Nerför minnenas allé
Jag har tidigare berättat om Lokaltidningsmannen, som förpestade tillvaron för mig och min kollega när jag jobbade på biblioteksfilialen. Under ett par månaders tid försökte vi ju jobba bort alla de specialrutiner som bemängde interaktionen med den gamle kökkenmöddingen och detta renderade, som jag tidigare beskrivit, ett missnöje av oanade dimensioner.
Bland annat hade han tidigare haft privilegiet att kunna lämna in en bokkatalog med förprickade titlar som han ville läsa, varefter min företrädare på Lilla Stället höll koll på när böckerna var inne och beställde hem dem från andra filialer för att LT på så sätt skulle slippa hålla koll på dem själv, men ändå vara säker på att få dem så fort de blev lediga. Detta iddes inte jag eller kollegan H hålla på med, utan vi reserverade alla böcker som vanligt när de var utlånade. Skillnaden mellan dessa förfaranden är att när vi beställer en bok som finns inne på ett annat bibliotek skickar vi inte ut något meddelande till låntagaren = ingen meddelandeavgift, men när boken är utlånad och man gör en reservation så betalar låntagaren 10 kr när h*n hämtar boken.
När LTs böcker började trilla in blev han vansinnig eftersom vi plötsligt började kräva honom på pengar när han kom och skulle låna. Han hade ju inte uttryckligen sagt åt oss att han INTE ville beställa böckerna om han skulle bli tvungen att betala, så trots att vi anade hur han skulle reagera så sket vi i det. Gubbfan skulle få lära sig den hårda vägen att här kommunicerar vi meddelst tal och inte via grymtningar, outtalade specialregler eller fjantiga lappar.
På ett mycket moget och, till hans stora förtret, kontraproduktivt sätt dumpade han detta brev i vårt bokinkast istället för att visa sitt missnöje öga mot öga med oss:
”Biblioteket Z. Information: Vid all kontakt mellan biblioteket och undertecknad, skall det göras via informationsbrev, vad gäller reservationer av bäcker (sic!) el. DVD-filmer, så att allt går korrekt till. Detta ska gälla 2006-XX-YY. nu när det är ny personal som inte vet tidigare rutiner, när det gäller service till ”gammla” (sic!) kunder. Tragiskt, beklagligt när det blir så. Bibliotekskund sedan 7 år: X”
Vi vidarebefordrade brevet till bibliotekschefen, som skrev ett mycket formellt, korrekt och en liiiten aning syrligt svar. Efter det resignerade han, lämnade snällt fram sitt lånekort utan att knota när han skulle låna, och var mycket noga med att berätta exakt hur han ville att böckerna skulle beställas eller inte beställas.
Under mitt dryga år på Lilla Stället upprätthöll LT för övrigt en ganska flitig korrespondens med oss, och breven var alltid skrivna på gamla räkningskuvert eller på kanterna av reklamblad och liknande. Uppenbarligen var vi inte ens värda att kosta på porto, kuvert och oanvända papper. Men stammis skulle han lik förbannat vara!
En gång skrev han ett anonymt klagobrev, fullt av indignerade gallspyor, och signerade med ett namn som han lånat av en granne. Tre frågor höll oss sömnlösa:
1. Hur kunde det komma sig att han verkligen inte begrep att vi via den fantastiska internettjänst som heter "Gula sidorna" lätt kunde konstatera att grannen som agerat bulvan mycket riktigt bodde i samma trapp som LT?
2. Hur kunde han ens föreställa sig att vi inte skulle känna igen hans taffliga språk, hans brevpapper bestående av ett fönsterkuvert från Onoff eller hans vana att peta in brevet i bokinkastet innan vi öppnade?
3. Var grannen inblandad i den sofistikerade planen, eller hade LT bara tänkt höra med grannen lite då och då, sådär i förbigående, om grannen fått nåt konstigt brev från biblioteket som h*n inte begrep nånting av? (med tanke på LT:s totala ovilja till verbal kommunikation så känns båda teorierna helt osannolika. Jag kan varken föreställa mig att LT småpratar med sina grannar när de möts i trappen, eller att han skulle vara så bundis med någon av dem att de tillsammans skulle kunna klura ut ett sånt fiffigt sätt att trycka till den degenererade bibliotekspersonalen)
Svaren på frågorna är förmodligen:
1. Han sket i vilket eftersom det primära för honom var att lätta på trycket innan hans frustration över all världens ogina servicemänniskor som inte slår knut på sig för att tolka hans minsta behov gav honom en stroke.
2. Han sket i vilket eftersom det primära för honom var att lätta på trycket innan hans frustration över all världens ogina servicemänniskor som inte slår knut på sig för att tolka hans minsta behov gav honom en stroke.
