I huvudet på Conan Bibliotekarien II

Scen 1: Ung person sitter vid våra datorer endast avsedda för katalogsökning och databassökning (avsikten är klart och tydligt skyltad). Ung person söker varken i katalogen eller i databaser, varför Conan vänligt men bestämt upplyser vederbörande om datorernas syfte samt meddelar hur och var h*n annars kan använda internet. Ung person verkar tämligen ointresserad av dessa alternativ, reser sig och går surmulet bort till sin kompis som sitter vid våra bokningsbara internetdatorer.

Scen 2: Conan sitter i disken och hör ung person grinigt viska till sin kompis något i stil med: "...mummel mummel 'katalogsökning' [sagt med snipigt grinig röst; helt klart ett misslyckat försök till imitation av Conans välljudande stämma] mummel... varför finns det internet på dem då... mummel..."

Scen 3: Conan blir upptagen med annan låntagare och prisar detta faktum, då h*n annars hade rivits itu av den inre konflikt det hade inneburit att välja ett av tre förhållningssätt:

1. Att ignorera den griniga ungjävelns osmickrande tolkning av Conans pedagogiska beteende.
2. Att lugnt och pedagogiskt gå fram till vederbörande och förklara meningen med våra "cp-iga regler" för dessa datorer.
3. Att på ett drypande sarkastiskt sätt fråga om vederbörande är missnöjd med nåt gällande vår policy för datoranvändande. Typ "Du verkar lite sur... har du nåt att klaga på?" och så när h*n svarar leverera en riktig under bältet-utskällning som får en het ökenvind i Gehennas fördömda dal att kännas som den svala bris man får i ansiktet när man öppnar kylskåpsdörren en varm sommardag.

I vanlig ordning var det alternativ ett som gällde, medan jag livligt fantiserade omväxlande om alternativ 3 och om vad en bra anger management-konsult skulle kunna göra för mig.

(jodå, jag har såpass bra självinsikt att jag inser det onormala i att spinna gruvliga hämndfantasier för en sån här grej... :P )

I huvudet på Conan Bibliotekarien

Jag tror jag har halkat in i en stressad period igen. Fråga inte hur, för det är inte nämnvärt hysteriskt på jobbet. Nu ska jag dock ta tillfället i akt och låta omvärlden få en flukt på hur stress kan te sig i en bibliotekariehjärna.

Stress yttrar sig rätt ofta i bisarra drömmar för min del och inatt hade Conan Bibliotekarien Broadcasting Company följande att bjuda på:


Stressdröm 1. Jag sitter i fikarummet och har en välsignat skön baktaleri-session om en av mina tidigare chefer (annan arbetsplats, annat liv), för att strax få panik när fjällen plötsligt faller från mina ögon och jag ser att det är högst densamma som sitter mittemot mig vid bordet och lyssnar på mitt intensiva gallspyende.


(det som gjorde den här drömmen så obehaglig är att jag faktiskt har gjort nåt liknande en gång - det var förvisso typ på mellanstadiet, men känslan var inte mindre strokeframkallande för det)


Stressdröm 2. Jag kommer hem till mina föräldrar för att chilla efter en hård dag på jobbet, blott för att upptäcka att den mest vedervärdigt förskräckliga av alla de pubertetsoffer som gjort mig mer eller mindre suicidal de senaste åren plötsligt har blivit min brorsa.

"NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄIIIIIIIIIIIIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiij...!!!!!!!!!!"


Stressdröm 3. En kollega påpekar att jag glömt bevaka utgivningen av en bok som jag har uppskriven på min lista över böcker intressanta för specialsamlingen som beräknas komma ut inom de närmaste åren.

"VA? Hur fan kan h*n ha koll på den boken? Har den redan kommit ut??? Hur kass är inte jag? GAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaah..."

Stressdröm 4. Blandade smådrömmar om en nyutkommen bok som jag köpt till specialsamlingen men som även är av intresse för resten av biblioteket. Det är typ 100 reservationer på den och pga olika principer vi har angående specialsamlingen och de "andra" böckerna så blev det knas med katalogposterna. En storm i ett vattenglas kan jag inte låta bli att tycka ( i varje fall såtillvida att det inte direkt förefaller livsavgörande att göra nåt åt posterna JUST I DETTA NU.), medan andra tycker att det är fan så viktigt. Detta resulterade i att jag halva natten låg och vred mig och yrade "...men för över reservationer då... mummel... slå ihop poster? ... mummel... inget bra... konstigt... mummel... vänta tills det lägger sig... spelar väl ingen roll NU... zzz..."

Jag ser inte fram emot tablån inatt.

Marknadsföring, fortsättningskurs.

Gerillamarknadsföring: att under falska förespeglingar försöka prångla ut en produkt som den eventuelle kunden redan granskat och av någon anledning funnit undermålig.

Marknadsföring, en grundkurs.

Idag är det en spännande BIBLIST*-dag.

