2009-11-26

Plågsamma bokförsök?

Är det bara jag, eller skulle du också bli lite tveksam till att köpa en bok där upplageuppgiften ser ut så här:

[1., experimentella uppl.]

...?

2009-11-23

Om du hör hovklapper...

En av våra mer diskreta och vänliga stammisar är Protesmannen. Han kommer från Nordnorge och ser ut som som en korsning mellan Doc i Tillbaka till framtiden-filmerna och Sibylla Trelawney i Harry Potter.

Till en början var jag lite skeptiskt inställd till honom eftersom han hade för vana att skriva ut bilder på lättklädda damer

(nu snackar vi iofs den sortens lättkläddhet som många skulle kalla för "smakfull nakenhet", men som för mig ändå symboliserar unken objektifiering och som dessutom får mig att undra varför det sällan produceras liknande bilder på karlar trots att jag och många med mig gärna skulle drägla över bara bringor tillhörande män som trånsjukt blickar in i kameran eller med sina poser signalerar "hallå, det är DIG jag väntar på!!!". Ja, fler än Morrissey, då. (nej, givetvis vill jag inte att jämställdhet ska uppnås genom att män försätts i samma objektifierande position som jag anser att kvinnor är i, men come on people, håll med om att de flesta heterosexuella kvinnor faktiskt är lika förtjusta i halvnakna män som de flesta heterosexuella män är i halvnakna kvinnor!))

men eftersom han var allt utom slajmig och läbbig utan alltid bara vänlig och försynt hamnade han till slut i den stora avdelningen för trevliga stammisar i min hjärna (där de flesta faktiskt befinner sig, tro't eller ej).

Hur som helst; slajmig eller ej så ser ju karln ändå en smula udda ut i sitt långa, vita hår, sina flaskbottnade glasögon, sin fladdrande trenchcoat och sitt breda krokodilsmajl, så när jag la märke till ett klickande ljud varje gång han passerade disken drog jag den logiska slutsatsen att han hade benprotes. Det skulle ju liksom passa så väl in i den övriga bilden, om ni förstår vad jag menar.

En dag frampå vårkanten la jag märke till att klickandet hade upphört.

"Hm, Protesmannens ben klickar inte när han går längre", anmärkte jag till kollegan bredvid i disken. "Undrar om han fått nån ny, bättre protesmodell."

"Han har väl ingen benprotes", sa kollegan.

"Men... varför klickade det när han gick förut då...?" frågade jag förbryllat.

"Det har ju varit så halt hela vintern, han hade väl broddar på skorna." svarade kollegan.

Zebran lomade besviket ut för att omgående ersättas av en vanlig, brun pålle.

2009-11-22

Sapfisk hyllning till återlämningsrobot

Röd och högblank ståtar du i din tronsal
slukar utan att blinka allt vi offrar
Fyra magar har kon och du har tjugo
vagnar som väntar

Likt en kastvind rycker du boken från mig
armen, säker på målet, darrar icke
när den susar med lätthet för att lägga
boken till vila

Magisk är du, magiskt ditt sätt att städse
finna en bädd till boken i din gripklo
Blixten ser dig försvinna, ändå är du
tyst som en ninja

2009-11-20

Beckett översatt till biblioteket

Äldre, distingerad herre [slänger fram en lapp med namnet på en bok och säger med irriterad röst]: Jag *mummel mummel* den här!

Conan: Har du reserverat den? Har du lånekort eller leg med dig så ska jag kolla upp det.

ÄDH [med ännu mer irriterad röst]: NEJ jag sa att jag vill läsa en recension av den!!!

C: Jaha, förlåt, jag tyckte du sa "reservera". En recension sa du. Jag ska se om jag kan hitta nån recension på den i Artikelsök [nationell databas där artiklar och recensioner från en hel drös med tidningar och tidskrifter registreras].

ÄDH [skruvar irriterat på sig och säger anklagande]: Men det är väl bara att du hämtar Historisk tidskrift!!

C [blir en smula förvirrad]: Jaha, jag uppfattade inte att du hade uppgifter om var recensionen finns. Vilket nummer av HT finns den i?

ÄDH [på gränsen till vansinne]: Men det vet väl inte jag!!

C [börjar undra om Lennart Swahn kommer hoppa fram snart]: När kom boken ut då?

ÄDH [håller på att gå upp i limningen]: Det är ingen bok!!! Det är en avhandling!!! Och Historisk tidskrift brukar alltid recensera avhandlingar!!!

C: Okej, få se vad den heter så ska jag se när den kom ut...

[jag letar rätt på avhandlingen i Libris, går sen och hämtar några årgångar av HT och ger till ÄDH som försvinner iväg för att bläddra igenom dem. Efter nån halvtimme återvänder han, klart uppbragt.]

ÄDH [med anklagande och djupt besviken röst]: Det fanns ju ingen recension i någon av de här!!!

