och vill fråga efter nån bok och det hoppar in en röst som säger [mummel]!!! Va i 17 är det för jävla system ni sysslar med??? Jävla bibbla!!! Fixa det!!

Jag misstänker dock att det är min gamle vän Dra åt helvete-mannen som än en gång haft otur i sina försök att nyttja bibliotekets tjänster.

-Jag vill låna den där boken! -Vilken bok? -Ja men den där boken, den där som ni har här!

Somliga biblioteksbesökare kan med en enda replik få mig att känna mig inkompetent, otillräcklig och nervös, trots att mitt enda misstag är att jag inte är betazoid.

Äldre man: Jag ska ha det där häftet om gamla sjukdomar! [tonfallet antyder att jag genast borde veta vad han menar]

C [blir lätt obekväm till mods av hans uppfordrande ton och gör mig redo för katalogsökning]: OK, vad det heter det?

ÄM [irriterat]: Nä, det vet jag inte!

C: Nähej... vet du vad författaren heter...?

ÄM [som om det var en ovanligt korkad fråga]: Näe! Men den finns ju här! [pekar obestämt inåt lokalen]

C: Ähm... jaha...

ÄM: Ja, den finns ju här! Men släpp in mig i forskarsalen istället, där har vi den!

[forskarsalen = lätt pompöst ord för vårt lilla rum för släktforskning. Vi i personalen brukar kalla rummet för "släktforskningsrummet"]

C [vill inte ge upp försöket att hitta den riktigt än]: Men vänta så ska jag...

ÄM: Nä men släpp in mig i forskarsalen nu då! Den finns ju här men vi har en därinne också!

C: Okej... [lomar iväg med mannen i släptåg]

ÄM: Den ska ju finnas här! [pekar än en gång inåt lokalen]

C [kan inte riktigt dölja irritationen längre]: Jo, jag hör att du säger det, men det är lite svårt att veta exakt var när man varken vet vad den heter eller vem som skrivit den...

ÄM: Hmpf!