Inom loppet av en timme har det dykt upp 10 mejl från bibliotek runt om i landet som fått följande inköpsförslag via mejl:

"Hej!
Jag var inne på ert bibliotek idag för att hitta [tidskrift vars namn jag utelämnar] och hittade det inte
tycker ni ska prenumerera på det, skandalöst
tror ni kan ta en prenumeration på [webbadress].
tack jag skulle bli så glad om ni hade [tidskriften] nästa gång

[avsändare]"

Taskigt för avsändaren bara att minst en person på i princip varje bibliotek i Sverige prenumererar på BIBLIST och sålunda kan spread the word om slika påhitt. Då framstår h*n ju genast som en korkad lurendrejare som inte ens fixar att hitta på slipade tricks snarare än en innovativ marknadsförare-på-gränsen.

Sen kan man ju
a) tvivla på att det verkligen är tidskriften i fråga som står bakom "kampanjen"
b) tänka att jaja, det var ju ett bra försök i alla fall
c) tänka att kåmmijän, har ni ingen humor, lajbrärypeople!!

MEN icke desto mindre förefaller det tämligen osympatiskt att fara med osanning på detta viset, även om det är en helt vanlig mänska som fått denna briljanta idé till hur biblioteken ska övertygas om förträffligheten i grejen som just jag vill få gratis tillgång till. Visst, kul att folk snappat det här med inköpsförslag lixom, men poängen med det är junte att ett fåtal ska posa som legio biblioteksbesökare och lura oss stackars försvarslösa biblioteksanställda att det finns ett skriande behov av diverse obskyra medier som t ex

Bygg din egen marmorfiol

Tidskrift i behandling av böldpest på båtar

eller

Tillämpad hållfasthetslära - exemplet Legoland.

Noterade apropå nåt helt annat att vår husgalning nr 1 har en kvinnlig polare. Tur att båda har passerat fertil ålder för jag vill inte tänka på vad en förening av deras genpooler skulle skapa för sorts avkomma. Troligtvis en rättshaverist som maniskt skriver ut bilder på retuscherade Pamela Anderson-kloner samtidigt som h*n högljutt antastar andra besökare med mindre smickrande omdömen om bibliotekspersonalens intellektuella och yrkesmässiga kapacitet.

Annars knallar det på som vanligt. Var på kurs på KB förra måndagen om Svenska ämnesord och i slutet på månaden ska jag ÄNTLIGEN gå kursen i libriskatalogisering så att jag kan ta itu med den enorma mängd böcker och artiklar jag har dratt ihop till specialsamlingen. Idag var jag nere i det allra heligaste och spanade in några av de urgamla böcker som till hör specialsamlingen. Tänkte göra nån sorts privat förteckning över dem. Givetvis finns redan en kortkatalog, men jag lär mig inte om jag inte skriver själv och dessutom tar i dem och tittar i dem. Hittade en del kul grejer i vilket fall. Bla ett gäng predikningar från typ 1700-talet och 1800-talet och angående dem är allt jag har att säga följande: pull me backwards on a little waggon, vad glad jag är för att jag slapp lyssna på litaniorna som prästerna rapade upp förr i tiden.

*mailinglista för branschfolk

Mundiarrémytomandamen

Just när jag började tycka att livet här på HB är alldeles för kuf-fritt jämfört med mitt tidigare jobb så dyker det upp en dam som inom loppet av tio minuter hasplar ur sig en hel radda med hyperintressant information:

1. Förut fick inte utländska personer låna böcker i Sverige. Inte före 1999 i varje fall. (det var nämligen då jag tog examen, och efter att hon frågat mig om det kom hon lägligt nog ihåg att det kanske var omkring då det blev tillåtet. "Men de borde ju ha nämnt nåt om det på utbildningen!").

2. Hon var en av två överlevande från flygplanskatastrofen i skotska Lockerbie 1988 och blev upphämtad ur vattnet där av grodmän. Hon hade även med sig ett avskedsbrev (??) till svenska pressen, men de är inte intresserade av att skriva om såna här händelser såvida det inte är amerikaner eller ryssar med.

3. Nationalencyklopedien har fel uppgifter angående ovanstående katastrof. Den inträffade nämligen inte alls 1988, och alla andra uppgifter om den var också fel. Hur den gick till t ex. Planets motorer gick nämligen sönder och de (vadå de? Nyss var hon ju med på planet!) flög runt i flera timmar, vetande att de snart skulle dö, innan planet slutligen störtade.

4. De flesta såna här vedertagna informationskanaler har fel om allt möjligt. Därför är det intressant att läsa i flera olika källor (som t ex "En ding, ding värld"...?) för att få reda på hur det ligger till.

5. Olof Palme blev inte alls skjuten 28 februari 1986. Han dog i november 1985. Fast egentligen dog han inte alls då heller, utan levde i flera år till.

Man lär sig något nytt vareviga dag.