C [vet inte riktigt vad han väntar sig av mig i detta stadium av vårt föga framgångsrika samarbete]: Eh... det var ju beklagligt... vill du att jag ska se om jag kan hitta nån recension i Artikelsök ändå då?

ÄDH [fortfarande med anklagande röst]: Nej tack, det behövs inte!!! Tack ska du ha för all hjälp!!! [går]

C: Tack själv...???...

2009-11-19

Gästspel från Conan Diskofilen

En låt som...

...har gjort mig glad: Do your best and don´t worry - Morrissey

...har gjort mig ledsen: Till Elias - Euskefeurat

...jag vill dansa till: Take me back to your house - Basement jaxx

...jag vill dansa ännu mer till: Come to me - Koop

...lugnar ner mig: Be thankful - Massive attack

...jag lyssnar på för att bli pepp: Rocket plane - Komeda

...påminner om kärlek: Avalon - Roxy music

...påminner om gamla tider: Forest fire - Lloyd Cole

...påminner om ångest: En himmelsk drog - Kent

...jag lyssnar på väldigt mycket just nu: If you don't like me, don't look at me - Morrissey

...är väldigt, väldigt bra: Crush me - The house of love

...lyssnas på i ilska: Sorrow will come in the end - Morrissey

...jag lyssnar på när jag är kreativ: The race - Yello

...påminner om sommardagar: Make it right - Christian Falk

...påminner om våren: A beat called love - The grid

...påminner om staden jag tycker om: True faith - New order

...jag lyssnade på när jag var 13: Twist in my sobriety - Tanita Tikaram

...jag lyssnade på när jag var 15: Hazy shade of winter - Bangles

...jag lyssnade på när jag var 17: Celebrate - An emotional fish

...jag lyssnar på just precis nu: My life is a succession of people saying goodbye - Morrissey

2009-11-03

Hon heter Linda

- Vi kallar henne för Bindan, för hon heter ju Linda och så luktar hon äcklig mensbinda, sa min två år äldre kompis föraktfullt om den blyga, lite kufiska tjejen i sin klass.

Jag var nio år och undrade vad hon och hennes häftiga kompisar skulle ha kallat mig om vi gått i samma klass och inte hade varit kompisar för att våra mammor kände varann.

Det gjorde ont i magen på ett sätt som jag inte riktigt förstod när jag tänkte på hur jävliga de var mot Linda. Jag var inget änglabarn. Det finns säkerligen de som skulle hävda att jag ärrat dem för livet, och det finns de har ärrat mig, men med Linda var det något särskilt, något annat. Något som jag inte kunde sätta ord på då.

Nu förstår jag att det var känslan av att de sparkade på någon som redan låg, som kanske aldrig hade stått upp över huvud taget. Någon som var försvarslös på ett sätt som vi andra inte var (oaktat att ingen för den skull ska behöva utstå mobbning och trakasserier).

Jag var nio år. Och POFF! Så kom livet.

Tjugofem år senare ser jag Linda på jobbet varje dag. Jag katalogiserar, köper in specialsamlingslitteratur och har pass i informationsdisken. Hon studerar, för anteckningar och vilar fötterna. Hon kommer varje morgon när vi öppnar och går när vi stänger på kvällen. Om statistiken skulle räknas i längden på varje besök så skulle hon öka våra siffror med många sköna timmar.

När biblioteket är stängt vandrar hon runt på stan. Hon bär alltid samma slitna kläder och är alltid nedtyngd av trasiga kassar och väskor som bångnar av pantburkar och ägodelar. Om det är vår eller sommar händer det att hon bär sin blå täckkappa från nittiotalet på armen, alltid på väg att tappa den. Hennes blick är alltid undvikande och hennes utstrålning viskar, skriker, bönfaller: "se mig inte, låtsas inte om mig, låt mig vara ifred!!".

Ibland händer det att någon annan biblioteksbesökare oroligt undrar om vi inte borde göra något. Fråga om hon behöver hjälp, ringa till socialtjänsten eller erbjuda henne ett mål mat eller en dusch. Vårt svar blir alltid detsamma:

- Vi har försökt prata med henne, men hon vill varken ha någon kontakt med oss eller med socialen.

Hon är en i mängden av de samhällets olycksbarn som använder biblioteket som tillflykt. En av alla de ansiktslösa. Men hon är också en del av min barndom. För mig finns hon på riktigt.

Jag vet ju inte varför hennes liv ser ut som det gör idag. Varför hon fortfarande ligger. Men inte fan tror jag det hjälpte att några grymma, brådmogna ungjävlar sparkade på henne då för tjugofem år sen.

Så om jag kunde så skulle jag åka tillbaka i tiden, ta mod till mig och skrika åt min två år äldre kompis:

- Hon heter inte Bindan, hon heter Linda!!!! Fattar du det??? LINDA!!!