3. Han sket i vilket eftersom det primära för honom var att lätta på trycket innan hans frustration över all världens ogina servicemänniskor som inte slår knut på sig för att tolka hans minsta behov gav honom en stroke.
Bland annat hade han tidigare haft privilegiet att kunna lämna in en bokkatalog med förprickade titlar som han ville läsa, varefter min företrädare på Lilla Stället höll koll på när böckerna var inne och beställde hem dem från andra filialer för att LT på så sätt skulle slippa hålla koll på dem själv, men ändå vara säker på att få dem så fort de blev lediga. Detta iddes inte jag eller kollegan H hålla på med, utan vi reserverade alla böcker som vanligt när de var utlånade. Skillnaden mellan dessa förfaranden är att när vi beställer en bok som finns inne på ett annat bibliotek skickar vi inte ut något meddelande till låntagaren = ingen meddelandeavgift, men när boken är utlånad och man gör en reservation så betalar låntagaren 10 kr när h*n hämtar boken.
När LTs böcker började trilla in blev han vansinnig eftersom vi plötsligt började kräva honom på pengar när han kom och skulle låna. Han hade ju inte uttryckligen sagt åt oss att han INTE ville beställa böckerna om han skulle bli tvungen att betala, så trots att vi anade hur han skulle reagera så sket vi i det. Gubbfan skulle få lära sig den hårda vägen att här kommunicerar vi meddelst tal och inte via grymtningar, outtalade specialregler eller fjantiga lappar.
På ett mycket moget och, till hans stora förtret, kontraproduktivt sätt dumpade han detta brev i vårt bokinkast istället för att visa sitt missnöje öga mot öga med oss:
”Biblioteket Z. Information: Vid all kontakt mellan biblioteket och undertecknad, skall det göras via informationsbrev, vad gäller reservationer av bäcker (sic!) el. DVD-filmer, så att allt går korrekt till. Detta ska gälla 2006-XX-YY. nu när det är ny personal som inte vet tidigare rutiner, när det gäller service till ”gammla” (sic!) kunder. Tragiskt, beklagligt när det blir så. Bibliotekskund sedan 7 år: X”
Vi vidarebefordrade brevet till bibliotekschefen, som skrev ett mycket formellt, korrekt och en liiiten aning syrligt svar. Efter det resignerade han, lämnade snällt fram sitt lånekort utan att knota när han skulle låna, och var mycket noga med att berätta exakt hur han ville att böckerna skulle beställas eller inte beställas.
Under mitt dryga år på Lilla Stället upprätthöll LT för övrigt en ganska flitig korrespondens med oss, och breven var alltid skrivna på gamla räkningskuvert eller på kanterna av reklamblad och liknande. Uppenbarligen var vi inte ens värda att kosta på porto, kuvert och oanvända papper. Men stammis skulle han lik förbannat vara!
En gång skrev han ett anonymt klagobrev, fullt av indignerade gallspyor, och signerade med ett namn som han lånat av en granne. Tre frågor höll oss sömnlösa:
1. Hur kunde det komma sig att han verkligen inte begrep att vi via den fantastiska internettjänst som heter "Gula sidorna" lätt kunde konstatera att grannen som agerat bulvan mycket riktigt bodde i samma trapp som LT?
2. Hur kunde han ens föreställa sig att vi inte skulle känna igen hans taffliga språk, hans brevpapper bestående av ett fönsterkuvert från Onoff eller hans vana att peta in brevet i bokinkastet innan vi öppnade?
3. Var grannen inblandad i den sofistikerade planen, eller hade LT bara tänkt höra med grannen lite då och då, sådär i förbigående, om grannen fått nåt konstigt brev från biblioteket som h*n inte begrep nånting av? (med tanke på LT:s totala ovilja till verbal kommunikation så känns båda teorierna helt osannolika. Jag kan varken föreställa mig att LT småpratar med sina grannar när de möts i trappen, eller att han skulle vara så bundis med någon av dem att de tillsammans skulle kunna klura ut ett sånt fiffigt sätt att trycka till den degenererade bibliotekspersonalen)
Svaren på frågorna är förmodligen:
1. Han sket i vilket eftersom det primära för honom var att lätta på trycket innan hans frustration över all världens ogina servicemänniskor som inte slår knut på sig för att tolka hans minsta behov gav honom en stroke.
2. Han sket i vilket eftersom det primära för honom var att lätta på trycket innan hans frustration över all världens ogina servicemänniskor som inte slår knut på sig för att tolka hans minsta behov gav honom en stroke.
3. Han sket i vilket eftersom det primära för honom var att lätta på trycket innan hans frustration över all världens ogina servicemänniskor som inte slår knut på sig för att tolka hans minsta behov gav honom en stroke.
Conan Bibliotekarien at 16:42
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home